Att ta bort fästingar.

Jag drabbas nästan alltid av små nynpher som biter sig fast så in i helvete i skinnet. När jag sliter av dem, så sitter huvudet och mundelarna kvar. Jag har utvecklat metoden att lägga på Jod-sprit, sedan gräva ut mundelarna med en vass morakniv och pincett, båda steriliserade med jod.

På hunden så var det enkelt för min hustru att slita av de stora jävlarna, hon såg kanske ej de små nympherna i skinnet på den stackars hunden.

Så vad gör man nu eller bättre ?

Det finns fästingborttagare på apoteket att köpa. Tycker de är rätt bra. Man bara för den runt fästingen vrider ett halvt varv och drar så får man ut hela.

Det finns verktyg för ändamålet. Som en pytteliten kofot i plast. Apoteket och djuraffärer säljer. Då tar du bort hela utan problem, både på dig själv och husdjur.

Det torde väl vara de där som är som en klyka. Dom kanske fungerar på en människa, men på en hund med sin täta päls ?

Och så förlorar de huvudet i borttagningen, så man får sterilisera och gräva med kniven i huden likaförbannat, för att få bort allt.

För vovven finns fästinghalsband som fungerar bra (finns även i tablettform, 1 per månad).

För övriga familjemedlemmar rekommenderas fästingborttagare och tbe-vaccination.

Jag har en långhårig hund - funkar finfint. Har aldrig haft problem med att inte få ut hela fästingen. Är de lite större är det bara att greppa om dem och dra ut dem med en vridande rörelse. Funkar bättre på hästar dock.

Finns ju de som liknar en liten lasso - men de har jag ingen erfarenhet av.

Har aldrig någonsin behövt gräva med kniv på hunden... och har plockat många många fästingar i mina dar.

Min vovve får fästingar ändå men han är tokig på att springa i högt gräs.

Maken har åkt på borrelia en gång. Vi är TBE vaccinerade hela familjen.

Det värsta är att få en fan i naveln, men jodsprit, morakniv och pincett räddade mig från infektion.

Människor har så extremt segt skinn, helt olika hundar. Jag kunde dra ut en fästingjävel så att huden stod som en strut, utan att den släppte den fan.

Till sist gick den av, så att jag fick gräva litet skinnet med kniven för att få ut allt. Mycket Jod-Sprit. Helt olikt hundskinn där de släpper enkelt.

Det är nympherna som sitter så förbannat hårt i skinnet på människor, eller så har människor väldigt segt skinn, jämfört med hundar.

Det kan man tro, eftersom vi är i stort sett hårlösa utan skydd av pälsen.

På hundar är de enkla att ta bort, bortsett från nympherna som är svåra eller omöjliga att upptäcka i pälsen.

Precis, en fjädrande liten snara. Funkar lika bra på mig som på hunden. Mycket bättre än "kofoten" enligt min erfarenhet. Sedan finns också en "kylspray" som man kan ta på fästingen först, som tydligen ska minska risken att den lämnar ifrån sig bakterier/virus i såret. Vet inte om det funkar men har en kompis som alltid har den med sig när vi är ute på jaktresor med hundarna.

Men hur gör du med de små nympherna då. små djävlar som är svåra att upptäcka.
Min Schäferflicka gillade att bli plockad av stora fästingjävlar, men hur många nympher som satt och sög blod i skinnet, det visste vi aldrig, för det var svårt att se, utan att raka henne över hela kroppen.

Detta skulle kunna vara anledningen till att människan är naken.