Kan andevärlden förklaras genom kvantfysikaliska fenomen?

Jag har ingen exakt frågeställning eller egen teori. Mitt syfte (utöver att jag själv tycker det är intressanta ämnen*) med trådstarten var att få igång en spännande diskussion mellan personer av vitt skilda sätt att se på världen. Den ena ockulta gruppen som går mer på egna upplevelser och inte är särskilt naturvetenskapligt orienterade. Lite generöst kan man i vetenskapliga termer säga att de ägnar sig åt empiri. Den andra gruppen som vill att saker ska kunna beläggas vetenskapligt innan de tror på något. Båda grupperna är väldigt olika men båda tror på sina teorier som inte går att bevisa praktiskt, även om den senare gruppen kan ha starka teoretiska belägg.

*Själv skulle jag säga att jag tillhör den senare gruppen. Men jag fascineras av båda ämnena. Kvantfysiken för att den skapar såna enorma teoretiska möjligheter för teknisk utveckling och i viss utsträckning närmar sig filosofin. Det kan också vara intressant att tänka sig annat intelligent liv som ligger långt före oss i teknisk utveckling, har de kunnat använda sig av kvantfysik på ett sätt vi bara kan drömma om? Det är inte omöjligt och med tanke på att universum är oändligt blir det därför också sannolikt.
Andevärlden är intressant mer som ett antropologiskt fenomen och är för mig relaterat till gammal folktro. Det är intressant att följa människor som känner sig mediala och försöka förstå hur och varför. Det är också kul att titta på till exempel Laxton som försöker bevisa andevärlden vetenskapligt med sina olika instrument, men gång på gång fastnar i bekräftelsebias och tror sig hitta belägg för att spöken och demoner finns.
Men visst skulle det vara häftigt att råka ut för något oförklarligt, alla gillar väl att bli skrämda i viss utsträckning?

Jag ska grotta ner mig på ämnet under dagen men under tiden har jag ett tips till dig att börja med att analysera dina drömmar och déjà vu-upplevelser. Dessa "fenomen" är nog steg ett till och nyckeln till att förstå parallella universum och andevärlden. Jag har testat en sak två nätter i rad, det var att "bestämma" vem jag skulle drömma om, en person jag drömmer väldigt sällan om och underligt nog har jag drömt om den personen två nätter i rad nu, och omständigheterna i drömmarna har varit väldigt underliga och inget som (vad jag vet) har hänt i dennes liv tidigare.

De senaste déjà vu-upplevelserna jag haft har varit så "utomkroppsligt" påtagliga, som om känslan att befinna mig i det tillståndet är utom min kontroll på något sätt. Jag läste lite om det igår och det finns teorier om att fenomenet déjà kan förklaras med att jag och en "kopia av mig själv utvunnen ur ett livsval" upplever tillfället och platsen under samma punkt på tidslinjen, antingen nutid, framtid eller dåtid. Déjà vu-upplevelser är såklart för spontant för att det ska finnas möjlighet att mäta någon form av hjärnaktivitet så det finns inget som motbevisar det.

Vad gäller drömmar har jag en teori om att ens egna medvetande blir så svagt att andra medvetanden eller kopior av en själv kan kommunicera med en. Att man inte kan styra sina pågående drömmar kan ju förklaras i det bla.

Om man ska försöka väva in kvantfysikaliska teorier i detta så kanske de absolut minsta partiklarna kan fungera som maskhål till andra universum, kroppar och medvetande.

Hej!
Jag vill inledningsvis säga att varken andevärlden eller kvantfysik är mina huvudområden, men jag är på olika vis nyfiken på bägge. Anledningen till att jag lägger frågan i denna del av forumet baseras nog mest på egna fördomar om att diskussionen kan bli mer intressant här, vill någon moderat flytta frågan till en annan forumdel är det helt ok.

I alla fall, efter att ha intresserat mig lite för andevärlden och medium som fenomen har jag i hypotetiska termer börjat fundera kring alternativa förklaringsmodeller till det som anses vara oförklarligt. En teorikategori som ganska snabbt dök upp och som jag själv tycker är spännande att tänka kring är kvantfysikaliska fenomen.

Det finns ju rätt många olika teorier, och observera att det bara är teorier, vilka kan fungera som hypotetiska förklaringsmodell.

Till exempel Einstein–Podolsky–Rosen-paradoxen ur vilken forskning kring kvantsammanflätade tillstånd uppstått. Det innebär i korthet att om partiklar är sammanflätade kommer ändringar av en av partiklarna genast medföra att egenskaperna för de andra partiklarna ändras, oberoende av hur långt det är mellan dem. Skulle detta på ett teoretiskt plan kunna ge upphov till oförklarliga fenomen?

Ett annat exempel är Flervärldstolkningen som går ut på att varje tänkbart fall vid en mätning hos ett kvantmekaniskt system realiseras. På så sätt skapas ett nytt universum för varje möjligt utfall. Skulle då dessa parallella universum vid vissa givna tidpunkter och platser kunna tangera varandra? Detta går inte att leda i bevis, men skulle en förnimmelse det av parallella universumet kunna ge upphov till oförklarliga fenomen vi valt att tolka som andar?

Teorin om Multiversum som beskriver en världsbild med många eller oändligt många universum, skulle på ett likande hypotetiskt vis via glitchar mellan universum kunna ge upphov till oförklarliga fenomen.

Givetvis finns fler modeller att tänka kring och någon som är mer initierad får gärna hjälpa till.

Vad tror ni som hör till den andliga sidan, kan detta vara en teoretisk förklaring? Varför/varför inte?
Vad känner ni inför en sådan förklaringsmodell?
Om det i framtiden skulle vara möjligt att bevisa att andevärlden inte finns utan är olika kvantfysikaliska experiment, hur skulle ni reagera på det?

Kom med alla infallsvinklar ni vill, men försök gärna att hålla diskussionen hypotetisk och undvik i möjligaste mån att ogrundat håna eller ifrågasätta det motsatta perspektivet.

Jag vill inte göra dig besviken eller eller på något sätt ifrågasätta dig, men varken drömmar eller déjà vu-upplevelser är något jag tycker är särskilt intressant. Självklart har jag upplevt korta ögonblick av déjà vu när jag var yngre och det har alltid varit en rätt behaglig upplevelse, men inte särskilt påtagligt och snabbt övergående.

Utöver att det är skönt att sova och gött att drömma är jag inte så intresserad av att analysera vad jag drömt. Oftast är det en behaglig upplevelse men inget jag lägger någon vikt vid.

Att drömmar och upplevelser av déjà vu skulle vara tillfälliga kopplingar till andra medvetanden eller dimensioner är inget jag tror på eller ens ser som teoretiskt möjligt. Men för den sakens skull vill jag inte ta din upplevelse eller övertygelse ifrån dig.

Dessa teorier är spekulativa utan bevis som direkt kopplar kvantmekanik till medvetande eller andliga upplevelser.

Idén med multiversum löser inte problemet, det bara förlänger det. Istället för att förklara varför vårt universum har de förutsättningar det har, antyder det att det finns många universum med olika villkor, vilket lämnar de ursprungliga frågorna obesvarade.

Back to the drawing board.

Tycker du inte det blir lite pinsamt att ifrågasätta en sådan som Hawkings med dina förmodade minimala efterforskningar inom ämnet? Om man ska ifrågasätta någon teori borde man ju komma med en annan teori inom samma ämne annars blir diskussionen bara ett trotsigt tjafs.

Tycker du inte det blir lite pinsamt att ifrågasätta en sådan som Hawkings med dina förmodade minimala efterforskningar inom ämnet? Om man ska ifrågasätta någon teori borde man ju komma med en annan teori inom samma ämne annars blir diskussionen bara ett trotsigt tjafs.

Nu var det ju bara du som tjafsade trotsigt.

SVARA då hur fler universum löser frågan.


Gäsp.

Jag hämtar popcorn medans du fortsätter med ditt trotsiga utspel. Jag vet redan att du inte kommer svara, utan att du kommer hålla dig till samma argument igen: peraonangrepp.

Vore det inte bättre om du själv i alla fall håller reda på vem som sagt vad när du kommer med påståenden? Hawkings var under hela sin levnad skeptisk till kopplingen mellan kvantmekanik och medvetandet.

Sir Roger Penrose däremot har tillsammans med läkaren Stuart Hameroff tagit fram en hypotes med en koppling till medvetandet via så kallade "mikrotubuli" - små cellstrukturer i hjärnans neuroner.

Det finns dock inga empiriska belägg för att så är fallet och de har stött på kritik från andra insatta fysiker som menar att tillståndet i hjärnan på den nivån är väldigt suboptimalt för kvantmekaniska fenomen och att de bryts ned långt innan de skulle kunna påverka neurologiska processer eller medvetandet. Framtiden får utvisa om de eller någon annan kan lägga fram evidens för detta, fram till dess är det väldigt spekulativt.

Edit: Kan ju vara så att du åsyftade multiuniversum, men det är ju också en hypotes som i nuläget inte är falsifierbar.

Som jag nämnde i föregående inlägg så återkommer jag med mer matnyttigt inlägg så jag inte svärtar ner tråden med för mycket innehållslöst tyckande.

Ok ok.
Men kan även lägga till kring det du tidigare skrev:

"Om man ska ifrågasätta någon teori borde man ju komma med en annan teori inom samma ämne annars blir diskussionen bara ett trotsigt tjafs."

Svaret är att nej, det behöver man självfallet inte. En teori bör klara av att stå på egna ben och så länge kritiken är relevant så finns det inget som säger att man skulle behöva lägga fram något alternativ.

Om det t ex inom ett område endast finns teori/hypotes "x" som försöker förklara fenomen "y" men som har ordentligt med brister så kan andra påpeka just dessa brister i teori "x" utan att själva behöva komma med någon förklaring till fenomen "y".

Det är väl klart att man har en slags skyldighet att framföra en egen teori om man trotsar motdebattörens teori med att endast avfärda den helt utan experimentella bevis. Teorin är med andra ord fortfarande levande för diskussion och vad skulle en seriös invändning vara om man inte preciserar det man inte delar uppfattning om iform av en egen teori?