När mådde människan som bäst?

Ja, julklappar och födelsedagspresenter gör ju inte en direkt glad på samma sätt. Det är ju mest en ekonomisk vinning nu. Med det sagt inte att jag är så extrem så att jag inte vill ha/ ge dem- klart det är trevligt och en del av det sociala utbytet man har med sina nära och kära. Det är bara inte....samma sak....känns det som.

Jag gillar inte att prata gamla minnen, jag tycker det på sätt och vis är meningslöst. Ger mig bara känslor att hantera. Jag blir påmind om att verkligheten är sämre.

Men i lagom dos, liten vindpust här och där, kan jag vidröra det förflutna.

Annars gillar jag här och nu och imorgon.

Ja.

Men det krävs att man går igenom några liv för att förstå det.

Tänk om vi lever fler liv i evighet.

Vi kanske har skapat jorden som en intressant plats att vara på.

Fylld av svårigheter.

Men det händer alltid något.

Det kanske finns andra platser i universum som är mer harmoniska, men man kanske tröttnar och vill prova ett liv på jorden igen.

Låter galet men kanske är sant

Beror på vem du frågar, jag tycker inte alls det låter så galet.

Inte med tanke på hur galet livet på jorden redan är.

Människan pickade bokstavligen när den förökade sig.

Jo, det är ju delvis sant. Man påminner sig själv och ältar vad man kunde göra annorlunda osv.

Universum har funnits miljarder år före oss och kommer att finnas miljarder år efter oss. Vi får omkring max 100 år (om vi har jävligt tur d.v.s)

Och ändå spenderar vi år framför dumburken med chips och cola.

Ovärdigt livet själv.

Men samtidigt ska man nog passa sig för att tro sig kunna få ut maximalt av livet. Vet knappt vad det innebär.

Men ibland är det bra påminna sig om att det är bara att köra, så länge är vi inte här och om hundra år är du förmodligen glömd.

Kanske är dendär stereotypa känslan av att "allt var bättre förr" så vanlig främst därför att vårt minne är selektivt? De starka känslorna, de relativt korta stunderna av underbar lycka liksom av djup smärta eller sorg minns vi, bevars; men de långa timmarna, veckorna och månaderna av vardagstristess däremellan inte alls lika mycket. Därför ter sig det förflutna, i vårt minnes backspegel, så mycket kontrastrikare och mer spännande än nuet -- som också det skall bli förrunnen tid en gång, om vi lever till dess! Ack ja!



Allan Edwall: Visst är det bätter, men int' är det bra: https://www.youtube.com/watch?v=Lvpl9madYNw

Jag har ett minne som tar med både bra, dåligt och vardag. Fast vardagen är svårast att minnas. Man blir lätt påmind om man kollar en TV-tablå från 80-talet. Var man lycklig när man aldrig hade rörlig bild? Nu har man ett livspussel, då var man uttråkad. Vardagar hemma var till för vila och smärre hushåll.

Skulle nog säga 90-talet var bäst i Sverige. Visserligen väldigt svårt att få jobb, men bostäder fanns. Video och kabeltv. New age var lite kul med. Satanismen. Kalla kriget kändes inte farligt. Fantastisk musik, och man kunde köpa begagnat nere på stan, om man ville ha äldre musik. Filmens bästa tid. Caféets återkomst. Ännu inget livspussel eftersom man socialiserade på ett annat sätt och inte gymmade.