Folk som pratar med sig själva

Det beror på helt i vilka sammanhang, tror historisk sett så är det ett tecken på att man var annorlunda. Fast annorlunda behöver inte betyda dåligt, bara att du sticker ut från flocken. Och vem ville det egentligen? Sen vet vi att vi behöver olika, för att överleva. Alla besitter inte samma egenskaper eller kunskaper m.m.

Jag pratar med mig själv, inte mycket men ibland, när jag kommer hem säger jag ibland - hej hemmet. Eller om jag behöver sätta igång med något så peppar jag mig, - kom igen nu...nu gör vi detta och detta.
När jag är själv, så resonerar jag både inne i huvudet eller utanför med röst.
Jag har två sidor/röster inom mig, en klok och lugn, och en lite tokig, impulsiv och charmig. Jag har definitivt kul med mig själv oftast. Och trivs, det är väl det som är kärnan.

Om det är osunda röster, tankar, både inne och utanför, då är det då det blir farligt om det är röster du inte trivs med eller inte känns som dina, destruktiva och dumma mot dig. Då har du grejer att bearbeta helt enkelt.

Att prata med sig själv, tror jag bara är sunt om man frågar mig
Tror det är ett tecken på att man trivs med sig själv.

Så länge dialogen är sund och frisk.

ps: fast sitta att prata med sig själv i närheten med andra, eller på bussen m.m. då tror jag lite man tappat det sociala spelet lite, och man vet kanske inte helt vart man är riktigt eller ser kanske inte riktigt världen för hur den är. Man har tappat det helt enkelt.

Jag pratar med mig själv, det håller mig både på tårna och sedan så tycker jag det blir en bättre stämning.

Konstig kanske jag är.

Men tillräckligt normal för att inte göra det inför folk.

Eftersom man bevisligen för en daglig inre dialog med sig själv, det är så tänkandet funkar, så kvittar det väl om det sker tyst eller högt. Gör vad du vill tills du blir stoppad

Nu i handsfree-eran så är det ju heller ingen större risk att idiotförklaras då var och varannan människa ändå går runt och snackar utan telefonlur.

Jag använder självkommunikation i viss utsträckning och brukar driva med mig själv, reta mig själv lite. Det hjälper mig att undvika att fastna i en attityd där jag tar mig själv på för stort allvar. På så sätt kan jag underhålla en grad utav ödmjukhet och hålla egot i schack.

Du har ju helt fel så jag rekommenderar inte att du sätter en slant på det. Högt intelligenta människor har en konstant monolog. Det är verkligen ingen ohälsa.

Och att prata med sig själv betyder ju självklart att man pratar inuti huvudet. Inte att man går omkring o pratar högt.

Det är snarare du som är ute cyklar å det grövsta.

TS undrade om människor som pratar HÖGT och inte om människor som har monologer inuti skallen? Att ha inre monologer är givetvis ingen ohälsa, det begriper väl varje kotte? Och jag avsåg som sagt ENDAST folk som pratade högt så klart. Jösses. Hoppas jag är övertydlig nog.

Att diskutera med sig själv är mycket mer givande än att prata med idioter om religion, Bitcoin och sådana som hävdar att Hitler var smart

Fast skämten jag berättar har jag redan hört för det mesta

Ja, att prata högt med sig själv om man är ensam är nog inte det vanligaste.

Vad är det för fel på Bitcoin nu då o det är väl klart att Hitler var smart? Hur det har med saken att göra kan man ju undra, samt varför du helt random tog upp det.

Vad av det jag skrev håller du inte med om? På vilket sätt är jag ute o cyklar?

Låter mer som om du är extremt känslig o jag måste kommit åt en öm punkt nånstans där.

Ha ha, va? Känslig? Du missuppfattade uppenbarligen vad jag skrev i mitt original-inlägg. Inte konstigare än så. Sluta larva dig.

Men du påstod att jag var ute o cyklade "å det grövsta". Jag är bara nyfiken på vad jag skrev som du tyckte var såpass galet.