Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2024-11-23, 23:15
  #1
Medlem
Nationalismen är ett koncept som hör hemma i en tid då människor var isolerade från varandra och gränser kändes fasta och oöverkomliga. Idag är den världen borta, och nationalism framstår som både förlegad och moraliskt tveksam.

Är det verkligen moraliskt att känna tillhörighet till något vi inte valt själva? Att känna stolthet över sitt land är lika absurt som att känna stolthet över sin hudfärg, sitt kön eller vilken dag man är född. Filosofen Rousseau beskrev människan som ett oskrivet blad – vi formas av vår miljö och våra handlingar. Stolthet bör grunda sig på vad vi gör, inte på vad vi råkar vara.

Nationalismen bygger ofta på idén att människor inom en nation är mer lika varandra än de är andra folk. Men precis som med rasbiologins pseudovetenskap finns det ofta större variation inom nationer än mellan dem – både kulturellt och genetiskt. Detta gör gränser mellan länder godtyckliga och deras betydelse alltmer irrelevant.

Genom historien har människor förenats av många olika saker. I tusentals år var tron på samma gud enande. Delade berättelser och myter skapade tillhörighet. Sociala klasser som adel, borgare och bönder gav en känsla av samhörighet. Tyvärr har även hudfärg och ras använts som en faktor för gemenskap och exkludering. Under modern tid har nationstillhörighet dominerat. Idag kan vi se att dessa koncept är godtyckliga. Vi har ett ansvar som går bortom dessa gränser – ett moraliskt ansvar för varandra som människor.

USA är ett intressant exempel på en nation byggd på idéer snarare än etnicitet. Landet förenades kring värderingar som frihet, demokrati och rättvisa (även om dessa ideal inte alltid följts). Trots bristerna visar USA att ett samhälle kan byggas på karaktär, handlingar och idéer istället för på blod och jord. Tanken att etnicitet är avgörande för en nations framgång är förlegad. Det är individers karaktär och förmåga som spelar roll.

Att kritisera nationalism innebär inte att förespråka extrema idéer om globalism där eliter styr världen i hemlighet. Det handlar istället om en balanserad syn där vi erkänner vårt ansvar för varandra som en gemensam mänsklighet. Vi behöver inte avsäga oss lokal identitet, men vi måste se längre än våra egna gränser.

Nationalismen är en begränsande kraft i en värld som kräver samarbete och förståelse. Den uppmuntrar oss att känna stolthet för något vi inte valt och skapar konstgjorda skillnader mellan människor. Vi kan – och bör – bygga vår gemenskap på moraliskt ansvar, handlingar och idéer som förenar oss som människor, inte som nationer.
Citera
2024-11-23, 23:19
  #2
Medlem
Crabbofixs avatar
du är bara sur för du inte får vara med i min nationella gemenskap
Citera
2024-11-23, 23:30
  #3
Medlem
StudiumValors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thextor
Är det verkligen moraliskt att känna tillhörighet till något vi inte valt själva?
Vi har ju inte valt globalismen heller. Eller internationalismen.
Jo det är engrundläggande drift att se till att de i den närmaste kretsen har det bra.
men det behöver ju inte utesluta att man är välvilligt inställd till allt utanför nationen/regionen.
man kan ju vara både och.
Citera
2024-11-23, 23:31
  #4
Medlem
kalkryggars avatar
Nationalism har ingenting med etnicitet att göra. Det är bara tramsiga nazister och rasister som jiddrar om sånt. Inget att bry sig om.

Att vara nationalist är hälsosamt och känner man inte det så synkar man inte med sitt land. Något jag tyvärr börjar känna ganska mycket under de senaste 10-15 åren. De som vill göra om Sverige till något som svenskar (nationen) traditionellt inte vill håller på att lyckas.

Jag känner inte att jag synkar med dagens Sverige och har ingen stolthet över det Sverige står för längre. Då tar jag ansvar för det och tillbringar mer och mer tid i andra länder. Jag har hittat en plats jag synkar bättre med och planerar som det ser ut nu att byta land.

Sen får ni göra vad fan ni vill med Sverige om det är det här ni vill. Men jag tror att om ni vill fixa Sverige till något folk är stolta över att tillhöra så måste ni nog tvärvända snart och se till att ett av målen är att svensken blir en stolt nationalist. Då ska jag beundra er och känna avund men ändå vara nöjd med mitt nya land där jag synkar.
Citera
2024-11-24, 00:20
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av thextor
Nationalismen är ett koncept som hör hemma i en tid då människor var isolerade från varandra och gränser kändes fasta och oöverkomliga. Idag är den världen borta, och nationalism framstår som både förlegad och moraliskt tveksam.

Är det verkligen moraliskt att känna tillhörighet till något vi inte valt själva? Att känna stolthet över sitt land är lika absurt som att känna stolthet över sin hudfärg, sitt kön eller vilken dag man är född. Filosofen Rousseau beskrev människan som ett oskrivet blad – vi formas av vår miljö och våra handlingar. Stolthet bör grunda sig på vad vi gör, inte på vad vi råkar vara.

Nationalismen bygger ofta på idén att människor inom en nation är mer lika varandra än de är andra folk. Men precis som med rasbiologins pseudovetenskap finns det ofta större variation inom nationer än mellan dem – både kulturellt och genetiskt. Detta gör gränser mellan länder godtyckliga och deras betydelse alltmer irrelevant.

Genom historien har människor förenats av många olika saker. I tusentals år var tron på samma gud enande. Delade berättelser och myter skapade tillhörighet. Sociala klasser som adel, borgare och bönder gav en känsla av samhörighet. Tyvärr har även hudfärg och ras använts som en faktor för gemenskap och exkludering. Under modern tid har nationstillhörighet dominerat. Idag kan vi se att dessa koncept är godtyckliga. Vi har ett ansvar som går bortom dessa gränser – ett moraliskt ansvar för varandra som människor.

USA är ett intressant exempel på en nation byggd på idéer snarare än etnicitet. Landet förenades kring värderingar som frihet, demokrati och rättvisa (även om dessa ideal inte alltid följts). Trots bristerna visar USA att ett samhälle kan byggas på karaktär, handlingar och idéer istället för på blod och jord. Tanken att etnicitet är avgörande för en nations framgång är förlegad. Det är individers karaktär och förmåga som spelar roll.

Att kritisera nationalism innebär inte att förespråka extrema idéer om globalism där eliter styr världen i hemlighet. Det handlar istället om en balanserad syn där vi erkänner vårt ansvar för varandra som en gemensam mänsklighet. Vi behöver inte avsäga oss lokal identitet, men vi måste se längre än våra egna gränser.

Nationalismen är en begränsande kraft i en värld som kräver samarbete och förståelse. Den uppmuntrar oss att känna stolthet för något vi inte valt och skapar konstgjorda skillnader mellan människor. Vi kan – och bör – bygga vår gemenskap på moraliskt ansvar, handlingar och idéer som förenar oss som människor, inte som nationer.

Så om det är större variation mellan mäns längd än mellan kvinnors och mäns längd så existerar inte skillnader i längd mellan könen?
Citera
2024-11-24, 02:03
  #6
Medlem
Vi måste gå från Nationalism till Etnonationalism. Skydda varje Svensk eller liknande ras var dom än befinner sig på jorden. Urhemmet Sverige skall skyddas som aldrig nån skyddat en borg förut. I Sverige skall germanen vara som bäst, vilket vi är nordgermanen är. Inga svartskallar skall vara i Sverige.

Etnonationalism for the Win!

Så enkelt är politik. Och poltikerna har svikit Svenskarna. 100 procent av etniska svenskar vill kasta ut svartskallarna från Sverige, men några globalist-oligarker försöker hindra oss att göra det.

Nu skall Svenska folket skapa direktdemokrati, med våld om så krävs, likt dom Vikingar vi är.
__________________
Senast redigerad av Uffe200 2024-11-24 kl. 02:09.
Citera
2024-11-24, 03:53
  #7
Medlem
particulum1s avatar
De flesta individer inom nationer, åtminstone i Europa, ser bortom sin egen nationella identitet. Detta är en av de främsta anledningarna till att Europeiska unionen existerar.

Visst kan man kritisera och ifrågasätta EU:s effektivitet och potentiella korruption, men bortsett från detta är det många länder som är medlemmar i unionen. Detta reflekterar en vilja bland medborgarna i de deltagande länderna att se utanför sina egna nationella identiteter.

Att ett lands medborgare värnar om sin egen suveränitet, där befolkningen värderar den nationella identiteten och de värderingar och traditioner som den representerar, behöver inte nödvändigtvis stå i konflikt med ett globalt samarbete mellan nationer med olika kulturella värderingar.

Konflikt uppstår istället när man ser en kultur eller värdering som antingen rätt eller fel, eller när man försöker tvinga samman dessa olika värderingar inom ett nationellt ramverk.
Citera
2024-11-24, 05:33
  #8
Medlem
Zaedrewss avatar
Men tror du det ärligt talat funkar? Vi tex betalar skatt i Sverige, jobbar för en gemensam sak. Vara del av en sak. Sedan helt plötsligt kan någon från säg Kongo komma och säga men vi är alla del av samma planet låt mig komma in. Inte direkt som en svensk kan komma ner till Kongo och bli accepterad där.
Citera
2024-11-24, 05:55
  #9
Medlem
BewilderedHulders avatar
Ja, ja, men du glömmer vad människan faktiskt är i sin egentliga form - ett territoriell däggdjur.

Befria Norrland!
Citera
2024-11-24, 06:37
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av thextor
Nationalismen är ett koncept som hör hemma i en tid då människor var isolerade från varandra och gränser kändes fasta och oöverkomliga. Idag är den världen borta, och nationalism framstår som både förlegad och moraliskt tveksam.

Är det verkligen moraliskt att känna tillhörighet till något vi inte valt själva? Att känna stolthet över sitt land är lika absurt som att känna stolthet över sin hudfärg, sitt kön eller vilken dag man är född. Filosofen Rousseau beskrev människan som ett oskrivet blad – vi formas av vår miljö och våra handlingar. Stolthet bör grunda sig på vad vi gör, inte på vad vi råkar vara.

Nationalismen bygger ofta på idén att människor inom en nation är mer lika varandra än de är andra folk. Men precis som med rasbiologins pseudovetenskap finns det ofta större variation inom nationer än mellan dem – både kulturellt och genetiskt. Detta gör gränser mellan länder godtyckliga och deras betydelse alltmer irrelevant.

Genom historien har människor förenats av många olika saker. I tusentals år var tron på samma gud enande. Delade berättelser och myter skapade tillhörighet. Sociala klasser som adel, borgare och bönder gav en känsla av samhörighet. Tyvärr har även hudfärg och ras använts som en faktor för gemenskap och exkludering. Under modern tid har nationstillhörighet dominerat. Idag kan vi se att dessa koncept är godtyckliga. Vi har ett ansvar som går bortom dessa gränser – ett moraliskt ansvar för varandra som människor.

USA är ett intressant exempel på en nation byggd på idéer snarare än etnicitet. Landet förenades kring värderingar som frihet, demokrati och rättvisa (även om dessa ideal inte alltid följts). Trots bristerna visar USA att ett samhälle kan byggas på karaktär, handlingar och idéer istället för på blod och jord. Tanken att etnicitet är avgörande för en nations framgång är förlegad. Det är individers karaktär och förmåga som spelar roll.

Att kritisera nationalism innebär inte att förespråka extrema idéer om globalism där eliter styr världen i hemlighet. Det handlar istället om en balanserad syn där vi erkänner vårt ansvar för varandra som en gemensam mänsklighet. Vi behöver inte avsäga oss lokal identitet, men vi måste se längre än våra egna gränser.

Nationalismen är en begränsande kraft i en värld som kräver samarbete och förståelse. Den uppmuntrar oss att känna stolthet för något vi inte valt och skapar konstgjorda skillnader mellan människor. Vi kan – och bör – bygga vår gemenskap på moraliskt ansvar, handlingar och idéer som förenar oss som människor, inte som nationer.

Har du missat den lilla detaljen att dom flesta som invaderat Sverige dom senaste 20 åren är nationalister!
Dom vill ha det som dom har det där dom kommer ifrån, oförmögna att ändra på sig,
Och har inga ambitioner att anpassa sig till det nya landet dom ockuperat.
Allt handlar bara om dom o dom o dom,
Och dom ska få som dom vill annars blir det kaos!
Citera
2024-11-24, 06:49
  #11
Medlem
FunAndGamess avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thextor
Nationalismen är ett koncept som hör hemma i en tid då människor var isolerade från varandra och gränser kändes fasta och oöverkomliga. Idag är den världen borta, och nationalism framstår som både förlegad och moraliskt tveksam.

Flytta in i ett hus med nio andra typer, och låt sedan premissen för samlevnaden vara att de nio andra ska bry sig 100% om sig själva samtidigt som din omtanke måste vara jämnt fördelad, 10% åt dig själv och sen ska de övriga ha 10% var. Alla andra i huset bryr sig alltså bara om sig själva samtidigt som du måste bry dig om alla, annars har du gjort dig skyldig till ett oförlåtligt moraliskt brott, det skulle snabbt bli en svårartat deppig tillvaro för dig. Det är ingen större skillnad mellan det och när ett helt folk gör samma sak, slutar att vara nationalistiska och prioritera sig själva för att istället bry sig om alla folk i hela världen samtidigt som de övriga folken förblir nationalistiska och fortsätter prioritera sig själva. Det är ett imbecillt fåneri som på kort tid har fått vitingar att gå från att vara planetens ohotat dominanta maktfaktor till andra klassens medborgare i sina egna länder och inom kort minoriteter i dessa länder bland svartingar som våldtar, mördar och besitter ungefär samma nivå av civilationsduglighet som vilda djur (men inget av charmen).

Typ som observerar verkligheten: "Att försaka X leder till total katastrof."
thextor: "Vi måste försaka X för jag har fört ett teoretiskt resonemang och kommit fram till att det har sitt ursprung i en värld som idag är borta, och X framstår nu som förlegat och moraliskt tveksamt."

Är det verkligen för mycket begärt att ni ska sluta vara så fascinerade av era teoretiska resonemang och förnumstiga töntfunderingar och istället bara konstatera att vissa saker fungerar i verkligheten och att de motsatta alternativen leder till total katastrof?
Citera
2024-11-24, 09:27
  #12
Medlem
LKKINGENs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thextor
Nationalismen är ett koncept som hör hemma i en tid då människor var isolerade från varandra och gränser kändes fasta och oöverkomliga. Idag är den världen borta, och nationalism framstår som både förlegad och moraliskt tveksam.

Är det verkligen moraliskt att känna tillhörighet till något vi inte valt själva? Att känna stolthet över sitt land är lika absurt som att känna stolthet över sin hudfärg, sitt kön eller vilken dag man är född. Filosofen Rousseau beskrev människan som ett oskrivet blad – vi formas av vår miljö och våra handlingar. Stolthet bör grunda sig på vad vi gör, inte på vad vi råkar vara.

Nationalismen bygger ofta på idén att människor inom en nation är mer lika varandra än de är andra folk. Men precis som med rasbiologins pseudovetenskap finns det ofta större variation inom nationer än mellan dem – både kulturellt och genetiskt. Detta gör gränser mellan länder godtyckliga och deras betydelse alltmer irrelevant.

Genom historien har människor förenats av många olika saker. I tusentals år var tron på samma gud enande. Delade berättelser och myter skapade tillhörighet. Sociala klasser som adel, borgare och bönder gav en känsla av samhörighet. Tyvärr har även hudfärg och ras använts som en faktor för gemenskap och exkludering. Under modern tid har nationstillhörighet dominerat. Idag kan vi se att dessa koncept är godtyckliga. Vi har ett ansvar som går bortom dessa gränser – ett moraliskt ansvar för varandra som människor.

USA är ett intressant exempel på en nation byggd på idéer snarare än etnicitet. Landet förenades kring värderingar som frihet, demokrati och rättvisa (även om dessa ideal inte alltid följts). Trots bristerna visar USA att ett samhälle kan byggas på karaktär, handlingar och idéer istället för på blod och jord. Tanken att etnicitet är avgörande för en nations framgång är förlegad. Det är individers karaktär och förmåga som spelar roll.

Att kritisera nationalism innebär inte att förespråka extrema idéer om globalism där eliter styr världen i hemlighet. Det handlar istället om en balanserad syn där vi erkänner vårt ansvar för varandra som en gemensam mänsklighet. Vi behöver inte avsäga oss lokal identitet, men vi måste se längre än våra egna gränser.

Nationalismen är en begränsande kraft i en värld som kräver samarbete och förståelse. Den uppmuntrar oss att känna stolthet för något vi inte valt och skapar konstgjorda skillnader mellan människor. Vi kan – och bör – bygga vår gemenskap på moraliskt ansvar, handlingar och idéer som förenar oss som människor, inte som nationer.
Det säger du.. och hur gammal är du för jag kan tala om för dig att Sverige har det betydligt sämre ställt idag än för 40 år sedan.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in