Mindre inavel med invandring?

Inavel smittar inte utan bryts genom att föröka sig med någon utanför sin grupp. Så så länge invandrarna inte fortsätter att gifta sig inom sin grupp är det inga problem om de som invandrar är inavlade.
I det korta loppet kan nog inaveln öka pga giftermål inom sin relativt lilla grupp men om ett par generationer kommer genpoolen att blandas upp och inavel minskar.

Två inavlade populationer som går upp i varandra resulterar, givetvis, i mindre inavel. Inavelsdepression är typiskt något som repar sig väldigt fort och det beror naturligtvis på att två homozygota individer av nödvändighet producerar heterozygot avkomma.

Men med detta sagt så är trådens ämne ganska befängt. Inavel sker antingen i väldigt små populationer, långt under även ett litet lands befolkning, eller med en lite större population (som fortfarande är mycket mindre än Sveriges) under väldigt lång tid.

En lokal inavelsdepression tjänar förstås på invandring, men det kan i princip vara från nästa grannby två byar bort, eller från andra sidan jorden, det spelar vanligen ingen roll. Men när det gäller stora populationer som hela Sveriges så kan man inte säga vare sig bä eller bu, det är varken bra eller dåligt med invandring utan alla "poänger" här är med nödvändighet pseudovetenskapligt rasbiologiskt snömos. När vi pratar om 10 miljoner människor får saker som genetisk drift och de novo-mutationer och t.o.m. vanlig selektion ett sådant övertag över direkta förälder-avkommaeffekter på populationsnivå. Självklart är det fortfarande tekniskt möjligt att "inavla sig" om man "vill".

Dock är dessa invandrare väldigt inavlade. På grund av generationer av Kusinäktenskap. Dom flesta vill inte "rasblanda".

Ämnet är inte en biologifråga utan en antropologisk dito.
Invandrare är i grunden oerhört rasistiska och gifter sig ofta bara inom sin egen kultur. Således ger invandring inget större tillskott, och leder i många fall till ökad inavel.