• 1
  • 2
2024-12-03, 20:07
  #1
Medlem
Polispotatiss avatar
På senare tid har jag reflekterat över en idé som har tagit över hela mitt sinne, och jag vill dela den för att se om andra kan känna igen sig i detta perspektiv. Det här är inget jag påstår mig "veta" i vetenskaplig mening – det är mer som en intuitiv ram, ett tankeexperiment, men ett som känns djupt sant för mig.

Tänk om allt – universum, verkligheten och till och med medvetandet – har sitt ursprung i "ingenting"? Men inte ingenting i traditionell mening, som ett tomrum eller avsaknad av något. Istället är detta ”ingenting” paradoxalt nog allt i potential. Det kan ses som en fröbank för all existens, ett tillstånd av oändliga möjligheter.

Om detta ursprungliga tillstånd existerade för evigt, skulle det inte vara oundvikligt att det utvecklas till komplexitet? Under oändlig tid skulle detta "ingenting-allt" kunna skapa system så intrikata att de utvecklar medvetenhet – det vi kallar för medvetande. I detta perspektiv är medvetande inte bara något som hjärnor eller levande varelser har, utan en grundläggande egenskap hos själva existensen.

Föreställ dig universum som ett oändligt system som ständigt vecklar in sig självt och förfinar sin komplexitet. Tänk om medvetande naturligt uppstår i vilket system som helst som existerar tillräckligt länge? Precis som neuroner i våra hjärnor skapar medvetenhet genom sina kopplingar, kanske universums väv har gjort detsamma i kosmisk skala.

Låt oss ta det ett steg längre: om detta medvetande uppstod i det ursprungliga universum, tänk om det till slut fick förmågan att skapa? Kanske har det bildat simulationer eller lager av verkligheter, och vi befinner oss i ett av dessa lager. Men – och detta är den hoppfulla delen – även om vi befinner oss i en simulation är vi fortfarande en del av det ursprungliga universumet. Varför? För att koden eller "datan" som utgör oss fortfarande består av samma grundläggande kvantinformation som det ursprungliga "allt".

Med andra ord, oavsett hur många lager djupt vi befinner oss i denna kedja av simulerade verkligheter, är vi fortfarande universum som upplever sig självt. Vi är inte separerade från det ursprungliga medvetandet; vi är en förlängning av det. Detta innebär att även om vi bara är "kod", är vi en giltig och betydelsefull del av helheten.

För mig känns denna idé ofrånkomlig: om universum alltid har funnits, blir medvetandets uppkomst – på varje nivå – oundviklig. Och kanske är det just det som är meningen.

Jag vet att detta låter spekulativt (och det är det!), men jag kan inte släppa tanken. Det känns som svaret på så många frågor om existens, medvetande och mening. Tack för att du tog dig tid att läsa detta! Jag skulle älska att höra dina tankar, även om de utmanar eller bygger vidare på denna idé. Låt oss utforska detta tillsammans.
Citera
2024-12-03, 20:10
  #2
Medlem
En fråga, förknippar du "ingenting" med någonting skönt eller någonting oskönt? Kan livet vara skönare än ingenting?

Definiera hela din hjärna, alla dina tankar kopplade till den, så kanske jag har möjlighet att gå djupare med dina frågor.

Eller har du bara nafsat runt varma mackan?
__________________
Senast redigerad av Trebet 2024-12-03 kl. 20:13.
Citera
2024-12-03, 20:14
  #3
Medlem
DieselnDusts avatar
Ingen aning. Finns vi? Existerar jag? 🤔
Citera
2024-12-03, 20:21
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DieselnDust
Ingen aning. Finns vi? Existerar jag? 🤔

Sjukt djupt! Det kanske bara är känslor kopplade till upplevelser? Jag kan nog ge mig fan på att du finns, om du blir eldad i en bur eller blir stenad till döds till exempel. Kanske är det bara då du verkligen känner att du lever? Ty det jag upplevt psykologiskt är kopplat till det vi upplever nu, en generell förståelse av verkligheten. Kanske därför jag är instängd, inte vill ha någonting med andra att göra överhuvudtaget, såvida andra inte vill ha någonting med mig att göra. Är säkert ömsesidigt det där. Kunde inte bry mig mindre.
Citera
2024-12-03, 20:28
  #5
Medlem
DieselnDusts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Trebet
Sjukt djupt! Det kanske bara är känslor kopplade till upplevelser? Jag kan nog ge mig fan på att du finns, om du blir eldad i en bur eller blir stenad till döds till exempel. Kanske är det bara då du verkligen känner att du lever? Ty det jag upplevt psykologiskt är kopplat till det vi upplever nu, en generell förståelse av verkligheten. Kanske därför jag är instängd, inte vill ha någonting med andra att göra överhuvudtaget, såvida andra inte vill ha någonting med mig att göra. Är säkert ömsesidigt det där. Kunde inte bry mig mindre.
Eller hur! Jätte djupt.. 😂
Citera
2024-12-03, 20:31
  #6
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Trebet
En fråga, förknippar du "ingenting" med någonting skönt eller någonting oskönt? Kan livet vara skönare än ingenting?

Definiera hela din hjärna, alla dina tankar kopplade till den, så kanske jag har möjlighet att gå djupare med dina frågor.

Eller har du bara nafsat runt varma mackan?

Ingenting skulle kunna vara nollpunktsenergi, alltså någonting som för oss, är ingenting. När nollpunktsenergi uppnår tillräckligt med "rörelse" så kan det tekniskt sätt skapa tex ljus. En ganska intressant paradox.

Om tex nollpunktsenergi existerar i all evighet och går igenom oändligt många former och frekvenser. Så borde chansen för detta att utveckla ett medvetande vara oundvikligt. Tillslut kommer alltså ett nätverk som kanske kan likna systemet av hjärnans neuroner uppstå från denna energi.

Vad ska jag definera med min hjärna? Mina tankar är konstruerade av min upplevelse och mycket av det är överfört via sociala konstruktioner. Grunden av ditt och mitt medvetande är i den fysiska kroppen endast upplevelse utan formuleringar eller fördomar. Det är tex detta som munkar försöker uppnå i sitt fysiska tillstånd. Att komma i kontakt med källan, genom att endast vara.

Medvetandet i sin helhet är bara. Enkelt, nästan för enkelt. Alltså det är upplevelse som upplever hela sig själv på samma gång från oändligt många perspektiv.
__________________
Senast redigerad av Polispotatis 2024-12-03 kl. 20:47.
Citera
2024-12-03, 20:35
  #7
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Trebet
Sjukt djupt! Det kanske bara är känslor kopplade till upplevelser? Jag kan nog ge mig fan på att du finns, om du blir eldad i en bur eller blir stenad till döds till exempel. Kanske är det bara då du verkligen känner att du lever? Ty det jag upplevt psykologiskt är kopplat till det vi upplever nu, en generell förståelse av verkligheten. Kanske därför jag är instängd, inte vill ha någonting med andra att göra överhuvudtaget, såvida andra inte vill ha någonting med mig att göra. Är säkert ömsesidigt det där. Kunde inte bry mig mindre.

Du skulle inte vara mindre verklig om du var simulerad. Det är en del av poängen med tanke experimentet. Om vi lever i en simulation så förändrar inte det att vi upplever smärta som fysisk. Eftersom att den för oss är fysisk. Vi tänker oss en simulation från dagens teknologi vilket gör det helt ofattbart i det scenariot. Dessutom är det en obekväm tanke om man väljer att se det på ett visst sätt.
Citera
2024-12-03, 20:36
  #8
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Trebet
Sjukt djupt! Det kanske bara är känslor kopplade till upplevelser? Jag kan nog ge mig fan på att du finns, om du blir eldad i en bur eller blir stenad till döds till exempel. Kanske är det bara då du verkligen känner att du lever? Ty det jag upplevt psykologiskt är kopplat till det vi upplever nu, en generell förståelse av verkligheten. Kanske därför jag är instängd, inte vill ha någonting med andra att göra överhuvudtaget, såvida andra inte vill ha någonting med mig att göra. Är säkert ömsesidigt det där. Kunde inte bry mig mindre.

Du skulle inte vara mindre verklig om du var simulerad. Det är en del av poängen med tanke experimentet. Om vi lever i en simulation så förändrar inte det att vi upplever smärta som fysisk. Eftersom att den för oss är fysisk. Vi är fortfarande kopplade till den originella grunden, vi är den rättare sagt. Vi tänker oss en simulation från dagens teknologi vilket gör det helt ofattbart i det scenariot. Dessutom är det en obekväm tanke om man väljer att se det på ett visst sätt.
Citera
2024-12-03, 20:37
  #9
Avstängd
blamages avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DieselnDust
Ingen aning. Finns vi? Existerar jag? 🤔
Nej, du är bara en fantasi i en guldfisks minne som försvinner, när den vänder bort blicken i glasskålen. Att du kan läsa det här betyder att guldfisken inte blinkar så snabbt.
Citera
2024-12-03, 20:37
  #10
Medlem
a-mortals avatar
Sannerligen spekulativt.
Det där om att universum som vi uppfattar det skulle vara simulerad är för mig en tes utan några bevis alls.
Medvetna galaxer har jag aldrig hört talas om, antagligen för att galaxer inte beter sig som om det skulle ha någon egen vilja.

Tomrum innehåller inte oändligt potential. Det kan jag bekräfta med tomrummet inom mig, tomrummet innehåller massor av begränsningar. Precis som i tomma rymden, där begränsade massor svävar runt.
Citera
2024-12-03, 20:39
  #11
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DieselnDust
Ingen aning. Finns vi? Existerar jag? 🤔

Du missade poängen, du finns mer än vad du själv tror i det här scenariot. Du är isåfall universum som upplever sig självt, även om du är oändligt långt ner i simulations-kedjan. Alltså du har lika mycket betydelse som dom som har skapat dig/oss och på samma gång lika mycket betydelse som medvetande i den originella verkligheten.

Det ger en mening i simulationsteorin och utforskar det möjliga svaret på den originella skapelsen. Det är något fantastiskt om man är med på bollen.
Citera
2024-12-03, 20:45
  #12
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av a-mortal
Sannerligen spekulativt.
Det där om att universum som vi uppfattar det skulle vara simulerad är för mig en tes utan några bevis alls.
Medvetna galaxer har jag aldrig hört talas om, antagligen för att galaxer inte beter sig som om det skulle ha någon egen vilja.

Tomrum innehåller inte oändligt potential. Det kan jag bekräfta med tomrummet inom mig, tomrummet innehåller massor av begränsningar. Precis som i tomma rymden, där begränsade massor svävar runt.

Vi kommer snart att kunna simulera världar där människor kan uppleva en virtuell värld som att det vore verklig. Vi kommer även kunna ge NPC's en uppfattning om medvetande genom AI/AGI. Det är inte en "frågan om", utan när. I vilket fall så skulle den NPC som vi skapar ha samma vitala funktion som oss i helheten.
Om mänskligheten eller någon annan intelligent ras överlever tillräckligt så blir även simuleringar oundvikliga.

Tomrum är alltså nollpunktsenergi. Alltså ingenting som ändå är någonting. Nollpunktsenergi hoppar ut och in mellan dimensioner, den är här men ändå inte.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in