• 3
  • 4
2024-12-04, 01:13
  #37
Medlem
Majsmannen2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Polispotatis
Okej, nollpunktenergi uppfattas för oss som ingenting. Men enligt kvantfysiken kan ingenting inte existera, det existerar alltid energi på kvantnivå. Alltså nollpunktsenergi. Nollpunktenergi kan fluktuera och det är en legitim teori inom kvantfysik att extremt fluktuerande eller "rörelse" skulle kunna vara svaret på big bang. Hur "ingenting" blir allting. Alltså om denna nollpunktsenergi har fluktuerat och formats i oändligt många stadier så borde den även ha nått och bildat ett nätverk som är medvetet.

Vi vet att vi upplever världen genom elektriska impulser, nollpunktsenergi kan fluktuera på ett sätt som skapar elektriska impulser. Om det finns oändligt med sätt för nollpunktenergi att bete sig och oändligt med tid så måste det tillslut i teorin uppnå ett medvetande.

Kan big bang hända igen, om det har hänt en gång?

Och om saker är som du tror, vad kommer det innebära konkret för dig och mig?
Citera
2024-12-04, 01:29
  #38
Medlem
Polispotatiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Majsmannen2
Kan big bang hända igen, om det har hänt en gång?

Och om saker är som du tror, vad kommer det innebära konkret för dig och mig?

Händelser som big bang kan isåfall vara en naturlig del av verklighetens struktur. Vare sig man tror på multiversum eller ett cyklist universum så händer det hela tiden. I all evighet. Det skulle dock innebära att universum förmodligen upplevs i oändligt med olika former. Big bangs som resulterar i en helt annan struktur än den vi upplever just nu. Tomrummet är medvetandets canvas, där kreativiteten är obegränsad. Den kan uppleva alla oändliga tillstånd i oändlighet. Det blir liksom aldrig tråkigt.

Om nollpunktsenergi är grund för allt, är du i grunden en uttrycksform av denna energi. Döden är då inte slutgiltig, utan en övergång eller omorganisering av energi och medvetande. Låter flummigt, men i detta scenario blir det omöjligt för ditt medvetande att upphöra. Det liknar idén om reinkarnation fast ur fysikaliska och kvantmekanisk perspektiv. Kvantfysiken lutar även mot att minnen, tankar, känslor och allt där emellan sparas i universum som kvantmekanisk "data".

Så möjligheterna här kan spekuleras oändligt. Vad som exakt händer kan ingen säga.

Det kan även innebära att du redan besitter en enorm universiell kunskap, eftersom du då är en del av alltet. Alltså att vi har alla svar inom oss, om vi är i linje med vårat inre. Vilket förklarar varför vissa människor som Einstein eller Tesla kunde visualisera och intuitivt förstå universiella principer och lagar innan dom ens hade matematiskt bekräftat. Tesla hallucinerade bokstavligen teknologi som inte existerade och det uppstod i hans synfält från ingenstans, med detaljer rika nog för honom att återskapa det till verklighet.
__________________
Senast redigerad av Polispotatis 2024-12-04 kl. 02:08.
Citera
2024-12-04, 01:37
  #39
Medlem
De som dedikerat hundra om inte tusentals timmar till djup meditation och verkligen lyckats - dvs. de som nått såpass djup inre stillhet att alla sinnen för stunden har upphört - har upplevt ingenting'et. Det måste förmodligen upplevas för att förstås och jag är osäker på om vi menar samma ingenting. Det finns iaf. en "plats" där allt upphör och förenas på en och samma gång. Jag personligen tror att det är exakt det som händer när vi dör. Är oerhört tacksam över att ha fått uppleva detta för det slår allt.

Ingenting är långt bättre än allt, jag svär.

Mvh
Citera
2024-12-04, 02:45
  #40
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Polispotatis
På senare tid har jag reflekterat över en idé som har tagit över hela mitt sinne, och jag vill dela den för att se om andra kan känna igen sig i detta perspektiv. Det här är inget jag påstår mig "veta" i vetenskaplig mening – det är mer som en intuitiv ram, ett tankeexperiment, men ett som känns djupt sant för mig.

Tänk om allt – universum, verkligheten och till och med medvetandet – har sitt ursprung i "ingenting"? Men inte ingenting i traditionell mening, som ett tomrum eller avsaknad av något. Istället är detta ”ingenting” paradoxalt nog allt i potential. Det kan ses som en fröbank för all existens, ett tillstånd av oändliga möjligheter.

Om detta ursprungliga tillstånd existerade för evigt, skulle det inte vara oundvikligt att det utvecklas till komplexitet? Under oändlig tid skulle detta "ingenting-allt" kunna skapa system så intrikata att de utvecklar medvetenhet – det vi kallar för medvetande. I detta perspektiv är medvetande inte bara något som hjärnor eller levande varelser har, utan en grundläggande egenskap hos själva existensen.

Föreställ dig universum som ett oändligt system som ständigt vecklar in sig självt och förfinar sin komplexitet. Tänk om medvetande naturligt uppstår i vilket system som helst som existerar tillräckligt länge? Precis som neuroner i våra hjärnor skapar medvetenhet genom sina kopplingar, kanske universums väv har gjort detsamma i kosmisk skala.

Låt oss ta det ett steg längre: om detta medvetande uppstod i det ursprungliga universum, tänk om det till slut fick förmågan att skapa? Kanske har det bildat simulationer eller lager av verkligheter, och vi befinner oss i ett av dessa lager. Men – och detta är den hoppfulla delen – även om vi befinner oss i en simulation är vi fortfarande en del av det ursprungliga universumet. Varför? För att koden eller "datan" som utgör oss fortfarande består av samma grundläggande kvantinformation som det ursprungliga "allt".

Med andra ord, oavsett hur många lager djupt vi befinner oss i denna kedja av simulerade verkligheter, är vi fortfarande universum som upplever sig självt. Vi är inte separerade från det ursprungliga medvetandet; vi är en förlängning av det. Detta innebär att även om vi bara är "kod", är vi en giltig och betydelsefull del av helheten.

För mig känns denna idé ofrånkomlig: om universum alltid har funnits, blir medvetandets uppkomst – på varje nivå – oundviklig. Och kanske är det just det som är meningen.

Jag vet att detta låter spekulativt (och det är det!), men jag kan inte släppa tanken. Det känns som svaret på så många frågor om existens, medvetande och mening. Tack för att du tog dig tid att läsa detta! Jag skulle älska att höra dina tankar, även om de utmanar eller bygger vidare på denna idé. Låt oss utforska detta tillsammans.

Ingenting är någonting vi inte kan förstå tror jag.

Och "meningen" för det är väl att uppleva ändlighet som den ultimata verkligheten även om den kanske bara är en dröm, så är vägen dit alltid ofrånkomlig.

Den mänskliga upplevelsen kanske är en del av det universella medvetandet , blott en spillra av en enorm spegel och född att erövra det som en gång varit med varje medel till buds...

Ormen äter sig själv 🐍
Citera
2024-12-04, 03:29
  #41
Medlem
Tjackmosters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Polispotatis
Okej, nollpunktenergi uppfattas för oss som ingenting. Men enligt kvantfysiken kan ingenting inte existera, det existerar alltid energi på kvantnivå. Alltså nollpunktsenergi. Nollpunktenergi kan fluktuera och det är en legitim hypotes inom kvantfysik att extremt fluktuerande eller "rörelse" skulle kunna vara svaret på big bang. Hur "ingenting" blir allting. Alltså om denna nollpunktsenergi har fluktuerat och formats i oändligt många stadier så borde den även ha nått och bildat ett nätverk som är medvetet.

Vi vet att vi upplever världen genom elektriska impulser, nollpunktsenergi kan fluktuera på ett sätt som skapar elektriska impulser. Om det finns oändligt med sätt för nollpunktenergi att bete sig och oändligt med tid så måste det tillslut i teorin uppnå ett medvetande.
Vad menar du konkret med det fetade? Hur "uppfattar" vi människor nollpunktsenergin hos ett kvanttillstånd (i sitt lägsta energitillstånd, till exempel hos atomernas vibrationer i en kristall, som alldeles riktigt inte är noll ens vid absoluta nollpunkten), och hur uppfattar vi den som ingenting?
Citera
2024-12-04, 07:09
  #42
Medlem
Inom kosmologin har man nyligen hittat galaxer som verkar vara äldre än Universum.

Det betyder kanske att det inte var så att big bang skapade all materia ur ingenting.

Det har existerat något före big bang. Kanske är big bang ett av många big bangs i en oöndlig process.

Jag tror dock inte att det här leder till några filosofiska slutsatser. Bara spännande att allt kanske är mycket, mycket äldre och större än vad man tidigare har trott.
Citera
2024-12-04, 15:54
  #43
Medlem
Eftersom det inte funnits något som helst evolutionärt tryck för att förstå evighet, "ingenting" osv är våra hjärnor dåliga på det. Vi kan fatta sådant som är lite större, lite mindre och lite äldre än vår egen värld. Men när vi hamnar subatomärt eller miljarder år/ljusår bort, är vi ganska kass.
Citera
2024-12-04, 17:32
  #44
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mjäll
Jag tänker att "Nej" är ett väldigt safe svar på din fråga

Håller med
Citera
2024-12-04, 18:07
  #45
Medlem
SUPERNOVA Tänker jag. Någon mer som tänkt och vill utveckla det och pränta ner här. Vore intressant.
Citera
2024-12-05, 18:30
  #46
Medlem
ArttuWiskarins avatar
Tror mer svaret är - i mörket ljus - i ljuset mörker.

Alltid - för evigt.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in