Han vet inte om han vågar skaffa barn igen

Jag är 32 år gammal och har inga barn. Min kille är 44 och har en snart femåring sedan innan. Jag vill väldigt gärna ha barn och då med just honom och ingen annan. Har varit ihop i snart 1 år och jag klickar bra med hans barn.

Dilemmat: han har på sistone blivit rejält kluven till fler barn. Småbarnåren var präglade av bråk med exet och till råga på allt har han utvecklat en irrationell rädsla för att få ett barn som det är "nåt fel på", delvis pga att en av hans närmsta vänner har ett barn med autism. Å andra sidan säger han att han gillar tanken på ett syskon till sitt barn så i grunden knns det som att han VILL men inte VÅGAR. Att han skulle våga om det fanns garantier för att allt går väl men det kan ju ingen ge honom, någonsin.

Jag har kollat up min fertilitet och jag har tydligen utmärkt äggkvalitet. Jag vill inte ha barn NU utan vill bygga en mer stabil relation. Dock vill jag inte vänta i mer än 2 år.

Det känns även kränkande för mig att han satsade på barn med en kvinna som sitt ex men tvekar med mig. Exet som både var flera år äldre än vad jag är nu plus sjukpensionär pga psykisk sjukdom medan jag är yngre, har stabilt psyke och ekonomi.

Förutsättningarna är så mycket bättre och jag känner mig emellanåt rätt bitter, inte minst som det är första gången i hela mitt liv jag träffar någon det klickar till 100% på alla plan med.

Finns det någon som varit i samma sits? Kan sådana här rädslor lösa på något sätt? Jag går sönder.

Han kanske inte satsade på barn med sitt ex utan det kanske råkade bli så och hon behöll den, tänkt på det din egosit?

Tycker förövrigt 44 är risken till för gammalt för att skaffa barn tyvärr.

klart killen inte vill ha problem med mer än en dam som kräver massa underhåll, bidrag o allt man som kille råkar ut för i detta piussland ! jag steriliserade mig för att alltid vara säker efter jag inset hur "mamman" till mina blev i huvet efter vi skiljde på oss ! never ever en svensk tjej igen i mitt liv !!

44 år för gammalt ??? Ja för en kvinna är det en risk efter 40 att skaffa barn för ökade chanser till defekt avkomma. Hos män funkar det inte likadant .

Till TS : Har själv gått igenom en separation med barn inblandat och det är långt ifrån kul och oftast fadern som får ALL skit och är förloraren i alla avseenden . Så du kanske inte ska pusha så mycket på den biten. Själv skulle jag ALDRIG vilja ha mer barn.

Kan du inte respektera att han inte vill? Vad är det för fel på er kvinnor? Han har ju förklarat att han är rädd. Varför vill du orsaka honom oro och ångest? Du påstår säkert att du "äääälskar" honom fast du gör honom illa genom ditt tjat och respektlöshet.

Hitta någon annan om du ska skaffa unge. Han är färdig med det där. Han vet hur illa ni kvinnor påverkas av att få barn.

Ditt psyke är inte alls så bra som du påstår. En kvinna med bra psyke respekterar sin kille, och gör slut och träffar någon som vill ha barn om det är vad hon vill.

Det är bara att bli med barn och se hur det går. Om han egentligen vill gör du honom en tjänst. Om inte, så får du i alla fall det barn du vill ha. Att prioritera en relation med en viss man, framför att ha ett barn, är på lång sikt felprioriterat, det kan jag garantera dig.

Din kille är 44 släpp det där han ska inte ha småbarn nu det är försent. Man ska inte varva pension med studenten så att säga

Prata med honom ordentligt, om han fortfarande inte vill så bör du se dig om efter en annan man.
Din biologiska klocka tickar, om 5-6 år så kan det vara för sent och ni kanske inte ens är tillsammans då.

Problemet med småbarn är att man inte tar hjälp av andra och att båda parterna ska arbeta.
Om du är hemma de 2 första åren och även tar hjälp av föräldrar och syskon så kommer allt förmodligen att flyta på

Prova att sluta jobba.

Ta hand om exakt allt i hemmet.

Och lyd honoms alla önskningar.

Alltid.

Då kommer han skaffa många barn med dig.

Och ha ett rejält och lyckligt leende på läpparna varje dag.

Lycklig, kommer han bli.

Och kanske du med.

Lycka till

Tycker du för ett ganska konstigt resonemang. Det luktar ganska mycket osäkerhet kring ditt inlägg, är du lagd åt det hållet kan bara det få honom att tveka att skaffa barn med dig.

Han fick sitt första barn som 39 åring det får en att höja lite på ögonbrynen, kan det vara så att han helt enkelt velat leva ett ungkarlsliv men av någon anledning ändå fick barn som 39 åring lite mot sin vilja? Du kan väl omöjligen veta alla detaljer i hans förra förhållande och varför han fick barn?
På något sätt förstår man honom, han är 44 och hans barn har precis lämnat det där stadiet där barnet är helt beroende av föräldrarna. Det är väl typ nu barnet kan börja gå på toa själv t.ex.

Det kanske inte är för lockande för honom att då börja om allt det på nytt med blöjbytande osv. Om han dessutom associerar det med bråk med sitt ex så kanske det också är en orsak som inte gör honom sugen. Dessutom skulle han alltså vara 50 när barnet är som hans nuvarande är nu. I den åldern vill man väl gärna varva ner och påbörja det lugna livet?
Han har alltså erfarenhet av småbarnslivet, inte du. Då måste du på något sätt förstå hans tankar och inte pressa honom för mycket. Tycker absolut inte att du ska dra några slutsatser kring varför han skaffade barn med den förra tjejen, det har du inte med att göra och det ger inte bilden av dig som någon med stabilt psyke när du resonerar så.

Sedan...ni har bara varit ihop 1 år. Det är knappt nånting. I min bok är det för tidigt att skaffa barn om man varit tillsammans så kort tid men det är väl bara jag som tänker så. Vad är din historia? Ur en historisk synvinkel är 32 rätt så sent för en kvinna att skaffa sitt första barn, har du möjligtvis varit en sån där festande tjej som inte velat binda dig för att sen inse efter 30 att din biologiska klocka tickar och att det är dags att göra något? Sånt får en man att tveka och backa också, tro mig, då många kvinnor brukar visa upp ren desperation i att få barn då.

Du säger att ni klickar till 100%, är du säker på att han känner exakt samma sak? Jag tycker inte du ska pressa eller tvinga honom. Nånstans förstår jag din bitterhet men tycker inte den är helt befogad utifrån det du skriver. Visa med handling att du är värdig att skaffa barn med, var inte förbittrad, få honom att inse vad han får med dig. Om du uppvisar integritet, stabilitet och trygghet kommer han kanske rätt så snart ångra sig men det hjälper dig inte att klänga på honom i detta.

Grejen är den att han har en poäng. Gamla föräldrar ökar risken för att avkomman blir defekt. Autism/spektrumstörningar är en sådan defekt. Och ja, det är något fel på människor med spektrumstörningar. Hade det inte handlat om en defekt hade alla människor fötts med autism.

Din karls farhågor är alltså rimliga. Dessutom är 44 ganska gammalt för att vara en aktiv fadersgestalt. Han är 60 när barnet ska köra moppe.

Du kanske får välja mellan honom och egna barn? Vore det så hemskt?

Det finns en ökad risk med faderns ålder ja, denna är dock försumbar på individnivå.