Isabelle 34 blev beroende av sin medicin: Jag är en kriminell pundare. minidoku 6min

Jag trodde också det men googlade lite och verkar tvärtom studier visar arr de flesta återfaller efter fängelse, även långa sådana.

Jävligt synd när man ändå ska betala för att hålla folk inlåsta kan man behandla dem och släppa ut dem gradvis

Det är konstigt det där hur folk lätt kan fastna om man ändå håller sig till förskrivna doser av diverse narkotikaklassade preparat om man inte är försiktig och dessutom har vad jag brukar kalla för missbrukspersonlighet.

Jag har haft allt i Bensodiazepinväg plus Z analoger och på senare tid ganska mycket Morfin på recept pga lite otrevliga och smärtsamma operationer och trots höga doser Bensodiazepiner och Z analoger på det varje dag i över 8 år så är jag nu inne i en nedtrappande fas där en 8 del av dagsbenson är borta hittills (kan låta lite men vi pratar höga doser nu) plus all nattbenso och noll abstinens eller sug hittills.

Opiater saknar jag inte öht. Konsumerades extremt sparsamt och i nödfall vid akut svår smärta men du får räkna med att hela dagen blir förstörd med tanke på att du blir rätt så sänkt och får spendera dagen hemma inomhus eftersom att du inte är i stånd att ta dig så långt eller sugen på att göra så mycket mer än att inta sängläge och kolla på film så det är rent skräp om du inte har en akut smärtproblematik som måste lösas.

Långsam nedtrappning är dock vad som funkar och speciellt om du är en person som i grunden ogillar all form av medicin och speciellt narkotikaklassad sådan utan endast tar för att du måste som en sista utväg.

Snabbnedtrappning a la psyk kan du glömma direkt. Du kommer att må så dåligt så att det första du gör när de släpper ut dig är att knata raka vägen till systembolaget eller hem och kontakta närmsta kran. Då finns det behandlingshem som är betydligt bättre alternativ.

Bensodiazepiner räddade mitt liv när ingen terapi eller annan medicinering osv i hela världen hjälpte men idag känner jag att jag inte är i behov av Bensodiazepiner längre men det går inte att gå CT ifrån väldigt höga dagliga doser under så många år utan risk för otrevliga fysiska konsekvenser tex EP, Delirium eller död.

Pratar vi narkotikaklassade läkemedel rent generellt så är det ca 4000 pers i Sverige som har tex Bensodiazepiner på recept på daglig basis, vilket är en piss i Mississippi jämfört med de flesta andra länder och med tanke på hur svårt det är att få recept på dylikt här idag så är det till 95 % de värre fallen som har testat allt annat (ungefär som mig för inte alltför länge sedan) som får recept beviljade.

Sedan så har vi de jag brukar att kalla för "Svenssons" dvs vanligt folk som har recept på lite allt möjligt vid behov typ Z analoger, Lyrica, Bensodiazepiner, Opiater osv vid behov och sedan alla (främst barn och ungdomar) som har narkotikaklassad ADHD medicin på recept som är rena amfetaminderivat.

Ytterst få av dessa människor blir missbrukare lika lite som alla de helt vanliga Svenssons och framförallt unga vuxna som konsumerar rätt så schyssta mängder alkohol om man slår ut konsumtionen över ett helt år och Sverige har procentuellt sett lite fler alkoholister än andra länder men ändå väldigt få kontra de mängder sprit som konsumeras i det här landet på årlig basis.

Det som får folk att börja missbruka är oftast folk som börjar att självmedicinera psykisk ohälsa (ca 90 % av alla alkoholister och narkomaner) och de som festar på tok för hårt och fastnar rent fysiskt (kanske 10%).

Sedan så har vi de som fastnar pga helt legalt förskrivna recept och jag skulle kunna dra upp några sådana fall också men om vi pratar om folk som har legalt förskrivna recept på narkotikaklassade mediciner så är det oftast av en väldigt god anledning och de flesta av de här människorna vet också att receptet eller recepten klipps rakt av vid minsta misstanke om missbruk och pga att de inte klarar sig utan sin medicin många gånger så är de jävligt måna om att sköta sin medicinering klanderfritt (undantag som bekräftar regeln finns dock).

Bästa sättet att hjälpa människor som det dock har gått snett för är att göra det jävligt mycket enklare att bli tagen på allvar och inlagd för avgiftning om så önskas och personen ifråga måste vilja själv annars så är det kört och bara slöseri med tid.

Du kan rent tekniskt sett spärra in någon på ett LVM men vad hjälper det om personen i fråga inte vill sluta (oavsett drog) och börjar missbruka igen 5 minuter efter att de har släppts ut dvs går raka vägen hem till bolaget eller kontaktar närmsta kran ifrån sin mobil.

Sjukvården kan förbättras på vissa plan absolut när det gäller missbruksproblem men sedan så är det upp till alkoholister / narkomanen själv.

Ca 90 % kommer för eller senare att dö av sitt missbruk. De ca 10 % som överlever är de som har gett sig fan på att lägga av, har en vilja av stål, bra support ifrån anhöriga, sjukvården och samhället i stort och fattar att de måste hålla sig borta ifrån alla former av berusningsmedel resten av livet.

Hmm ja hon ser ju helt ok ut men vem tar emot betalning i natura?
Andra missbrukare som dealar lite?
Hon verkar ju ändå få lägga massa tid på att hitta säljare
cash is king

Tveksam till dessa studier du får gärna länka. Det är populärt nu att vara drogliberal så även studier vinklas.

Men att inte ställa krav på dessa typer av missbrukare för endast med sig ännu större problem.

Om du vill se riktiga studier från verkligheten kan du kolla på vissa amerikanska delstater där dom inte ställer några som helst krav.

Tack! Det jag alltid blir nyfiken på är vem är du idag i generella termer? Fast anställning och fast bostad? Framtidsutsikter och ser positivt på livet?

Ja precis. Någon äldre pundare dom lär känna som utnyttjar dom.

Jag ser väldigt positivt på livet och framtiden faktiskt.

Självklart har jag fast bostad som de flesta andra, roliga hobbies, väldigt mycket vänner kontra hur det såg ut under den tiden jag var sjuk och börjar så smått att hitta tillbaka till mig själv och den jag var innan jag blev sjuk.

En viss form av "problematik" kanske jag får leva med livet ut men nu pratar vi psykisk och den är förhoppningsvis hanterbar kontra hur jag mådde för 8 år sedan.

Just nu arbetar jag inte med tanke på hur mitt liv har sett ut under väldigt lång tid men jag har två yrkesutbildningar i bagaget men drömmen är att ta ett steg vidare och läsa in den där universitetsexamen (innan jag blir alltför gammal) som jag stod i valet och kvalet att göra precis innan jag blev sjuk.

Den enda anledningen att jag inte hade påbörjat högre studier var faktiskt egentligen för att jag hade ett riktigt nice jobb som jag verkligen trivdes med och inte ville säga upp mig ifrån trots att en vidareutbildning på högskolenivå inom det fältet jag redan arbetade inom lockade redan då.

Sedan så drabbades jag av riktigt otäck psykisk ohälsa pga diverse orsaker bla tidigare obearbetade livstrauman och lite annat.

Livet blev en kamp för överlevnad och jag har sett den absoluta botten och själv varit där och vänt men idag så är 90 % av min problematik borta och i stort sett all medicin utfasad, förutom vissa narkotikaklassade preparat som man inte bara kan sluta med rakt av efter så höga doser under så lång tid utan en nedtrappning modell långsam eftersom att kroppen är fysiskt tillvand och måste vänjas av långsamt om man inte vill råka illa ut men däremot så känner jag inget psykiskt sug efter någon form av narkotikaklassade läkemedel och under den tiden jag stod på dem så konsumerade jag aldrig mer än förskriven dos per dygn (undantaget en dag då jag hade jävligt bråttom iväg till ett möte en morgon och lyckades med bedriften att ta dubbel morgondos och kom av naturliga orsaker inte iväg till det mötet 🤣 ).

Folk kan ju få 60(eller mer?) mg rent amfetamin. Polisen och andra brukar ange att 100mg (olagligt) amfetamin är en normal-dos. Då räknar man 100mg pulver. Riktigt "potent" amfetamin som folk hittar på gatan är MINST 50% utbankat med diverse skit.

Så några "microdoser" är det fan inte frågan om, särskilt inte för barn. Även om man vänjer sig så går det att "återställa" toleransen med ett uppehåll på några få dagar. Eller dubbla dosen och köra varannan dag.

Du kan aldrig få någon att sluta som inte vill själv. Du kan skicka in dem på ett LVM eller så och tvångsavgifta dem men så fort vederbörande släpps ut igen så kommer vederbörande att antingen ringa sin nätkran eller gå direkt till bolaget.

Efter psykiatrins mindre trevliga snabbnedtrappningar så kommer i stort sett vem som helst omedelbart slänga i sig det de avgiftades ifrån så fort den låsta porten ifrån psyk öppnas.

Långsamma nedtrappningar och en ärlig vilja att sluta plus stöd från sjukvård, psykiatri, vänner, familj och allmänheten i stort är det som behövs samt en meningsfull fritid och sedan så måste vederbörande förstå att det är avhållsamhet på livstid som gäller.

Personligen så gillar jag AA eller NA modellen då jag i mitt tidigare yrke har sett mycket positiva resultat av det men det passar kanske inte alla men som sagt en egen fri vilja att lägga av, avhållsamhet på livstid samt stöd och hjälp både ifrån sjukvård, psykiatri och det andra jag var inne på är det som behövs.

Vad är rimlig minimum nedtrappning? 6 mån?

Var finns dessa läkare som skriver ut massa medicin i flera år?
Har en skada i ryggen och behöver smärstillande och det hade varit fantastiskt om en läkare hade skrivit ut det till mig månad efter måndag.
Hade sparat mig en jävla massa pengar och tid men men får väl fortsätta gynna den svarta marknaden, dom behöver också jobba.

Hmmm det är så jävla olika från fall till fall så man måste kolla på hur länge någon har stått på ett preparat och i vilka doser och över hur lång tid.

Jag är inget fan av för snabba nedtrappningar då resultaten oftast blir katastrofala då du plockar bort något ur systemet på någon som kommer att leda till abstinensen ifrån helvetet i värsta fall och det enda den personen kommer att ha i skallen dygnet runt under den tiden de sitter inlåsta på typ LVM är att få tag i sin drog och kommer att i 99 fall av 100 återfalla i missbruk så fort de släpps ut.

Jag har fria tyglar att trappa ut mina Bensodiazepiner på egen hand då min läkare vet vad jag pysslar med och i mitt fall dvs 8 års daglig konsumtion på höga doser så kommer jag nog att göra det på ca 6-8 (förmodligen 7) månader för att det ska bli totalt smärtfritt och inte heller leda till några värre fysiska konsekvenser.

Har hållt på en månad nu utan problem och nattdosen är utfasad plus en sjättedel av dagsdosen och jag har hittills inte åkt på vare sig något fysiskt eller psykiskt obehag.

Åt endast Bensodiazepiner (legalt förstås) pga psykisk ohälsa och nu när den börjar ge med sig så ser jag ingen anledning att knapra massa narkotikaklassade preparat och annat i onödan.

Ungefär som när jag under en period var i behov av rätt så schyssta morfindoser + maxdos paracetamol på det mot kraftiga fysiska smärtor dagligen men så fort smärtproblematiken var löst så slutade jag faktiskt CT.

Det var ändå så kort period så det blev inget direkt obehag av det och opiatabstinens kan inte döda dig till skillnad mot Bensodiazepin eller alkoholabstinens om vi pratar hög konsumtion dagligen över väldigt lång tid.