Personlighetsstörning VS utmattningssyndrom

Vad skiljer dessa diagnoser åt?
Någon som kan specificera lite?

Det finns flera olika personlighetssyndrom.
De drabbade har på olika sätt svårigheter att finna sig tillrätta i tillvaron och i relationer. Det är fullt möjligt att pga detta drabbas av utmattningssyndrom eftersom livet blir så enormt krävande. Även personer som har med dessa personer att höra kan också nötas ned och bli utmattade för att interaktionen alltid kräver väldigt mycket kraft att både förstå och genomföra.

Vad exakt som.är svårt beror på vilket syndrom de har. Det finns flera sinsemellan olika.

Den som tex har emotionellt instabilt personlighetssyndrom upplever såpass starka och plötsliga svängningar i känsloliv att det orsakar problem och lidande för dem själva och andra. De upplever världen på ett lite annorlunda sätt, ofta ganska svart/vitt och har framförallt inte de inre verktygen för att hantera sina upplevelser och för att klara den typ av vardags-förhandling som vi andra håller på med inom oss eller med andra. Tex: vanlig person tänker om en långpratande vän: " Jag sitter kvar här och lyssnar på en kompis, fastän jag vill berätta min historia, hon får fem minuter till, sedan skjuter jag in min grej." Den med syndromet kanske upplever det som att "hon är elak och inte bryr sig om mig, om hon vore en sann vän skulle hon se på mig att jag mår dåligt och behöver få berätta min grej, vår vänskap är slut".

Det finns också ett syndrom som hör människor väldigt obenägna att alls interagera med andra. Tex att en person inte hör av sig, inte svarar på sms osv. Detta kan man möjligen förväxla med utmattning, eftersom utmattade ofta inte orkar med ens korta sms-svar.

Men säkert upplever personen med syndromet interaktion som väldigt ansträngande.

Utmattning brukar dock sätta sig i kroppen, så den med personlighetssyndromet lär ha betydligt mer allmän ork rent fysiskt. Tex orka skotta snö, men kanske inte orka gå med på fest.

Kan utmattningssyndrom också misstolkas som ett personlighetssyndrom?
Säg att man gått in i väggen pga jobbet och drar sig undan vänner pga att man inte orkar umgås. Det handlar inte om att man hamnar i konflikt eller liknande.
Eller att UMS gör att man tappar tålamodet lite lättare och därför kanske bryter ihop för minsta lilla. Då man tidigare inte alls skulle brutit ihop så kan det nu misstolkas som att man har svårt att hantera känslor och man då tolkas som att man har en personifhetsstörning? Eller att man upplever väldigt stark ångest efter utmattning men andra känslor upplevs inte på något sätt överdrivet starka som det ska göra vid en personlighetsstörning. Och det kommer inte plötsligt utan ångesten ligger mest där hela tiden i bakgrunden.
Känns som det mer handlar om UMS. När jag läser om personlighetsstörning så kan jag inte alls känna igen mig i det.. rädsla för att bli övergiven, suicidal, missbruk, impulsivitet, svårt med relation osv. Hm, känner inte alls igen att det skulle vara nåt sånt. Snarare att min hjärna inte fungerar som den ska just, svårt att sortera intryck, mossig i skallen, ångest, orkar inte hänga med i samtal eller kolla tv, nedstämd osv…

Personlighetsstörning - alla tänkbara orsaker.

Utmattningssyndrom...exogen - med yttre orsaker i miljön (stress).

Låter som en klockren beskrivning av utmattningssyndrom.
En personlighetsstörning har funnits där hela livet och ställt till problem. Den går heller inte över utan kan bara hanteras.

Ja, men troligen inte av läkare som utreder om man har personlighetssyndrom.
Problemet ska ha följt med i många, många år eftersom.det är en slags utvecklingsstörning i personligheten.

Utmattning har ju ett tydligt före och efter.