Är du personen som du var menad att vara?

Är du personen som du var menad att vara? Det vill säga, lever du till vardags som en person som du till fullo vill vara? I samklang med din egen bild av dig själv, dina värderingar, personlighet, ambitioner, intressen, bidrag till andra osv. Om inte, vad hindrar dig? Och om svaret är ja, vad har lett dig dit?

Nej, jag fick alldeles för många trauma i barndomen som knäckte mig som vuxen, till slut. Men då jag har välfungerande vuxna barn och annars är fysiskt hyfsat frisk så går det ändå.

Jag sket i att skaffa någon utbildning efter gymnasiet och for utomlands som 19 åring. Jobbade med allt möjligt och kom tillbaka när jag var 25. Sedan dess jag har jobbat med lite allt möjligt och även spenderat några år utomlands igen med diverse skityrken. Även relationer med kvinnor lite här och var som tillåtit mig kunna spendera långa semestrar hos dom.
Väldigt mycket alkohol de senaste tio åren dessutom. Borde ha skaffat en ordentlig utbildning efter gymnasiet, så nej jag är nog inte den jag var ämnad att vara. Har haft jävligt roligt dock alla dessa år.

Nej jag är totalt misslyckad men jag gör vad jag kan för att förändra det i år

Svårt att säga. På ett sätt ja, på ett sätt nej.

Jag borde dock vara mer ekonomiskt framgångsrik än jag är, då jag är intelligent och därför alltid överpresterat på varenda jobb jag haft. Men tyvärr bor vi ju i ett land där sosseriet och jante regerar.

Men på det stora hela ska jag inte klaga. Jag är frisk, har stabil anställning och ordnad ekonomi etc etc.

Jag lider av förbannelsen ADD. Som fick mig att tro att jag skulle bli något kreativt. Alltid hållit på med skapande och är bra på det. Det beror på ADD. Samtidigt kan jag inte organisera mitt liv pga ADD, så jag får aldrig mina grejor klara.

Mina gener är alltså att jag är kreativ men inte kan använda det.

Jag väntar egentligen bara på att dö.

Tack för svaren hittills. Jag försöker förstås jämföra med mitt eget sätt att tänka kring livet. Utveckla gärna mer!


Har du en idé om vilken riktning du hade velat utveckla ditt liv om du hade haft chansen till mer självförverkligande?


Det låter som att du inte har så mycket ångest över att inte vara den du var "ämnad" att vara?


Lycka till. Vilka steg ska du ta, om du vill dela med dig?


En brist på uppskattning i arbetslivet med andra ord?


Segt. Så vid någon punkt i din livsresa har du fått en uppfattning av vad du borde kunna prestera, som är svår att leva upp till. Men du tycks antingen ha landat i acceptans eller uppgivenhet?


Tufft. Utveckla gärna kring varför ditt liv inte är hur det borde vara.

Ja, jag är den jag var menad att vara, om det är bra eller dåligt kan ju diskuteras. Men som jag tänker är det bättre att vara den man är än nått man inte är. Livet kommer ju ha sina nackdelar/lidande hur som helst.

Man får ju njuta av russinen samtidigt som man väljer sitt gift.

Det är lite av ett dilemma, nu som 40+ önskar jag att jag hade skaffat en utbildning som kunnat ge ett jobb med hög lön för att kunna köpa en bostad utomlands och pensionera mig innan 60. Den enda tillfällen som jag kan dra in en månadslön över 50.000 efter skatt är när jag jobbar över som satan under sommar månaderna när de flesta tar sin semester.

Hade jag förstått problemen tidigare hade jag kunnat attackera dem och kunnat bli vad jag ville. Nu försöker jag fortfarande vara kreativ men har skalat ned det massor. Jag vägrar ge upp helt. Jag försöker få bättre hälsa och på så vis mer energi.

Jag hade fortsatt göra karriär inom mitt yrke som JMG-utbildad akademikerjournalist med specialinriktning arbetsliv (som dock blev mer allmän med tiden). Jag hade antagligen jobbat på hög nivå inom tidnings- eller tidskriftsbranschen på en större tidning, då jag jobbade inom produktionsdelen på redaktionen. Jag var redan på väg, skulle rekryteras som nyhetschef till en sådan tidning. Eller så hade jag avvikit in på marknadsföring, mer lukrativt. Svårt att säga hur det hade blivit.