Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
En Maybach stridsvagnsmotor behövde tas isär och renoveras efter 300 - 500 driftstimmar. Det motsvarar 3000 - 5000 mil landsväg för en tung lastbil.
Skulle tippa på att en Scania V8 klarar 10 ggr detta.
Och slutväxlarna på Panther höll i snitt 10-15 mil innan de havererade. Alltså inte behövde servas, utan behövde ersättas. Vilket då krävde att man först monterade ur växelådan, vilket krävde att man först lyfte av tornet.
Alla stridsvagnar under andra världskriget hade låg livslängd på drivlinan och krävde mycket reparationer jämfört med moderna vagnar. Och detta gällde i särskilt hög grad Panther, Tiger och Tiger II.
Citat:
Ursprungligen postat av
Specsavers65
Tja, hade polackerna haft CV90 till sitt förfogande. När nazisterna invaderade dem i september 1939, så hade de gjort slut på alla PKW1 iallafall. Alla 1445 stycken. En 40 mm boforskanon slår en 7.62 kulspruta alla dagar i veckan.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Panzerkampfwagen_I
40mm akan med modern ammunition hade slagit ut allt som tyskarna hade 1939, 1940, 1941, 1942, 1943, 1944 och 1945. Förutom Tiger II, Jagdtiger och Elefant/Ferdinand i delar av fronten.
Citat:
Ursprungligen postat av
Zaedrews
Japp men idag hade ju tysken haft Leopard. Fan bättre skit ändå. Men förmodligen dock lite mer jämnt idag än hur det såg ut då. Vi var ju precis som dansken. Vi cyklade till strid mot tyskt pansar. Idag behöver vi inte cykla.
Nästan hela den tyska armén var fotinfanteri. I den tyska armén var cykelskytteförband relativt ovanliga och exklusiva förband. T.ex. en cykelskyttebataljon som divisionens snabbinsatsstyrka.
Och i mitten av 1943 (precis innan invasionen av Italien och innan Citadelle/Kursk) hade t.ex. den svenska armén proportionerligt sett mera stridsvagnar än den tyska.
Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
De var förstås överlägsna de flesta andras i slutet av kriget. Möjligen bortsett för hållbarheten för Tigern. Det flesta Tigervagnar slogs aldrig ut, utan gick sönder.
I slaget vid Kursk förlorade tyskarna 323 stridsvagnar och infanterikanonvagnar. Jämför med ryssarnas mellan 1600 och 1900.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Kursk
Och vid Arracourt förlorade tyskarna 200 stridsvagnar, pvkv och ikv:er mot 55st amerikanska fordon. Och då var tyskarna numerärt överlägsna och hade Pantherstridsvagnar som sin vanligaste stridsvagn. Men då hade de amerikanska stridsvagnarna ett antal kvalitativa fördelar över de tyska stridsvagnarna, såsom mera omfattande och mera genomtänkt optik*, kraftigt och precist maskinriktsystem**, stabilierad pjäs, drivlinor som höll för vanlig körning, vilket gjorde att besättningarna vågade pressa vagnarna till max, skyddad ammunitionsförvaring***, samt lågkänsligt krut****, luckor som befann sig rakt ovanför besättningsmedlemmarna och som var balanserade med fjädrar****, samt sist och inte minst hjälmar****
(*) Förstorande och ickeförstorande sikte på torntaket och reservsikte koaxialt med pjäsen, samt gott om prismor till alla i besättningen. Detta var något som alla nationer kopierade av USA efter kriget.
(**) Tyskarna valde en mera komplex och ömtåligt lösning, som var både långsam och inprecis.
(***) Vilket kraftigt minskade risken för ammunitionsbrand.
(****) Vilket drastiskt minskade risken för allvarlig skada eller död om vagnen penetrerades från ungefär 80% förluster vid penetration till ungefär 20%.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Eller vad som hänt om tyskarna fått fram sådana jaktplan som kom strax efter kriget. J29 Tunnan t ex.
Intressant fråga om Leopard A8, den hade nog rensat på både öst- och västfronten.
Fast grejen är att sådana stora tekniksteg inte är möjliga. De tekniska kunskaperna var I stort likvärdiga mellan tyskarna och de västallierade men de senare hade även ekonomiska och industriella resurser att realisera idéerna till producerbar krigsmateriel.
Tyskarna hade inte tillgång till de nödvändiga råvarorna (legeringsmetaller) för det. Det begränsade t.o.m. deras förmåga att tillverka kolvmotorer. Ja eller i.a.f. turbo till kolvmotorer.