Exempel på sådant som irriterar i relationen

Allting stör mig.

Alla fotsteg man hör i bakgrunden.
Ingen mat på bordet.
Ingen diskning, tvätt, städ.
Ogenomtänkta köp, typ "Jag vill köpa den".
Skiter snett i toaletten.
Utspillda saker i kyl, frys, ugn, på spisen.
Glömmer stänga fönster efter sig.
Kollar på noll-iq-program på tv, paradise hotel, lyxfällan, bytt är bytt osv.
Inga spännande saker att berätta om, enbart "jag gjorde det och det idag och imorgon ska jag göra det".

Snälla bara skjut mig.

Ja du... vart ska man börja?
Han tycker att jag inte ska göra saker och sedan gör han samma saker själv (ex lämnar snusdosor överallt, men om jag gör det blir det ett jävla liv). Mycket irriterande.

Han envisas med att ta jävligt långa duschar på morgonen när han vet att jag har bråttom.

Han gillar inte pasta, säger att det gör honom dålig i magen men det är ju lögn.

Han vaknar så jävla lätt. Jag är oftast vaken mycket längre än vad han är och rör jag mig så vaknar han.

Men det värsta av allt är att han inte orkar göra rent chokladfabriken innan analsex nu när vi är gifta.

Han kanske visst får ont i magen av pasta, glutenallergi? Ska han göra rent chokladfabriken? Tar du han i 2an? Du lämnade många funderingar där

I denna tråden, skriv av dig, ge exmpel på sådant som irriterar dig i relationen. Ge oss en inblick i hur sjukt det är.

Jag har tonvis att komma med i min relation, men jag tar upp ett av de senaste bara, för denna gången.

Igår kväll tittade A på TV. Volymen var rätt hög vilken den varit på sistone. Ibland säger jag till och lyfter upp kontrollen från soffan och klickar ner volymen. Ibland håller jag bara flabben och tittar vidare och tänker att detta är ju helt bisarrt. Men igår kväll så tog jag på mig hörselkåpor från verktygslådan i huset och sade inget, för jag satt i närheten av TVn och var på denna stationära datorn och kollade inte på TVn. Det fungerade bra. När A slutade titta på TV så tog jag av dem. Hörselkåporna är något jag har för maskinverktyg, inte för detta ändamål. Ikväll satt jag vid denna stationära datorn igen och A slog på TVn. Det var för högt. Jag funderade på om jag skulle sätta på mig hörselkåporna, igen, som redan låg vid tangentbordet. Istället sade jag att detta är alldeles för högt, TVn spelar för högt. A blev då defensiv och undvek problemets kärna vilket är typiskt. A sade att men så var TVn redan inställd när A slog på TVn. Sänk ljudet, sade jag, irriterat. A sade jamen det är inte jag som har höjt ljudet, det var så när jag slog på TVn. Men sänk då för fan, sade jag. A sade, varför anklagar du mig när det är TVn som gör detta. Jag sade, du spelade för högt igår kväll också på TVn och jag hade på mig dessa hörselkåporna. jag har inte lust att ha på mig hörselkåpor ikväll igen. A blev mer defensiv och bla bla bla, och du anklagar mig, och bla bla bla, och nu har jag inte lust att titta på TV, jag går till mitt rum. Bra, sade jag.

Detta var bara ett exempel. Det är non stop vansinne i vårt hus.