Vill verkligen vara religiösa men det går inte eftersom jag inte tror på det

Som jag nämnde tidigare, det finns ingenting på hela jordklotet som vi kan bevisa till hundra procent. Det gäller allt i livet, inte bara frågor om Gud. Däremot kan vi analysera historien, dra slutsatser och bedöma sannolikheter. Om vi exempelvis ser på Jesu död och uppståndelse ur ett historiskt perspektiv, så finns det faktiskt goda argument för att det är en trovärdig händelse. Det kräver dock en viss öppenhet att vilja förstå och överväga bevisen.

Får jag fråga: Vad är det som driver dig till Gud från första början? Om du säger att du bara "vill vara kristen" – och med tanke på att du har läst Bibeln flera gånger, engagerat dig i kyrkan och verkligen försökt tro – då låter det för mig som att det finns en djupare längtan inom dig. Det är inte många som går igenom så mycket om de inte innerst inne har en stark vilja att finna sanningen och möta Gud.

När det gäller kyrkan, förstår jag att det kan vara svårt att hitta en gemenskap där tron verkligen får fäste. Jag personligen är inte katolik och vill inte avfärda katolicismen på något sätt, men kanske kan du pröva andra kyrkor? Jag rekommenderar varmt att du besöker en ortodox kyrka. Den ortodoxa tron har ett rikt arv av andlighet, liturgi och mystik som många finner djupt meningsfullt. Men det viktigaste är att söka en församling som fokuserar på en levande tro och på Kristus som centrum. Jag skulle också råda dig att undvika kyrkor som kompromissar med tron, som till exempel Svenska kyrkan, eftersom de inte följer bibeln.

Samtidigt vill jag säga detta: Tro är inte alltid en känsla. Tro är ett beslut att lita på Gud även när vi inte känner något eller inte får de svar vi vill ha. Kanske har du redan hört detta, men jag tror det kan vara värt att fundera på: Gud möter oss ofta inte på våra villkor, utan på sina egna. Hans tid är inte alltid vår tid, men det betyder inte att han är frånvarande.

Mitt råd till dig är att fortsätta söka med ett öppet hjärta. Var ärlig mot Gud i dina böner – säg att du kämpar och att du inte vet vad du ska göra. Om du fortsätter att söka honom, även i mörkret, så tror jag att du en dag kommer att finna honom. Kanske inte på det sätt du förväntar dig, men på ett sätt som förändrar allt.

"Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas för er. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." - Matteus 7:7-8


Här kan du läsa mer om bevisen vi har för Jesus uppståndelse. https://www.kcmifm.com/blog/2022/3/3...the-empty-tomb

Sök inte. De är extremt folkskygga och antisociala, de försöker hävda annat just nu att " gud är död typ".
Sen att man helt plötsligt inte har en enda rättighet eller blivit "lurad".
Jag blev inte det men tyvärr det är bara demoner som räknas jämt.

Kasst energisystem har de med.
Ett under att man orkat senaste 10 åren.
Verkar gilla plåga andra osv.

Alltså Jesus har inte gett vissa en enda rättighet i andlighet eller enligt våra lagar och mänskliga rättigheter.
Så tyvärr inte rättvist att hävda att man kan vända sig till Jesus.

Men man ska se upp om man märker att man bara får attacker som blir värre och värre med tiden, de kommer inte bara lyssna när man inte vill vissa saker och det kan vara många saker varje dag.

Inte snällt lura andra på det här längre.
De är extremt dåliga på mänsklig energi och vad som är passande och under hur lång tid, också märkligt.

De ska inte få hävda att energin är en ande då det används för att attackera snarare än andlighet.

Jag vill uppmuntra dig att fortsätta söka sanningen och att studera livet och dess djupare mening. Det låter som att du bär på många starka känslor och upplevelser som kan ha format din syn på religion och andlighet. Samtidigt verkar det som om vissa av dina tankar kring Gud och tro är färgade av missförstånd eller kanske personliga erfarenheter som har gjort det svårt att se det större perspektivet.

Tro är inte alltid en enkel resa, och det handlar inte om att tvinga sig själv att tro på något utan att förstå det. Det handlar snarare om att öppna sitt hjärta och sitt sinne för att utforska vad sanning och kärlek verkligen betyder. Jesus, som du nämner, ger inte "rättigheter" på det sättet vi kanske tänker i laglig mening, men han erbjuder något större – en möjlighet till relation och förlåtelse, en chans att växa i andlig frihet och att lämna det som tynger oss.

Jag förstår att dina erfarenheter verkar ha varit mycket smärtsamma och att det kan kännas som om det inte finns någon rättvisa i livet eller i andligheten. Men kanske är detta just en anledning att fortsätta söka, att gräva djupare och fråga: Vad är sanningen? Vad är syftet? Och hur kan jag, trots allt detta, finna frid och mening?

Jag uppmanar dig att inte låta tidigare missupplevelser eller negativa tankar stoppa dig från att utforska med ett öppet sinne. Gud tvingar ingen att tro, men han väntar tålmodigt på att vi ska vända oss till honom. Du har fortfarande tid att upptäcka vad han har att erbjuda dig – kärlek, förståelse och en djupare mening i livet.

Vad är syftet? Jag växte upp i en mycket religiös familj och var själv starkt troende i 35 år men upptäckte rätt då jag råkade ut för en del personliga problem att min religiösa tro inte kunde kunde ge några svar eller leda till någon djupare förståelse eller sanning omkring något som helst. Varvid jag istället började att studera och läsa om epistemologi dvs läran om kunskap och aldrig tittat bakåt efter det.

Om man får fråga, vad är det som gör att du blir skeptisk?

Jag förstår ärligt talat inte vad tro skall förväntas göra för en. Att det möjligtvis kan ligga till på ett visst sätt hjälper ju inte en i livet, även om man tror det är högst sannolikt. Man hade ju behövt veta vad som skall ske efter döden och inget mindre än det för att få verklig sinnesfrid och dessutom få en ny dimension av mening i livet. För sådana som mig i alla fall så är det kört, eftersom några säkra svar uppenbarligen inte finns att få.

För den som inte bara kan tro, utan som måste förstå, behandlas detta inom mysticismen. Denna praktik är ofta dold, mindre känd och inte alltid lika kulturellt populär. Den kan också utsättas för stigmatisering i sociala sammanhang, så var försiktig om du väljer att utforska mysticismen.

Mystikern ställs inför flera utmaningar, både från det inneboende teologiska och kulturella motståndet som ifrågasätter det okonventionella och potentiellt ortodoxa i mysticismen. Därtill möter mystikern ofta motstånd från vetenskapligt orienterade grupper, som tenderar att förneka det mystiska på grund av sina egna världsbildsfundament.

En potentiell intellektuell "kamrat" för mystikern kan vara agnostikern, som öppet ifrågasätter och söker förståelse utan att fästa sig vid fasta trosföreställningar.

Och om man "öppnar sitt hjärta och sitt sinne för att utforska vad sanning och kärlek verkligen betyder" så bara råkar man finna att just den färdigförpackade kristendomen är sanning?

Jorå, drömmar bevisar väl nånting?

I drömmarna är du inte din kropp fast du rör dig på andra plan.

Det är möjligt att ta vissa steg i livet för att göra så att du drömmer varje natt, mer och mer, tills du en dag vaknar upp i drömmen, och inser vad som hänt mellan liven i de fysiska.

Så det är inte rätt att hävda att det inte finns svar.
Frågan är hur gärna man vill ha dom svaren som såklart finns.

Om någon är ärligt sökande och undersöker sanningen, då kommer den personen inte "råka" finna kristendomen, utan snarare upptäcka att den står ut från mängden på ett sätt som ingen annan tro gör.

Men om man redan från början är inställd på att kristendomen bara är en i mängden, och därför avfärdar den utan att undersöka dess unika egenskaper, då är det inte sanningen man söker - utan en bekräftelse på sina egna förutfattade meningar.

Så frågan är egentligen inte varför någon som söker sanningen hittar kristendomen. Frågan är varför någon som påstår sig söka sanningen avfärdar den utan att undersöka den fullt ut.