Tycker inte om min pojkväns barn

Hej alla,


Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ca två år, han har ett barn och jag har ett barn med varannan vecka-upplägg. Vi har tagit det rätt chill för barnens skull, gör ibland gemensamma utflykter med dom osv. Problemet är att jag verkligen inte bondar med hans barn. Barnet har dåliga "social skills", är en liten besserwisser och allmänt oskön. Mitt eget barn tycker barnet går an i små mängder. Jag funderar ju på framtiden, om vi skulle vilja ta steget vidare och flytta ihop om några år. Men jag har ju verkligen inga varma känslor för hans barn, som jag tycker att man borde ha. Har sagt nej till gemensam semesterresa i sommar då jag inte vill umgås med detta barn intensivt i en vecka.

Tacksam för råd. Kan det ändras med tiden?

Förmår du kommunicera normalt med barnet , dvs utan att han/hon märker ditt ogillande?

Det är nog inte helt ovanligt att det ser ut som du beskriver.
Har vänner där det gått jättebra efter ett tag men även andra där det helt enkelt inte klickar helt, inte ens efter lång tid.

Jobba med din svartsjuka mot hans ex så löser det sig. Barn är barn.

Har noll svartsjuka mot barnets mamma. Hon verkar vara en bra mamma, men personlighetsmässigt lik barnet. Lite Asberger-tendenser och torr som fnöske. "Barn är barn"? De är väl lika olika varandra som vi vuxna är, med personligheter som kan dra åt alla håll. Mitt eget barn är hans barns motsats t.ex.

Jag försöker verkligen anstränga mig, ställer frågor, ler och verkar intresserad. Vill inte att det ska märkas... Barnet är 8 år, men i mina ögon är beteendet mer som en 6-årings.
Vill också vara öppen för att försöka ändra min uppfattning om barnet i fråga.

Barn är barn, men vissa barn är små jävlar.

Pratar du med din kille om detta för att det är väldigt viktigt. Det är ju någonting som man måste försöka kommunicera och få ihop med varandra.
Jag tror att alla barn har olika möjligheter och olika förutsättningar om en är åtta eller sex.
Kan det vara möjligt att Pojken eller barnet har någon diagnos.
Det viktigaste är väl att ni får en diskussion tillsammans med varandra om ni ska bli sambo.
Det är väldigt viktigt att man måste kunna kommunicera med barn och komma överens med barn,
Om man inte kan hitta en bra balans kommer det aldrig att fungera.

Du behöver ju inte bonda eller tycka om hans barn. Barn är väl mer självgående i 8 års åldern och behöver mest bara mat och lite tillsyn. Det är ju inte din uppgift att hålla på och socialisera med barnet utan det kan den biologiska mamman och pappan göra. Dock ska du försöka vara trevlig och rättvis mot barnet. Tycker bara du låter omogen som inte ens kan semestra 1 vecka med barnet.

Dags för mutorna!

Din svartsjuka tar sig uttryck mot barnet, som liknar dess mamma. Klassisk överföring, och du behöver inte ens vara medveten om det. Givetvis är de olika, men barn ska behandlas som de barn de är, du kan inte distansera dig från ett barn bara för att du inte ”gillar” det. Väx upp och ta ditt ansvar.

Försök att ha överseende. Påminn gärna dig själv i jobbiga stunder att barn förändras och att det som är utmanande idag inte betyder att det kommer vara det för evigt.