Fenomenet att gå till pressen för att man bojkottar USA?

Jag lägger denna under socioekonomisk livsstil/subkultur eftersom det är ett uppenbart fenomen som subgenre till en slags livsstilsvänster.


Med avstamp i dessa två artiklar;
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...test-mot-trump

https://www.tv4.se/artikel/3FhcDGSvA...test-mot-trump

Jannike och Helge är två medelsvensson som båda jobbar inom offentligheten. Deras sociala medier tycks ganska harmlösa även om den senare har en slags hang up på Ukrainakriget. Hon är förstås uttalad feminist, han ser rasism som det största hotet mot demokrati.

Tråden ska inte handla om dem som personer, även om de omnämns som exempel. Det är deras socioekonomiska bakgrund och liknande mellanmjölkspolitiska engagemang jag är mer intresserad av.

Jag har en tes att män som är överdrivet intresserade av sitt skägg lider av brist på personlighet. Man försöker göra sig intressant med det enda man har s a s.

Men, vad jag vill diskutera är om nu identitetspolitik med tillhörande lätt&lagom-aktivism är en ny slags livsstil, eller rent av en slags subkultur för den grå middle management-människan som gärna hänger på LinkedIn?

Artiklarna presenterar två personer ur detta lager av medborgare. Att blåhåriga aktivister som köpt ett helt paket av miljö/feminism/gaza gärna vill komma till tals ingår s a s i diagnosen. Att t ex Ung Vänster skulle vilja bojkotta Israel ser jag som väntat för ett politiskt parti med tydlig agenda, och kanske t o m om jag ensam går ut för Ung Vänster och propagerar detta i media så ingår jag ju i något större.

Men middle management-folket? Jag kan inte se det som något annat än skägg-kulturen: min vardag är grå, jag lever tryggt under ordnade former, hur ska jag göra mitt enorma rättspatos till en livsstil? Jag ringer TV.

Har jag kanske rätt, eller är det mer ett individuellt psykologiskt fenomen?

Det är inga som ringer tv utan de finns i någons kontaktnät.

I de flesta fall är det media som kontaktar personer för att dom lagt ut nått på sina sociala medier. Om en idé blir till en trend kommer naturligtvis nyheterna vilja skriva om det eftersom det är deras jobb. De flesta i dagsläget har sociala medier, vissa har följare andra följer. Varför blir folk så kränkta av att vissa hamnar på nyheterna?

Män 25-45 som är besatta av sitt skägg är definitivt en särskild kategori. Antingen är de brutala sällar, gymbros, som knullar brudar. Eller så är de småfeta It-nördar med mycket östrogen och som är starkt för rådande narrativ.

De flesta kvinnor har någon form av problem.

Hmm, du vill INTE diskutera människorna i artiklarna, men du vill diskutera kring deras socioekonomiska status - hur fasiken skall detta gå till, menar du? Förtydliga, gärna!

Nja, det handlar kanske mer om att mellanmjölksmassan gjort det till livsstil att t e, "bojkotta USA".

Tidigare fenomen har varit att människor man känt hela sitt liv som aldrig kunnat peka ut Ukraina på en karta, plötsligt med brinnande iver skrivbordskrigar på Facebook för dess existens.

Det är alltså inte publiceringen i sig som är det väsentliga (det är mer ett symtom), utan att en grå massa plötsligt brinner för något som "alla andra" brinner för. En slags SJW-light.

De människor jag pratar om i mitt kontaktnät skulle aldrig gå på en demonstration, men jag misstänker att om TV4 ringer skulle de gärna ställa upp.

Men som sagt, det kanske mer är ett ämne för psykologi?

Du verkar lite eljest.

De är två människor av den kategorin av människor jag märkt både i min närhet och generellt som för en sån här facebook kamp. De två artiklarna beskriver människor av den sort jag känner igen och illustrerar därför fenomenet.

Vad jag menade är att jag inte vill diskutera personpåhopp på dessa två personer om vad just de två individerna är för typer.

Comprende?

Så är det nog förstås. Men rent generellt är ju ofta journalister betydligt mer aktivister och mer övergripande i sitt engagemang.

Antagligen finns en agenda att lyfta fram "vanliga människor" (anledning till att jag bakgrundskollade dem var just för att se om de var facklig ordförande eller lokalpolitiker) för att få det att se ut som ett vanligt fenomen, vilket är också det jag intresserar mig för. För det ÄR vanligt. Bland en viss typ av människor.

Nej, förstår inte - undermålig, rörig och oklar TS... Svagt!

Eller så är dom empatiska.

Du fyller med andra ord kriterierna för ämnet tycks det.

Absolut inte, men din TS är oerhört svag och rörig. Du bara tror att du är tydlig med vad du vill få fram och diskutera, men så är inte fallet. Snart kommer det komma en tråd som avhandlar personerna i artiklarna och den kommer få mångt fler inlägg än denna, av uppenbara skäl...

Men, skitsamma, du kommer inte inse det. Jag lämnar nu ditt lilla förvirrade skötebarn åt historien - domen blir inte mild...

Ha det gott!