Strukturellt förtryck mot konservativa (judeokristna värderingar)

Idag förekommer det ett omfattande förtryck emot konservativa i ett antal områden i samhället:

1. Universiteten - genuspolicys som bidrar till att undergräva konservativa åsikter redan innan de tagits upp. Det förekommer i nästan alla kurser och det finns en stor emfas vid humaniora utbildningar om "förändring", ingen liknande emfas finns vid att "bevara" vilket innebär ett direkt förtryck mot konservativa. Vid avancerade nivåer avslöjas givetvis den inkonsekvens som förekommer för nybörjare avslöjas inte detta - det blir en form av indoktrinering för de som aldrig fördjupar sig i ämnet. Vänstern och feministerna är överrepresenterade i ett antal kurser där konservativa perspektiv aldrig kommer fram (sociologi - marxistiska och feministiska perspektiv nämns men konservativa perspektiv nämns aldrig vid namn för nybörjare).

2. Media - En stor andel av journalistkåren är vänsterorienterade (betydligt större del än vad som gäller bland befolkningen), en tillräckligt stor del för att det skall påverka det sociala landskapet direkt utan att rösterna emot får en stor plats. Det innebär ett enormt förtryck mot konservativa och frågan är i all hög grad inte bara av ekonomisk natur (att det marknadsmässigt ser ut så för folk vill köpa vänsterpropaganda) utan staten stödjer aktivt revolutionära tankegångar. Här är staten till stor del skyldig och deras stöd till revolutionära rörelser är de facto ett förtryck mot konservativa. Kristna friskolor kritiseras regelbundet men muslimska immuniseras.

3. Lagen - Det är inget kriminellt med att håna svensk kulturarv, däremot kan du råka väldigt illa ut för att håna eller på något vis kritisera minoriteters kultur och saker som bryter mot de traditionella normerna. Hade Åke Green inte argumenterat ifrån religiös grund var det inte otänkbart att hans kritik mot homosexuella hade lett till en dom. Även om det inte uttryckligen finns lagar som direkt angriper konservatism finns det lagar som används på ett sätt som leder till ett förtryck mot oss.

Fler former förekommer givetvis. Frågeställningen är - vad kan vi göra för att förändra detta?

Låna inte begrepp av kulturmarxisternas. Den äran har de inte gjort sig förtjänta av.

Caesar, det är förvisso inte topic men det skadar inte att använda en viss terminologi. Det är syftet som spelar roll. Deras avsikt är att förgöra ett kulturarv och min avsikt är att förändra för att bevara.

Vad är en "kulturmarxist"? Tydligen är det ett jävligt poppis ord här på flashback:

https://www.flashback.org/sok/kulturmarxist

Allt politiskt korrekt kommer från kultur marxismen.

On topic: Vet ej, men ett viktigt ämne som du tar upp. /konservativ

Men t ex flashback har ju ett eget PK. Flashback-PK. Blir de också kulturmarxister då?

catland:

Om jag som amatör ska beskriva vad kulturmarxism är så blir det ungefär detta:

En överföring av marxistiska ideal (att utjämna alla ekonomiska skillnader mellan grupper och totalt förändra det rådande ekonomiska systemet) från ekonomin till kulturen (att utjämna alla skillnader mellan kulturer - i synnerhet den västerländska - för att totalt förändra den rådande kulturen). Exempel på kulturmarxism är hatet i moderna konstvärlden mot skönhet (det fula och stötande betraktas som den högsta konstformen, ett annat är traditionella familjevärderingar i västvärlden som förkastas för att ersättas med anarki och avsaknad av rot i historien.

Kulturmarxisterna riktar sig aldrig mot andra kulturer än den västerländska idag, snarare vill man ta död på den starkaste och den mest utvecklade kulturen för att de andra kulturerna troligtvis är enklare att ta tag med senare (allt som heter frihet och individuella rättigheter är nonsens för kulturmarxisten - det är ett uttryck för borgerlighetens auktoritet). Ett bra exempel är hur kristna ideal görs till åtlöje medan muslimens/buddhistens/hinduns/totemistens ideal är de bästa som existerar.

Kulturmarxism yttrar sig tydligt i diverse "lokal befolknings" dokumentärer där gemene batikhäxa reser ut till byar i djungelns djupaste hörn och beundrar diverse stammar där männen visar sina könsorgan och kvinnorna gifts bort kring 13-års åldern (exempel visades tidigare idag på ettan). Batikhäxan gråter över hur västerlandet idag (efter kristet arv) är "onaturligt" och lägre stående än dessa primitiva vildar (ord som aldrig får uttryckas enligt kulturmarxisten - för deras kultur är verklig medan vår bara är en "myt").

Jag kan hålla med dig att begreppet är luddigt och generaliserande. Man skall nog inte förstå begreppet kulturmarxist med "marxister" som sysslar eller har ett inflytande över kulturen. Mer att de värden som marxismen förfäktar, jämlikhet, upplösande av auktoriteter, upplösande av skillnader, strid mot diverse former av "förtryck", är det som i den svenska kultur- och idédebatt är dominerande. Även om den ursprungliga marxismen försvunnit (d.v.s. klassperspektivet) så är det massa andra grupper som är förtryckta och som skall befrias: kvinnor, bögar o.s.v., också det ganska tunga ordet förtryck har helt urvattnats. Nu är det osynliga storheter som "patrikatet" och "hetronormen" som förtrycker och är onda.

Personligen tycker jag att det är töntigt att adoptera ett sådant ord som "förtryckt" när man talar om de konservativa i samhället. Men det säger kanske ganska mycket hur djupt "kulturmarxismen" har penetrerat det kollektiva medvetandet. På jämställdhetsforumet ältas tillexmepl dag in och dag ut, hur män är förtryckta för att de inte få komma in på krogen eller få knulla för lite, o.s.v. Löjligt. Det är att sjunka ner på kvinnornas nivå att vrida och vända på begreppen, och är, enligt mig, ingen manlig aktivitet. Mannen har auktoriteten inbyggt i sin struktur, i sin kropp, i sitt psyke, ju fortare han inser det, ju snabbare kan vi börja bygga en harmonisk relation mellan könen igen.

Jag vet inte om jag skulle kalla mig "konservativ", men jag omfamnar ett aristokratiskt ideal, som b.la. inebär att ära, storhet, skönhet, livsglädje o.s.v. är minst lika viktiga värden, som rättvisa och jämställdhet. Alltså kan även jag bli trött på det eviga tjatet om förtryck och makt. Men jag kan också blir trött på den politiska konservatismen, som tenderar att bli ganska träig och odynamisk.

Lösning?

Makt justifierar sig självt. Ta makten, den makten som är din rättighet som fri man, lalla inte runt.

Det är ett pejorativt analysredskap från amerikanska högerkristna nätsidor som tillämpat på svensk idé- och kulturhistoria mest vittnar om hur taffligt det kan bli när man börjar med begreppet i stället för ämnet. Betydelsefulla opinionsbildare som Herbert Tingsten, Lars Gyllensten, Ivar Harrie och Ingemar Hedenius, den frisinnade kvinnorörelsen, hela den liberala pressen, den folkpartistiskt orienterade frikyrkorörelsen, som alla på olika sätt bidragit till konservatismens marginalisering i Sverige - vilket slags vettig förståelse för dessa företeelser får man genom att tolka dem i termer av "kulturmarxism"?

On topic så tror jag naivt nog inte att konservatismen och kulturarvet har marginaliserats till följd av förtryck och förbud utan därför att flertalet svenskar - trots decennier av statligt-nationellt organiserad opinionsbildning och påverkan inte minst i folkskolans läromedel - i vuxen ålder helt enkelt kommit att tycka att de inte var tillräckligt relevanta och värdefulla.

...TS beskrivning av läget, men inte hans värdering av det. Detta är en civilisationskamp mellan oss konservativa som vill bevara sådana värden i samhället (och även samhället) som genom beprövad erfarenhet visat sig vara rätt och ändamålsenliga å ena sidan, och hela det kulturmarxistiska komplexet å den andra. Men, vi är inte förtryckta. Vi är dåliga! Vi har låtit fienden vinna för många segrar, vi har viktit oss för lätt och vi har inte tagit rätt initiativ för att få fienden på reträtt.

Detta visas t ex genom att konservativa tankar mycket sällan slipper igenom medias PK-filter, konservativa frågor har mycket svagt genomslag i politiken - med uppenbara resultat, att betecknas som konservativ är närmast en svartlistning. Men mest av allt märks det i att Sverige är i total avsaknad av ett tydligt, välfungerande och uppmärksammat konservativt politiskt parti. Ett seriöst konservativt parti borde rimligen ha en potential runt 10-12 %.

Häri ligger väl också en del av lösningen. Mediakamp, konservativ offensiv och framför allt ett konservativt parti.

...värde tror jag nog att det har. Kulturmarxismen är naturligtvis främst ett socialistisk program, men även liberalismen är en form av vänster. Genom kulturmarxismen finns en del förenande band. Exempel på detta är den materialistiska grundsynen och den därmed förenade antipatin mot en idealistisk samhällssyn, förnekande av familjen som samhällsbärare, förkastande av traditioners och auktoriteters betydelse och det närmast perverst förnekandet av moralens betydelse.

Givetvis finns betydelsefulla skillnader också, närmast tänker jag på socialismens framhållande av klass, och numera andra grupper som kön, sexualitet etc, under det att liberalismen är så individualistisk så att det blir närmast parodiskt ibland. Men båda dessa ståndpunkter tjänar till att försvaga den konservativa uppfattningen av familjen - nationen som bärande samhällselement.


Att många kommit fram till detta torde sammanhänga med kulturmarxismens stora inflytande i samhället, samt givetvis med en hel del bortskämdhet och narcissism förstås.

Vad "folk" tycker är ju naturligtvist inte relevant. Hade kleti och pleti fått råda så hade dem ätit gyttja och knullat djur, varje dag. Återigen ett "självklart" värde, demokrati och folkviljan, en överideologi som varje tänkande människa borde ifrågasätta på samma primisser som alla andra värden.