Deep Purple

Lekfullt sväng tycker jag kännetecknar nya plattan. Å man får en känsla av att inget rockband slår detta i musikalitet. Toto? Nej, inte ens dom. Steve Morse visar att när han håller igen o spelar mer dämpat är han mycket bättre.

Finns bra låtar från Mark III men inget som direkt utklassar Mark II.
Purple började gå i fel riktning, vilket var anledningen till att Blackmore hoppade av till slut.
Coverdale är en mycket begränsad sångare. Kolla bara när han försöker sjunga Mark II-låtar live. Låter inge vidare.

Come Taste The Band, vad tillför den skivan egentligen? Den lämnade mig helt oberörd. Allt det här tjatet om att Tommy Bolin är en bra gitarrist blablabla... ja det är han säkert, men är låtarna bra? Njae inte så värst.

Något jag stör mig på är när man får kritik för att man inte gillar nya medlemmar i ett band.
Vadå får man inte ha åsikter eller?
För mig är Deep Purple Jon Lord, Ritchie Blackmore, Ian Paice, Ian Gillan och Roger Glover.
Men när man säger det så blir man alltid anfallen med ett "Purple har gjort bra musik även efter Blackmore!!!". Dra åt helvete. Alla tycker inte det. Bara att acceptera.

Vad menas egentligen med riktiga Deep Purple? Rod Evans och Nick Simper rök 69. Deras ersättare Roger Glover och Ian Gillan lämnade efter Who Do We Think We Are?
Naturligt att bandet utvecklades i annan riktning under Mk III & IV. Precis som bandet låter annorlunda med Steve Morse. Smaken är som baken. Tycker inte man kan ge Purple skit oavsett. Få band som lyckats göra bra låtar i så många olika stilar som Deep Purple.

Den stora massan anser Mark II som deras bästa och mest klassiska upplaga, och det är absolut inget konstigt med det. Att föredra Mark II före andra upplagor är därför helt normalt. Men att samtidigt döma ut efterföljande upplagor som ren dynga, vilket en del har tendens att göra, är dock extremt magstarkt.
Tycker själv att Burn och Come Taste The Band är bland det bästa de har släppt, men just det är väl en smaksak antar jag. En låt som This Time Around ger rysningar av välbehag.
Coverdale hade en mycket varmare och bluesigare stämma än sin föregångare. Inte samma vidd som Gillan men långt ifrån begränsad. Han utvecklades dock rejält på den fronten senare.

Har heller aldrig fastnat för Deep Purple utan Blackmore, med undantag för Bolin-skivan. Faktum är att jag aldrig fastnat för bandet öht. efter återföreningen. Inte ens Perfect Strangers-skivan som alla verkar hylla som en "perfekt comeback". Stinget var borta.

Gypsy's Kiss är utan tvekan Deep Purples mest underskattade låt. Den är inte bara underskattad, den är minst topp 7 i hela MK II-katalogen. Nedan en live version från Sydney 1984, Perfect Strangers-turnén. Grymt bra!

Deep Purple - Blackmore Blues (Gypsy's Kiss) (Live 1984 Sydney)
https://www.youtube.com/watch?v=pCNnQDh18_s

Inget Deep Purple utan Ritchie Blackmore! Det är därför jag postat så lite i tråden. Ett band som gjort en karriär de senaste årtiondena att existera utan sin skapare ska egentligen bara ha skit. Gillan, Glover och Paice kan alla egentligen bara dra åt helvete. Jävla missfoster. Jag skulle aldrig gå och se Deep Purple idag, eller för ens ca 25 år sedan heller om jag ens så fick betalt. Så nu fick jag det sagt, äntligen! Skönt.

Hur bra som helst!

Dynga vettefan, men Stormbringer tillför inte mycket till bandets katalog. Come Taste The Band känns väldigt malplacerad bland Purples övriga verk. Funk på en Purpleplatta? Nej det funkar bara inte.

Coverdales sjungande av Mark II-låtarna på California Jam visade verkligen vilken begränsad sångare han var. Space Trucking lät skit t.ex. Hur han blev efter Purple har jag ingen koll på.

Varför måste alla Purpleskivor vara för alla?
För mig är Lord och Blackmore viktiga ingredienser i soppan. Gillar du deras efterföljare är det helt okej. Men varför blir man påhoppad så fort man säger att Morse och Airey inte faller en i smaken?
Folk brukar använda Tommy Bolin som ett argument för att man "borde" gilla Mark IV. Det köper jag inte för fem öre.

Deep Purple är ju numera ett tributeband på sig själva. Sure, Gillan och Glover hade man väl kanske kunnat ersätta om man ville. Men Lord och Blackmore var ju fan 90% av det som gjorde Purple till ett intressant band. Kolla bara skivorna de inte är med på. Blä.

Det är inte Purple utan Lord och Blackmore. Jag skiter i om du tycker Steve Morse är bra. Blackmore gjorde det bättre.

Det var allt, tack för mig.

Om detta var ett direkt svar till mig så förstår jag knappt vad du rabblar om. Jag har nämligen inte nämnt Steve Morse en enda gång tidigare och skrev dessutom att jag inte fastnat för Deep Purple efter 70-talet.
Men men… Om man ska vara sån. Steve Morse är en kompetent gitarrist. Tekniskt skicklig som få, men föredrar ändå Blackmore alla dagar i veckan.

Nej det var inte ett direkt svar till dig, möjligen första stycket dock.

Att kalla stora delar av bandet för "missfoster" säger ju allt om dig.. Tur att du fick det sagt då.. kryp nu tillbaka till det väldigt lilla hål du kom fram ur..

Ian Paice ett missfoster? Begriper man inte hur fantastisk karln är bakom ett trumset skall man inte uttala sig. Punkt.

Vad jag menade med "missfoster" var hur Paice, Gillan och Glover har mjölkat det som Blackmore och Lord skapade, och de har nu hållit på i över 25 år med det. Det är väl för fan inte så konstigt att man har den åsikten. De två som skapade bandet, en är avliden och den andre orkade inte med deras skit och hoppade av TVÅ gånger genom åren. Ingen jävla skam i kroppen har dessa tre idioter. Två av dem är inte ens originalmedlemmar.

För övrigt nedan, den enda konserten (första och sista) jag sett med Deep Purple. Hovet, Stockholm 1993. MKII. Efter den här turnén fick Blackmore nog, en andra gång. Synd, för det var ett förjävla bra band. Har ingenting emot Steve Morse, varken som musiker eller människa. Hade inte han varit där så hade någon annan. Men idioterna vet inte när man ska sluta. Man skulle givetvis ha lagt av när Jon Lord avled.

1993-11-13 - Stockholm, Sweden (In Your Trousers)
https://www.youtube.com/watch?v=ahylpop5E8A