Kidnappning: Ann-Marie Engwall, Gävle, 1963.

Dessbättre hör inte kidnappningar till de vanliga brotten i Sverige. Åtminstone inte under 1960-talet.

Detta fall finns beskrivet i Bernhardssons "Vårt samhälles olycksbarn", 1966 del 1. Nedanstående sammanfattning är dock till större delen hämtad ur "Panorama" från år 1963.

Kidnapparnas namn har ersatts med bara initialerna.

Onsdagen den 11 september 1963 klockan halv tio på förmiddagen ringer det hemma hos familjen Engwall i Gävle. Fadern är miljonär och verkställande direktör på det välkända Gevaliarosteriet vid Norra Skeppsbron 7 i Gävle.

Det var kidnapparna som ringde och meddelade familjen att deras dotter, den sjuåriga Ann-Marie, var kidnappad. De krävde en lösensumma på 15.000 kronor.

Flickan plockades upp i en ljus Saab vid åttatiden, då hon var på väg till skolan på Kaplansgatan i Gävle. I bilen satt en man och en kvinna. Detta skedde endast ett kvarterfrån där hon bodde.

I telefonsamtalet så meddelades det att pengarna skulle läggas i tvättstället i ett kuvär, på herrtoaletten på Kungsgrillen i Gävle kl. 15.00. Vilket fadern också gjorde efter att ha antecknat de 150 st. 100-lapparnas nummer.

När fadern därefter återvände hem så stannade en taxi med Ann-Marie och flickan hoppade då ur bilen. Då var klockan 15.45. Hon hade behandlats väl av paret. En kvart senare anmäldes kidnappningen.

Kl. 17.20 den 12 september 1963 klev kidnapparna in på polisstationen i Malung och anmälde sig själva. Utan att ha hämnat pengarna på Kungsgrillen. Vid visiteringen på polisstationen i Malung hade paret 400 kr på sig.

Kidnapparna var trebarnspappan och förre socialarbetaren i Ovanåkers kommun den 28-årige E.B. Kvinnan var 21-åriga A.S.

E.B. hade varit anställd på barnavårsnämnden i Ovanåker från augusti 1962 till den 6 september 1963. På så sätt hade han kommit i kontakt med A.S. som var från Ovanåker.

Den 17 september 1963 häktades paret inför Gävle rådhusrätt. Huvudförhandlingen inleddes den 22 oktober. De båda häktade hade då förlovat sig under tiden. Domarna kungjordes måndagen den 28 oktober. Dessa löd på fyra (4) års straffarbete för E.B. och två (2) års straffarbete för A.S. Domarna överklagades från båda hållen.

Svea hovrätt tog upp målet till muntlig behandling den 9-10 december. Domarna fastställdes den 17 december.

Lördagen den 13 februari 1965 gifte sig paret. A.S. hade då fått nåd från resten av straffet och var på fri fot. Brudgummen hade tre dagars permission från fångvårdsanstalten i Härnösand.

Giftermålet skedde i Ovanåkers församlingshem. Vigselförrättaren, komminister Weit Svensson, var också kvinnans övervakare. Närvarande var ett trettiotal släktingar och vänner - jämnte ett par pressfotografer.

Är det någon annan som har hört talats om detta fall? Kanske med mera information?

Endast en liten del av den mycket långa artikeln som finns på sidorna, 8, 9, 10, 76 och 77. Rikligt illustrerad med nio foton. Artikeln skriven av Olov Svedelid.

"De kidnappade kaffekungens dotter, men gjorde ett löjligt misstag."

"Erik behövde 15 000 kr för att starta en detektivbyrå. Och han skulle gifta sig med sin älskarinna, Eva. Men han var pank.

För att få pengar kidnappade Erik och Eva kaffekungen Jacob Engwalls lilla dotter. Och allt såg ut att gå i lås.

Om de inte hade varit så godhjärtade att de bjudit flickan på besök i en djurpark..."

På sidan tio.

"15 000 kr var "säkrade". Nu gällde det att bli av med flickan....."

När HJ skrev denna artikel 20 år efter kidnappningen ville inte kidnappningsoffret tala om det som hade skett. Veckotidningen publicerade då hennes körkortsfoto istället samt skrev var hon arbetade.

I Året Runt nr. 49/1963, sidorna 7, 64 och 66 tas detta fall upp. Endast litet av artikeln i början medtaget samt litet i slutet. Namnen på paret dock ej utsatta.

Rubrik.

Barnarovet i Gävle: HENNES KÄRLEK GJORDE HENNE TILL BROTTSLING."

"Kidnapparen Erik är en psykologisk gåta. Socialvårdaren som sjöng i kyrkan så att folk grät drömde i hemlighet om våldsbrott.

För hans skull kommer nu en ung mor i fängelse - till Hinseberg där Erik en gång var kurator."

"De har lovat att vänta på varandra och starta på nytt när det avtjänat sina straff. Åtminstone tog de det löftet av varandra innan de gick till polisen."

"Hur de tänker just nu, där de sitter skilda från varandra - utan pengar och utan vänner - är det ingen som vet. Kanske har de ändrat sig? Kanske inte."

Jag kom av en slump in på detta kidnappningsfall från 1963 och bumpar därmed tråden här på flashback!
Som sagt, är det någon som har mer information?

Det jag själv finner särskilt intressant är att förövarna senare i livet hade framgångsrika karriärer, den ene inom statlig verksamhet. Vilka är dessa människor??

Här är en artikel som sammanfattar fallet:
http://www.arbetarbladet.se/gastrikl...-kidnappningen

Citat:
"[...] båda fortsatte sina liv tillsammans som hederliga människor. Ove blev med tiden hög tjänsteman på ett statligt verk medan Gun gjorde karriär inom det privata näringslivet."
(Namnen i artikeln är fingerade).

I Sveriges befolkning 1950, står han skriven i Hofors som målerilärling.
Han ( E.B. ) må ha haft läshuvud.
Kan nämna att han senare tog sin mors efternamn.

På den tiden var väl chanserna till återanpassning i samhället bättre överlag. Det är långt ifrån unikt, att personer som begått mycket allvarliga brott senare gjort karriär inom t. ex. statlig eller kommunal förvaltning. Däremot vet jag inte om "hög statstjänsteman" kvalar in under kategorin "framgångsrik karriär".
Ett exempel är ju dock de inblandade i Kröcher-affären.

För övrigt anser jag det moraliskt klandervärt, att söka hänga ut folk, som för decennier sedan avtjänat sina straff! Men det är inte förvånande, i ett Sverige där pöbeln tagit över alltmer via t. ex. Lexbase.

Brottet som sådant verkar ju heldumt genomfört, och hänsynslöst med ett litet barn, även om barnet nu inte for illa.

Är "paret GM" fortfarande i livet?

Man får väl anta det. Intervjun i den länkade artikeln är knappt 3 år gammal.

Ur artikeln, märk väl återpublicerad 2015:
I början av 1990-talet ringde jag upp Ove och frågade varför de kidnappat Ann-Marie.

Han "Ove" torde vara 80+ idag, om han lever. Hon borde iaf. vara 80.
Och som sagt: Det var en återpublicerad artikel 2015, som hade "intervjun" med "Ove" i början av 1990-talet. Så därför ställde jag frågan om de fortfarande var vid liv idag.

De var kära i varandra och tyvärr då detta inträffade var de båda arbetslösa och som hade till följd att de fick dålig ekonomi.

Dessbättre är kidnappning inte, i a f än så länge, ett vanligt brott i detta land.

OK, då är det ju mycket möjligt att de inte längre (i vart fall mannen) är i livet.

"Ove" var/är född i Hofors och uppfostrad under goda förhållanden.

Efter folkskola och yrkesskola arbetade han under flera år hos Svenska Kullager.