Föräldrar kan rulla på tungan, men inte jag

Jag behöver hjälp med en sak. Det är så att mina föräldrar kan rulla på tungan, men ingen av deras tio barn kan det. Har någon en logisk förklaring till det? Eftersom det är en egenskap som ärvs dominant och monogent så borde ju i princip alla barnen kunna rulla på tungan, och mina föräldrar lär ju ha minst en varsin dominant allel? Eller mina föräldrar behöver inte ha någon dominant allel bara för att de kan rulla på tungan?

Det låter otroligt men inte omöjligt. Förenklat med två heterozygota tungrullare så blir 1/4 av barnen inte tungrullare och med 10 barn som vardera har 1/4 chans att inte bli tungrullare blir det väldigt många nollor för att det ska hålla i sig.

Ni kanske är adopterade, eller så har eran mor ett och annat att förklara?

träna säger jag

Men det går ju inte att träna. Det är en sådan egenskap man ska kunna utan att träna.

Är man helt säker på att det är helt genetiskt styrt?

Det är osannolikt men inte omöjligt att 10 barn inte ärver egenskapen, jag antar att det även kan ha skett en mutation i könscell som förändrat anlaget.

Här är det nog bra att kunna basal sannolikhetslära:

Om jag kastar upp ett mynt 9 gånger och får krona varje gång, vad är då chansen när du ska göra ditt 10e kast att du får krona en gång till? D.v.s vad är chansen innan varje kast att du ska få krona?

Edit: Tio barn förresten?! Va fan?

Enligt min biologilärare så ska det tydligen vara helt logiskt, men hon vill inte säga svaret till mig. Hon säger att det har helt enkelt med att göra om de heterozygot eller homozygot för egenskapen, och om allelerna är dominanta eller recessiva. Men jag förstår ändå inte. Hur kan det vara så slumpartat? Jag tänkte också först på om det var någon form av mutation där en dominant allel har blivit muterad till en recessiv, men hon avfärdade det direkt.

Och den sista kommentaren får jag höra alltid. ^^

Det är en ren myt att förmågan att rulla tungan skulle vara dominant monogent nedärvd. De mest pålitliga arbetena anger att den inte skulle vara nedärvd överhuvudtaget - enäggstvillingar stämmer inte bättre överens med avseende på tungrullning än vad tvåäggstvillingar gör. Det är dock fortsatt väldigt ovanligt att två tungrullande föräldrar får tio icke tungrullande barn, men det är alltså inte legitimt att ange sannolikhheten till 1/4^10, dvs 1/1 048 576.

För en genomgång av bevisen för och emot tungrullandets ärftlighet, se http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/d....cgi?id=189300

Tack för ditt intressanta svar. Du vet inga fler bra källor till det? Har försökt googla lite, men hittar ingenting.

Om förmågan nu skulle vara ärftlig (eller, vi kan se det helt generellt), skulle en mutation kunna "förvandla" en dominant allel till en recessiv?

I princip alla källrefrenser för tungrullandets ärftlighet som existerar finns nämnda i den där OMIM-översikten som jag länkar till. Den i mitt tycke mest kritiska uppsatsen, som i sig tydligast omöjliggör att det skulle röra sig om enkel monogent dominant nedärvning, är Martin, N. G. : No evidence for a genetic basis of tongue rolling or hand clasping. J. Hered. 66: 179-180, 1975.

Huruvida en mutation är recessiv eller dominant beror ju på vad det är för genprodukt (eller frånvaro av genprodukt) den åstadkommer. Det är alltså i princip omöjligt att en mutation skulle förändra en mutation från dominant till recessiv, och samtidigt behålla fenotypen.