Jag har läst historierna i tråden och garvat ihjäl mig många gånger, ser att nu börjar även forumets kvinnor bidra med historier af den värdighet som det anstår en dam. Kan inte hitta inlägget nu men han som skrev om att ha full som ett ägg ha drullat sig in i en tvättstuga, skitit i en tvättkorg och skrämt livet ur en somalier borde tilldelas någon form av litteraturpris.
Nu får jag dela med mig av min egna föga stolta historia.
När man kommit upp i en aktningsvärd ålder som undertecknad måste man ofta göra diverse obehagliga medicinska undersökningar när kroppsliga besvär kommer på. Nu blev jag tvungen att göra en rektoskopi. Efter smått vedervärdiga förberedelser med laxermedlet klyx kunde jag pallra mig till vårdcentralen. Givetvis var det en kvinnlig läkare, så nu låg man där med utsträckt med knäna upp mot magen samtidigt som damen långsamt förde upp den infernaliska instrumentet, hela tiden pumpade hon in kolossala mängder luft så magen knorrade och skrålade hela tiden. ”Det är mycket viktigt att instrumentet kommer långt upp” kläcker hon ur sig. Efter vad som kändes som en evighet av obehag ber hon mig stå upp och säger att allt ser normalt ut, vid det här laget har jag blivit uppumpad med så mycket luft att jag måste sett ut som en michelingubbe. Jag har sån kramp att man är knappt talför får fram något slags sluddrigt tack medan jag klär på mig, några följdfrågor är inte att tala om. Måste rusa in på mottagningens toalett och trycka ur mig all luft. Allt verkar nu ok, så jag bestämmer mig för hemfärd. Går ut till parkeringen, upptäcker att cykeln har fått punka så jag måste gå hem. Aja tänker jag, det är bara några kilometer, liksom vad är det värsta som kan hända.
När jag kommit ungefär halvvägs och är i ett överklassvillaområde så börjar magen göra uppror, kombinationen av mängder luft, lavemang och glidmedel börja nu orsaka katastrofala effekter. Det är fruktansvärt varmt ute så jag svettas som en gris när cykeln förs framåt, lyckas konstant med sfinkteriska bravader hålla inne helvetessörjan. Dom ståtliga husen blir för mig nästan förtryckande i all sin prakt över mitt lidande. Långsamt tar jag mig vidare och kommer till en cykelväg som går upp för en backe, jag kan inte gå bakåt där finns bara villor, framför mig har två negertanter blockerat hela vägen, dom är klädda i afrikanska högtids- finkläder och kacklar oavbrutet. Runt den smala cykelvägen finns bara jättehögt gräs fullt med vämjeliga spindlar, sniglar och fästingar, jag måste nu varit blek som en vålnad trots att det är över 30 grader varmt. Jag väntar desperat på att dom ska gå vidare men dom står bara där och dillar. Inbillat stoiskt tar jag mig fram och pressar mig förbi dom pladdrande tanterna, dom stirrade på mig som om jag vore nån vettvilling eller narkoman.
Magen trycker allt mer, det här kommer inte gå länge till, går snabbare än nån någonsin gjort i Svea rikes historia och samtidigt leda en cykel. Går in på gården där jag bor och snabbare än blixten låsa cykeln utanför porten. Nu måste jag hålla ihop benen, går upp för trappan, det är bara en trappa upp till lägenheten då ljuder den mest högljudda brakskit som någonsin hörts på den här sidan av landet, trapphuset förstärker ljudet som en gigantisk trombon, den kristna kärringen på första våningen måste ha dött av skräck. Ner i kalsongerna åker en fullkomligt motbjudande blandning av luft, klyx, glidslem och avföring.
Vandrar upp till min lägenhet i skam, den tappra kampen är förlorad. Kastar kalsongerna i en soppåse och förbereder en dusch. Hur bögarna och hetero-rövknullarna orkar hålla på med sådana likartade aktiviteter övergår mitt förstånd, vilken misär.
På patientbladet stod det att man kunde känna sig lite uppblåst, inte gå en fullkomlig rövens golgatavandring och skita i byxan som belöning, sadister.
Om någon annan flashbackare ska göra samma undersökning, åk för guds skull inte kollektivtrafik!
Nu får jag dela med mig av min egna föga stolta historia.
När man kommit upp i en aktningsvärd ålder som undertecknad måste man ofta göra diverse obehagliga medicinska undersökningar när kroppsliga besvär kommer på. Nu blev jag tvungen att göra en rektoskopi. Efter smått vedervärdiga förberedelser med laxermedlet klyx kunde jag pallra mig till vårdcentralen. Givetvis var det en kvinnlig läkare, så nu låg man där med utsträckt med knäna upp mot magen samtidigt som damen långsamt förde upp den infernaliska instrumentet, hela tiden pumpade hon in kolossala mängder luft så magen knorrade och skrålade hela tiden. ”Det är mycket viktigt att instrumentet kommer långt upp” kläcker hon ur sig. Efter vad som kändes som en evighet av obehag ber hon mig stå upp och säger att allt ser normalt ut, vid det här laget har jag blivit uppumpad med så mycket luft att jag måste sett ut som en michelingubbe. Jag har sån kramp att man är knappt talför får fram något slags sluddrigt tack medan jag klär på mig, några följdfrågor är inte att tala om. Måste rusa in på mottagningens toalett och trycka ur mig all luft. Allt verkar nu ok, så jag bestämmer mig för hemfärd. Går ut till parkeringen, upptäcker att cykeln har fått punka så jag måste gå hem. Aja tänker jag, det är bara några kilometer, liksom vad är det värsta som kan hända.
När jag kommit ungefär halvvägs och är i ett överklassvillaområde så börjar magen göra uppror, kombinationen av mängder luft, lavemang och glidmedel börja nu orsaka katastrofala effekter. Det är fruktansvärt varmt ute så jag svettas som en gris när cykeln förs framåt, lyckas konstant med sfinkteriska bravader hålla inne helvetessörjan. Dom ståtliga husen blir för mig nästan förtryckande i all sin prakt över mitt lidande. Långsamt tar jag mig vidare och kommer till en cykelväg som går upp för en backe, jag kan inte gå bakåt där finns bara villor, framför mig har två negertanter blockerat hela vägen, dom är klädda i afrikanska högtids- finkläder och kacklar oavbrutet. Runt den smala cykelvägen finns bara jättehögt gräs fullt med vämjeliga spindlar, sniglar och fästingar, jag måste nu varit blek som en vålnad trots att det är över 30 grader varmt. Jag väntar desperat på att dom ska gå vidare men dom står bara där och dillar. Inbillat stoiskt tar jag mig fram och pressar mig förbi dom pladdrande tanterna, dom stirrade på mig som om jag vore nån vettvilling eller narkoman.
Magen trycker allt mer, det här kommer inte gå länge till, går snabbare än nån någonsin gjort i Svea rikes historia och samtidigt leda en cykel. Går in på gården där jag bor och snabbare än blixten låsa cykeln utanför porten. Nu måste jag hålla ihop benen, går upp för trappan, det är bara en trappa upp till lägenheten då ljuder den mest högljudda brakskit som någonsin hörts på den här sidan av landet, trapphuset förstärker ljudet som en gigantisk trombon, den kristna kärringen på första våningen måste ha dött av skräck. Ner i kalsongerna åker en fullkomligt motbjudande blandning av luft, klyx, glidslem och avföring.
Vandrar upp till min lägenhet i skam, den tappra kampen är förlorad. Kastar kalsongerna i en soppåse och förbereder en dusch. Hur bögarna och hetero-rövknullarna orkar hålla på med sådana likartade aktiviteter övergår mitt förstånd, vilken misär.
På patientbladet stod det att man kunde känna sig lite uppblåst, inte gå en fullkomlig rövens golgatavandring och skita i byxan som belöning, sadister.
Om någon annan flashbackare ska göra samma undersökning, åk för guds skull inte kollektivtrafik!
__________________
Senast redigerad av Farnace 2024-09-25 kl. 20:10.
Senast redigerad av Farnace 2024-09-25 kl. 20:10.
Tackar som bjuder på en story av den kalibern
