Ondskefull och depraverad litteratur

Utåt sett är denna 92 sidor långa (snarare korta) historia väldigt blygsamt framställd, ett skärt omslag som ska påminna om människohud med författarens namn och bokens titel i hörnet avslöjar en smula om att en kvinnlig författare i bästa de Sade-anda har frammanat några onda andar i och med sin romandebut som blev snarare en skandal i Frankrike då den kom -72.
Frankrike tycks aldrig egentligen ha haft den goda smaken att stå för sin fina litteraturs framgångar bortsett från i Camus fall fast där var inte protagonisten eller författaren lika skandalomsusade eller aburt burleska. En bisexuell kvinna som är gift med en homosexuell, paret bidkar inte samlag för dom vill inte föra människor till världen skulle kunna säga mycket om boken i fråga. Egentligen inte då boken är och förblir gåtfullt framförd och mystiskt lagd med sin spröda melankoliska huvudperson Lucien. En man som slits mellan sina lustars lagar och sin mänsklighets filosofiska lagar om vad som är rätt eller fel i att utgöra fallen av griftefridslagens förbrytare i samhället. Lucien slits ständigt med sin inre kamp om att göra rätt för sig på bästa sätt men slutar alltid med att hans kärleksbravader slutar i att liken dumpas i Seine.

Wittkop uttrycker Luciens desperation, försök till att fina hopp och sitt dilemma i 1900-talets Frankrike med en självdistans till protagonisten med att blanda svart humor, filosofiska teman med ett dilemma och ett brott som är tämnligen okänt såväl ökänt. Lucien säger sig själv att han tillhör en skara människor som går i ensamhet med sin läggning vilket man kan förstå och samtidigt byggs förtroendet upp för honom allt eftersom dagboksanteckningarna kommer till sidan 92. I bästa de Sade-anda som sagt byggs boken upp som en melankolisk men fortfarande ambitiös kärlekshistoria mellan slitstarka band som döden och livet delar, en historia där Schmadtke från Nekromantik skulle kunna stiga in i bilden helt och hållet men står ändå som en betraktare till Luciens vackrare form av att visa och bidka kärlek till döden.