Ondskefull och depraverad litteratur

Jag instämmer och läser just nu "Juliette eller lastbarhetens fördelar" vilken får anses vara en av de mest underhållande böcker jag har läst. Jag älskar filosofi - särskilt den De Sade förespråkar i mångt och mycket - och där lär ingen bli besviken. Den extrema pornografin passar bisarrt väl till hans extrema individualism och hans försvar till det fria ordet och den fria tanken.

Sneglade lite i min egen bokhylla och kom underfund med att musikern Boyd Rices samlade essäer, intervjuer med mera borde kanske passa dig, Standing in two circles heter den. Kan ses mera än bara ett stycke samlade texter, utan där man i stället framställer undergroundkulten i världen på bästa tänkbara sätt med allt vad man kan önska sig. Finurlig, träffsäker och riktigt rolig på ett intellektuellt sätt!

Ah, Rice, jag minns hans namn från noise-genren kommer jag på nu. Den verkar intressant, jag ska kolla upp den, då jag är ett fan av undergroundkultur.

Noise vet jag inte, han var ju som mest aktiv i neo-folkgenren. Fast hans nuvarande projekt NON är väl noise... ?

Tycker du ska kika på boken, mycket innehållsrika texter med bra substans och humor blandat, speciellt hans möten med Charles Manson på San Quentin. Boken påminner en del om Peter Satos (eller Sotos?) texter i Pure, fast med mera struktur.

Med tanke på att somliga inte läser böcker på engelska kan jag nämna att fem av bokens sex noveller har publicerats på svenska med titeln De djävulska (Natur och Kultur 1957).

Uppfyller "En tid i helvetet" av Arthur Rimbaud mina krav? Kanske någon kan skriva ett par meningar kring boken?

Noll att förlora av Bret Easton Ellis kanske inte är särskillt ondskefull, men nog fan är den depraverad. Väldigt, väldigt hopplös, mycket knark och aldrig en tillstymmelse till glädje. Väldigt fin skriven också, bidrar väldigt mycket till atmosfären.

Men jag tycker att istället för att läsa om en sådant liv borde du ge dig ut på stan och leva det. Roligare så.

Den här boken förtjänar mer än en amazon-länk. Köpte den av Michael Gira på en Swans-konsert för många år sedan, och för den som är bekant med deras ångestladdade musik känns boken som en ren förlängning av sångtexterna. The Consumer är en samling av tablåer som formligen dryper av hat och självförakt. Giras korthuggna prosa är som knivstick av isande blankt stål; de inte bara perforerar den goda smakens tunna hinna, utan fullständigt raserar den. Det är ställt utom allt tvivel att Gira inte mådde särskilt bra när detta skrevs runt 84-86. Ärligt talat, en del av dessa berättelser är bortom de Sade i sin kompromisslöshet.


Nuvarande projekt? Boyd Rice började göra industrimusik som NON redan under mitten av 70-talet, och är fortfarande aktiv. Neofolk har han bara marginellt pysslat med, även om han periodvis hängt eller turnerat med neofolk-figurer som David Tibet (Current 93), Michael Moynihan (Blood Axis) och kanske framför allt Douglas Pearce (Death In June). Med den senare hade Rice ett tag det klart trevliga projektet Scorpion Wind som var någon slags folk/lounge/cocktail-hybrid. Ja jag vet, off topic...

Föregångaren till allt annat, "120 Days of Sodom" av Marquis de Sade bör väl falla i denna kategorin.

Lika bra att man betar av det mesta han skrivit i så fall, och läser Glamorama i nödfall.

Får ju tipsa om den gamla klassikern Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark som utspelar sig under Berlin Olympiaden.
Innehåller en stor dos riktigt avvikande/kriminell sexualitet bla. Hermann Görings.

Kan rekommenderas!

Vill minnas att Lars Görlings gamla klassiker 491 var rätt så ondskefull, helt okej bok förövrigt som man läste i ungdomen.

Och den självklara boken i ämnet; Sjömannen som föll i onåd hos havet av Mishima.