Mänsklig krigsföring = konvergent evolution

Jag blickade igenom ett program på Discovery Channel för några dagar sedan där man tog upp fenomenet svärmar.

En sak som visades var hur den stora Armémyran drar fram och anfaller byten oavsett storlek. De är nomader och bygger inte några bon. Hela kolonin tycks dra fram på samma sätt som både hunnerna och mongolerna, dessutom anfaller de i falanger i olika flanker vilket påminner om formationer från antikens krigsföring.

Vad jag vet finns det ingen annan art än människan som har konflikter av typen "krig", men nu börjar jag bli tveksam, då beteendemönstret lika gärna kunde ha gällt självaste Attila.

Vad anser ni lärda om detta?

Finns det förresten andra "mänskliga" beteendemönster hos andra arter?

Det beror helt på hur långt du drar parallellen. Sociala insekters vandrande och svärmande är helt instinktstyrt, och måste göras i vissa situationer. Mänskligt krigande är mer av en revirkonflikt hos en social organism. Du kan se krigsliknande våld när två chimpansflockar kommer i dispyt om en bit revirterritorium, till exempel.

Men hur slåss dessa schimpanser? Finns det någon större strategi bakom eller är det ett mer instinktiv och brutalt?

Det förekommer att armémyrornas kolonier slåss mot varandra ifall deras områden korsar varandra. Detta liknar med en krigsföring mellan två stater till skillnad från en konflikt mellan två grupperingar. Både räknat till antalet individer inblandade och tillvägagångssättet.

Fan vad coolt! Måste söka vidare på detta. Du har ingen länk som visar något?
Alltså om armémyrornas sätt att "kriga".

Edit: Hittade deras svenska namn: vandringsmyror
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vandringsmyror

Det enda jag har hunnit läsa för tillfället är några artiklar på wikipedia. Kolla lite där, en av referenserna är Dawkins bok,
"The blind Watchmaker", vilken jag har läst delar utav. Spring till biblioteket och läs lite ur den, en lärorik och underhållande bok.

Ja myrorna är jävligt coola.
Den enda rasen förutom människan som håller boskap och odlar sin mat.
Det enda dom inte har som inte människan har är väl tummar och abstrakt tänkande.
Dom skriker och kastar skit på varandra, den som skriker högst vinner utan att någon egentligen skadas.

Grupper av chimpanser patrullerar och tar sig in på "fientligt territorium" där de försöker hitta och döda andra chimpanser om de finner grupper som är numrärt underlägsna.

Här är en video: http://www.youtube.com/watch?v=a7XuXi3mqYM

Du menar art, inte ras. Och nej, du är uppenbarligen inte en av de som i TS första inlägg bör ses som en av de "lärde" i denna fråga, om du tror att det enda som skiljer myror från människor är tummar och abstrakt tänkande.


Tämligen komplexa krig kan föras mellan schimpanser, på intet sätt jämförbart med det som myror gör. Det är absolut inte krig i någon mänsklig definition av ordet även om man förstås frestas att dra paralleller till exv. mongolerna. Men på samma sätt som att myror inte "odlar" sin mat och håller boskap på samma sätt som människor gör det så krigar inte heller myror. Grova missuppfattningar.


Wow! Häftig video. Mycket fascinerande att de åt upp den slagna schimpansen, det kände jag inte till, någon som vet om detta är normalt beteende hos schimpanser? Kannibalism är såvitt jag vet nästintill icke-förekommande hos däggdjur. Spontant så misstänker jag att det kan vara fråga om att det är en dominant handling från den vinnande flocken, schimpanser är som bekant kapabla till ganska häftiga tankebanor.

Jag har för mig att Jane Goodall har noterat det nån gång i sina observationer från Gombe, men jag kan inte citera kapitel och vers, så ta det inte för säkert.
Det beror på vad man menar. Rent resursbetingat ätande av döda artfränder förekommer hos många däggdjur, t ex grisar och möss, där det är snarast regel att honan äter upp sina ungar om hon är i en resursmässigt kinkig situation, men där man gärna äter upp ockspå vuxna döda artfränder - dock vanligen självdöda. Också människor kan ju ägna sig åt sådan resursbetingad kannibalism - senaste gången det dokumenterades ordentlig var under svälten i Ukraina 1920.

Så kan det vara, men chimpanser käkar upp lite av varje, så jag tror inte att det är alldeles självklart. De begraver trots allt inte sina döda, så kannibalism är i vart fall inte en lika kraftig dominanshandling som det är hos människor.

Jag skulle vilja hävda att det är ganska stor skillnad på resursbetingad kannibalism och kannibalism. Det som schimpanserna gjorde var nog inte resursbetingat, de såg ganska välmående ut. Jag skulle förvisso inte starkt motsätta mig att det helt enkelt var kött och kött äter man när man får chansen. Jag drar mig dock till minnes att det inte är helt komplikationsfritt att äta artfränder, galna kosjukan tänker jag på i första hand men även om en stam jag minns inte var som hade som tradition att äta upp sina döda så att de inte kunde komma tillbaks och härja, i detta fall åt man också upp hjärnorna som hade något ämne som gjorde personerna dödligt sjuka (intressant nog utan att några mätbara symptom uppträdde), i synnerhet kvinnor och barn eftersom de av någon anledning skulle äta hjärnorna. Är det komplikationsfritt att äta säg lårmusklerna på en människa? För en annan människa alltså. Om man bortser från de självklara sociala tabuna etc.

Människan är i alla fall den enda av "människoaporna" som regelrätt kan springa. Senaste numret av den Bonnierägda populärvetenskapliga tidsskriften "Illustrerad Vetenskap" har en intressant artikel angående den så kallade "runners high" det vill säga att långdistanslöpare känner sig höga när de sprungit en längre sträcka. Då endorfiner frisätts i rasande fart. Detta tros vara evolutionärt framtaget för jakt, då bushmän än idag jagar gaseller genom att "trötta ut dem".

Mycket intressant.

Myror och steklar ö.h.t är mycket intressanta med utpräglade former av samhällen, parasitism, jordbruk m.m.
Bladskärarmyran är favoriten.