Reepalu och Malmös judefråga

En skribent på webb-tidskriften Business insider noterade i veckan att artiklar om investmentbanken Goldman Sachs ofta ledde till antisemitiska kommentarer. Var i hela friden kommer det här ifrån, tänkte han. Så han skrev en artikel med den makabra rubriken ”Varför hatar folk judar?” och bad läsarna skicka in svar. Bilden till artikeln föreställde ortodoxa judar.

Reaktionerna strömmade in. I flera uppdateringar kunde man sedan följa skribentens mödosamma resa mot upplysning.

Han fick höra att fotografiet spelade på stereotypa bilder av judar och bytte därför ut den mot en bild av skådespelaren Natalie Portman. Som om det gjorde saken bättre.

Flera kritiserade den aningslösa frågan, så han ändrade först rubriken till ”Varför hatar vissa judar?” och sedan ”Vad är källorna till antisemitismen?”.

I en tredje uppdatering skrev han om de boktips han hade fått om antisemitism. Var vänliga och berätta för mig vilken bok som är bäst så att jag kan läsa och sammanfatta den i en framtida artikel, skrev han.

Till slut insåg han att själva grundfrågan var problemet. I ett känslosamt inlägg bad han om ursäkt, och förklarade att han aldrig borde ha skrivit artikeln.

Vad lär vi oss av detta? Att även en person som påstår sig ha en antirasistisk agenda kan uppvisa en sorglig aningslöshet inför det judehat som har över tusen år på nacken.

Malmö är inte problemet. Det är Ilmar Reepalu som är problemet. Det är inte bara ett uttalande, det finns en hel serie, så en retorikkurs vore bra. Man kan inte koppla ihop Malmös judar med det som händer i Israel.

Angående Reepalu: min magkänsla säger mig att han just nu sitter säkert, det känns som att drevet mot honom ändå inte riktigt har bitit... Delar ni den uppfattningen?

- Jag tror inte det är Malmö som är problemet egentligen, jag tror Ilmar Reepalu är problemet, och jag tror att det förhåller sig på det sättet att, då man granskar vad Ilmar Reepalu har gjort för uttalanden... Jag tror inte att Ilmar Reepalu är antisemit, eller i varje fall tror han inte det själv(!)...
... Det appellerar till historien. När Ilmar Reepalu själv inte tror att han är antisemit tror jag det spökar i Ilmars huvud. Han säger saker som har en bakomliggande tankefigur. Att det finns en judisk lobby, att judar har makt, att judar själva är skyldiga till provokationer genom att gå med Israeliska flaggor osv., alltså det är en röra, som sipprar ut vid olika tillfällen...

Jag hade verkligen velat gå, men efter att ha läst Rakel Chukris artikel om debatten såg jag inte precis fram emot att höra de inspelade delarna i radioprogrammet Konflikt.
Nu har jag förmått mig lyssna och kan bara säga att jag skäms över att bo i en stad där den politiske ledaren, Ilmar Reepalu, efter att gång på gång uttryckt sig antisemitiskt, inte bara framhärdar i sitt självmedlidsamma dravel om hur han i själva verket är en missförstådd antirasist utan också lyckas riva ner kraftfulla applådåskor med det.

Över att medvetandenivån här i Malmö är så låg. Över att man aldrig kan tala om antisemitism utan att fenomenet ifrågasätts. Över de ständigt frammanade bilderna av döda barn i Gaza, som alltid vägs mot och befinns tyngre än judars rätt till trygghet och frihet från trakasserier oavsett om de nu känner en samhörighet med Israel som land eller inte -- i en debatt som ska handla om antisemitism i Malmö. Över att Mellanösternkonflikten inte bara ständigt blir allt överskuggande och Israel på något försåtligt sätt blir den fiende alla (utom den lilla klick vars röster skulle vara centrala men i grund och botten inte anses vara värda att höras) i alla fall när kvällen är slut kan sluta sig samman i avsky mot, som sinnebilden för dagens ondska.

Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. Minst fyra av Aftonbladets kolumnister ingår i detta sortiment av antisemiter som antingen förnekar sin uppfattning, är omedvetna om den eller i vart fall inpiskade nog att dölja sina böjelser genom att, fräckt nog, inte uttrycka sig antisemitiskt.

Raderat med hänvisning till regel 1-02 som förbjuder citat i sin helhet av upphovsrättskyddat material.
/Mod.

”Det går inte att leva som jude i Europa”

− I Malmö är jag hatad. Jag är ledsen, men så är det.

Fast det regnar granater och missiler över Modi’in är jag mer orolig för min familj i Malmö.

Sverige måste vakna upp och ta antisemitismen på allvar, säger hon.

http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/s...-vara-judinna/