Den inte så korrupta spelindustrin

När folk från början diskuterar spelindustrin verkar effekten inte vara särkilt stor; kunskapen den allmänna befolkningen (alltså vi i den minoriteten som faktiskt spelar spel) har sträcker sig inte alls långt, och därför slutar därför oftast kortvarigt.
Syftet med denna tråden är att undvika detta - och undvika ska vi försöka.

Redan under början av tvåtusentalet började hundratals gamer enas om en gemensam sak: spel suger. Detta må låta underligt när man läser det lika snabbt som du antagligen läste det precis, men slutsatsen visar att detta är vad som hände. När 3D hoppade in på våra tv-skärmar förlorade många människor begreppet - det blev kallad revolution, t o m evolution

I vilket fall som helst, vi spelare fick spratt: våra förväntningar höjdes så klart och massor av spelindustri legender föddes. Idéer fick nu ordentligt fäste och ville därför utvecklas. Men eftersom industrin lever efter efterfrågan och utbud, kunde inte dessa börja. Så nu kommer vi till frågan:

Varför har vi miljontals gamers som skyller vartenda problem på industrin för, när problemen uppenbarligen ligger hos oss själva?

För om man tänker sig det såhär - någon som jobbar inom industrin får en idé, eftersom allt är begränsat blir resultatet nästan aldrig lika bra som idéen från början var. Resultatet släpps och förväntan framför idéen blir till ren besvikenhet.
Vi spelare hatar spelutvecklare; vi hatar spelutgivarna; vi hatar t o m spelreklamerna och spelkonsolerna. Vad för gamers är vi egentligen? Löjligheterna avtar inte. De eskalerar bara mer och mer för varje dag idioterna får en chans att gnälla på Internet (lite som nu). Hur stort tålamod har spelindustrin egentligen? Vilka anledningar har dessa människor - som faktiskt är arbetande, tålamodiga, helt vanliga människor - att fortsätta göra spel för oss?

Någon här på flashback som har ett svar?

Skulle säga att det handlar om förväntningar, stora spel får en sådan enorm hype nu för tiden med exklusiva förhandstittar och intervjuer med skaparna där de berättar om sina storslagna visioner vilket följs av en våg av aggressiv reklam veckorna innan spelet ska släppas.

Resultatet blir oftast att spelet inte kan infria förväntningarna som runt release har blivit enorma och vissa personer blir besvikna.

Jo, självklart. Men varför i helvete får vi förväntningar, som vi sedan är dumma nog att glömma bort inte vad något annat än just: förväntningar?

Pengar? Att ge folk höga förväntningar handlar naturligtvis om att sälja så mycket som möjligt, ingen utvecklare bryr sig om folk blir besvikna sålänge spelen säljer.

Det tror jag inte riktigt på. Som jag skrev är spelutvecklarna också människor, och det är hyckleri att påstå att alla andra är efter pengar och inte samtidigit själv vara det.

Vem är inte det?

Påstår du att du är ute efter pengar isåfall?

Påstår du att du inte vill ha pengar? Så länge det finns pengar att tjäna i industrin så kommer spel fortsättas göra.

Ja. Ledsen om jag gör dig desillusionerad, men den stora majoriteten människor (inkl. spelutvecklare) stiger upp på morgonen & går till jobbet med pengar som drivkraft.

Jag har absolut en strävan efter pengar - men var jag en kreativ skapare hade jag nog ändå tappat viljan och orket om allt köparna av mina verk gjorde var att klagga.

Jag vet inte vad du bygger dina idéer på men att alla spela bara skulle gnälla på allt och alla stämmer ju inte. Visst finns det vissa typer som bara gnäller och anser att allt var bättre förr, men detta är knappast ett nytt fenomen eller exklusivt för spelindustrin.

Tänker alltid tillbaka på John Romero och Daikatana, som var hur lovande som helst men floppade . Fan dig 00-talet