2010-03-22, 01:29
#1
Det verkar som att folk inte är medvetna om det än, men alla komponenter som krävs för ett big brother-samhälle är nu skapade. Nu har vi slutligen fått övervakningen över våra egna hus och vår egen närmiljö tack vare google earth och eniro. Det är ju detta om något som definierar övervakning.
Lägg på detta alla datalagringslagar som genomförts (FRA/IPRED m.m), alla terroristlagar, all överstatlig sekretess via EU/USA,alla kameror som är utspridda överallt, värnpliktsarméer ersätts med statliga legoknektsarméer i hela Europa (snart bara Tyskland kvar), man blir fotograferad när man är ute och kör på vägarna, krafter finns för insamling av kontouppgifter från europas samtliga medborgare, googles dominans på nätet och samarbete med amerikanska staten.
Dessutom talas det redan om framtida microchip som ska planteras in under huden. Det talas även om nyttan av en kollektiv DNA-bank.
2010 blev alltså året då sista komponenten för ett övervakningssamhälle skapades i och med googles och eniros bilder på stads- och hemnära miljö. Du kan få ditt sovrumsfönster upplagt på google earth eller eniro. Är du en politisk motståndare så har staten via internet snart total koll på var du bor. Nu är allt bara en fråga om tid. Hur många år har vi kvar av den yttrandefrihet vi har idag? 5 år? 10 år?
Ärligt talat så känns det som att piratpartiet inte räcker. Det är för starka krafter detta och politiken är alldeles för korrupt. Jag tror det krävs en kollektiv sammanslutning bland vanligt folk. Men det är denna kollektiva sammanslutning som makten aktivt försöker förhindra genom att framhålla individualismen, splittra kärnfamiljen, arbeta för mångkulturen,öka sexualiseringen av samhället,öka materialismen, släppa fram feminismen och därigenom försvaga naturliga könsroller, sänka kyrkan och annan typ av stärkande moral.
Staten försvagar oss som grupp och därmed även som individer! Och den gör det på ett sätt som får oss att tro att vi faktiskt blir starkare. "Jag klarar mig själv, jag är stark". Samtidigt visar vi gång på gång hur svaga vi är då vi ber "pappa staten" om hjälp i olika situationer. Staten har alltså ersatt kollektivet för att vi ska kunna få vara individualister. Men detta förtroende för staten förutsätter verkligen att vi kan lita på den. Kan vi det?
Vad anser ni om detta?
Och framförallt vad kan vi göra åt denna utveckling?
Lägg på detta alla datalagringslagar som genomförts (FRA/IPRED m.m), alla terroristlagar, all överstatlig sekretess via EU/USA,alla kameror som är utspridda överallt, värnpliktsarméer ersätts med statliga legoknektsarméer i hela Europa (snart bara Tyskland kvar), man blir fotograferad när man är ute och kör på vägarna, krafter finns för insamling av kontouppgifter från europas samtliga medborgare, googles dominans på nätet och samarbete med amerikanska staten.
Dessutom talas det redan om framtida microchip som ska planteras in under huden. Det talas även om nyttan av en kollektiv DNA-bank.
2010 blev alltså året då sista komponenten för ett övervakningssamhälle skapades i och med googles och eniros bilder på stads- och hemnära miljö. Du kan få ditt sovrumsfönster upplagt på google earth eller eniro. Är du en politisk motståndare så har staten via internet snart total koll på var du bor. Nu är allt bara en fråga om tid. Hur många år har vi kvar av den yttrandefrihet vi har idag? 5 år? 10 år?
Ärligt talat så känns det som att piratpartiet inte räcker. Det är för starka krafter detta och politiken är alldeles för korrupt. Jag tror det krävs en kollektiv sammanslutning bland vanligt folk. Men det är denna kollektiva sammanslutning som makten aktivt försöker förhindra genom att framhålla individualismen, splittra kärnfamiljen, arbeta för mångkulturen,öka sexualiseringen av samhället,öka materialismen, släppa fram feminismen och därigenom försvaga naturliga könsroller, sänka kyrkan och annan typ av stärkande moral.
Staten försvagar oss som grupp och därmed även som individer! Och den gör det på ett sätt som får oss att tro att vi faktiskt blir starkare. "Jag klarar mig själv, jag är stark". Samtidigt visar vi gång på gång hur svaga vi är då vi ber "pappa staten" om hjälp i olika situationer. Staten har alltså ersatt kollektivet för att vi ska kunna få vara individualister. Men detta förtroende för staten förutsätter verkligen att vi kan lita på den. Kan vi det?
Vad anser ni om detta?
Och framförallt vad kan vi göra åt denna utveckling?
