Pratar i sömnen - halvväcker mig själv

Tja, som topic lyder. Det är en extremt konstig känsla och den är väldigt svår att förklara. Men jag ska ge det ett försök.

Jag ligger i djup sömn och drömmer om någonting. Så börjar jag vakna till liv, halv medvetande halvt sovande. Jag hör mig själv fortsätta prata extremt tydligt. Oftast försöker jag förklara någonting, eller så är jag i en diskussion. Ungefär såhär: "Men herregud förstår du inte hur dumt det där låter? Det är som att säga.." Saken är att jag inte vaknar "ordentligt" utan "somnar om" efter ett par meningar.
Har aldrig hört något liknande - klart det inte är unikt - men det är bra underligt. Försökte googla men hittade inget.
Jag störs för övrigt inte av det utan finner det ganska roande.
Det jag då självklart undrar är, har ni upplevt det? Hur brukar det gå till för er? Kan ni förklara bättre än mig?

En annan rolig grej är att jag minst en gång i veckan somnar på min arm med resultatet att den totalt domnar bort. Brukar sätta mig upp i sängen då mitt i natten och nypa den och allmänt fnissa åt det komiska i situationen. Leendet försvinner dock extremt fort när blodet börjar forsa tillbaka.

Så.. Vad vet/tror ni om detta?

Kommer du ihåg dina samtal?
Om inte tycker jag att du helt enkelt ska spela in dig nattliga samtal och föra någon typ av drömdagbok. Men vet inte... Jag är mycket och klockan är trött.

Har liknande problem. Men jag tror inte mina sömnsvårigheter har något med att jag pratar i sömnen att göra. Det är speciellt när jag blir hastigt väckt av någon som jag är i något tillstånd där jag varken sover eller är vaken. Jag kan t.ex svara i telefon och tycka att jag säger "Jag sover, ringer upp dig sen" men har egentligen sagt något helt annat.. Man har liksom ett väldigt svagt minne av att man sagt något i telefon under natten om man verkligen tänker efter.
Som ett exempel, när jag var yngre, hade min lillebror kommit in i mitt rum och frågat om han fick spela på min dator. Jag tyckte att jag svarade "Ja" men hade i själva verket sagt "Vilken fin katt".
Det var som värst när jag lanade mycket med kompisar.. Har skrikit min morsa rakt upp i ansiktet med massa WoW-termer när jag trodde jag förklarade för henne att jag var vaken. (MIN FULL EPIC WARLOCK TAR DIG LÄTT! hade jag tydligen skrikit en utav gångerna, följt utav ett ännu högre rop: "JAG ÄR FRI".) Mina kompisar tyckte ju självklart detta var otroligt roande..

Blev lite självcentrerat den här posten kanske men jag undrar vad detta är och om det har något namn. Zombiemode som jag kallar det känns inte riktigt 100% bra. Uppkommer problemet när du har vänt på dygnet? Eller kanske någon undermedveten psykoligsk förklaring, vem vet?

Hahah, jag har samma problem, pratar mycket i sömnen. Ibland vaknar jag av det, det är så jag fått reda på att jag pratar i sömnen.

Senaste gången babblade jag på om något riktigt komplicerat. Det lät typ såhär:

"Söderhavet står inför hårda utmaningar, därav måste vi inom det militära vara beredda på ekonomiskt förfall och globala nyhetssändningar. Doktorsavhandlingar kan falla ut ur fönsterna. Jag föreslår att vi går in från norr och attackerar deras förbandslådor samt ockuperar sexton tubsockar..."

Det roliga är att man bara pladdrar på och hör sig själv men fattar inte vad man säger, det bara kommer ut en massa skit haha..

Vet inte om det kanske passar in här, men det låter ungefär samma. Påminner i alla fall om det.

Min morsas sambo lider av någon form av sömnstörning (tror jag). Han brukar ligga nästan varenda natt och prata TYDLIGT om massa saker, allt från att köra båt ute på åkrar till danstävlingar med sin bror till att sälja bilar.

Saken är att han vet om att han pratar om det själv, fast i då drömmande tillstånd. Inte nog med det så agerar han även ut sina drömmar. En gång skulle han klättra över ett staket för polisen jagade honom, han vaknade av att han satt uppe på sänggaveln som en stor insekt och klamrade sig fast. Han slår och har sig också när han blir arg i drömmarna, tog hål i väggen där vi bodde förut! . Han har också väckt sig själv flera gånger av att prata och skrika, mestadels skrattar han bara åt det.

Han har pratat med flertal läkare, men de nästintill bara skrattar åt honom. Han fick medicin av någon, men det hjälpte inte det minsta. Kanske inte är vad TS har, men om någon vet något om detta vore det kul att höra något!

Silfverklinga:

Jag kommer för det mesta ihåg vad jag pratat om. Inte ordagrant, men i grova drag.

Krafse och Defor:

Det är något liknande. Jag känner verkligen igen mig i Krafses beskrivning av totalt osammanhängande tal och samtal. Skulle vara intressant om de hade något namn för detta.
Sen kan det hända att jag även agerar ut drömmarna som Defor skriver. Kanske inte att jag hänger på sänggaveln som en annan sengångare, men att jag vaknat av att jag både pratat och sparkat / slagit i sömnen och liknande. Känner även igen att folk skrattar åt en när man försöker beskriva Defor.

Jewnathan:

Det som du beskriver är inte relevant till mitt "problem" men jag känner igen mig väldigt väl i det du beskriver. Ett exempel är när min bror väckte mig och vi hade bråttom iväg. Jag somnade såklart om, men jag väcktes av hans klampande mot mitt rum, han skulle väl kolla om jag var klar. Följden var att jag slängde mig ner på golvet där jag hade en massa kläder och ja, han frågade såklart vad jag höll på med. Då nästan skrek jag tillbaka "jag letar kläder såklart vafan ser det ut som!!". Måste varit en rolig syn av en nyvaken kille på alla fyra mitt på golvet i en hög av kläder.
Har väldigt många sådana exempel på hur korkad man är nyvaken men det är tyvärr inte det jag menar