"Grammofon-mordet": Sigrid Mildén, Stockholm, 1949

Detta bestialiska mord gick till den svenska kriminalhistorien under namnet "Grammofon-mordet". Det skrevs otroligt mycket om mordet på fru Mildén.

När GM väl blev gripen så var det inte tal om att uppgifterna skulle hållas hemliga. T.ex. Expressen publicerade en ordentlig bild på honom med fullständigt namn och ålder. För att vara på den säkra sidan så att läsarna förstod vem han var publicerade man också adressen - på första sidan dessutom.

Inte ofta man har sett ett mordfall så enormt omskrivet som detta från 1940, 50, 60 och 70-talen. Fallet finns också omnämnt i en av "de stora böckerna".

Delar av mycket lång artikel i Expressen fredagen den 10 juni 1949, första sidan, 1, 10 och 11.

"GRAMMOFONMÖRDAREN" spåras."

"Flera såg mördaren." "Tog taxi efter dådet." "Mordtiden fastställd."

"Gåtan löses i restaurang?" "Viktiga vittnemål."

"I jakten efter den bestialiske grammofonmördaren - mannen som i går mördade 42 åriga fru Sigrid Mildén i hennes och hennes makes lägenhet i huset Brännkyrkagatan 105 - arbetar i dag polisen efter teorin: Offret kände mördaren. Han måste ha varit en man som hon tidigare gjort bekantskap med.

Denna teori har fått starkt stöd i ett sensationellt vittnesmål som i dag kl. 10 lämnades till polisen av en granne till den mördade, fru Skoog."

"Offret kände sin baneman."

"Hon har berättat att hon i går kl.12.20 sett den mördade i samspråk med en man utanför den mördades lägenhet. Hon hörde fru Mildén säga till mannen "Hur står det till nu då?"

Mordet har begåtts efter kl. 12.20.

Dagens andra sensationella vittnesmål har lämnats av en droskchaufför. Denne har berättat att han i går omkring kl. 14 fick en körning från hörnet Grubbsgatan óch Brännkyrkagatan, alltså ett kvarter från mordplatsen. Den som beställde körningen var en man klädd i ett gulaktigt gandhisskynke och med tre halvlitrar under armen. Han lämnade bilen då man hunnit till Långholmsgatan."

Även på denna första sida finns en teckning av mordlägenheten samt ett större foto med bl.a. fru Mildén tillsammans med sin dotter.

På sidan tio bilder på Alvar Zetterquist och mordoffret. Hela sidan elva är täckt med sju foton bla. på lägenheten samt två bröder till den mördade kvinnan.

Någon som har hört talats om "Grammofon-mordet" förut?

Aldrig hört talas om mordet men det här med att man skrev ut gärningsmannens adress var tydligen ganska vanligt förr. Expressens chefredaktör tog upp det i sin chatt med läsarna igår att det i tidigare svensk presstradition inte alls var ovanligt att man publicerade både namn och adress.

Första sidan och sidan åtta. På första sidan finns en karta över GM flyktväg efter mordet.

"MÖRDAREN TOGS I NATT."

"Har tidigare dömts till straff för våldtäkt."

"Var fast redan mordkvällen för fylleri - men släpptes."

"Mördaren från Brännkyrkagatan greps i natt i en villa i Djursholm. Sedan husets utgångar bevakats trängde polismännen in med pistoler i händerna. Den efterspanadel låg och sov och gav sig omedelbart. Den anhållnes namn är K. Nils "Söderberg", vilket i dag på middagen bekräftades av kriminalintendenten Zetterquist vid samtal med Expressen.

Det var polisens finkamning av kaféerna kring Fridhemsgatan som gav spåret till Djursholm. Polisen fick reda på att den misstänkte morddagen hade varit synlig på kaféerna, där han sökt sälja sprit.

En kafégäst kunde t.o.m. namnge mannen efter signalementet och berättade att den efterspanade kl. 18 morddagens kväll blivit anhållen för fylleri och förargelseväckande beteende. Anhållandet ägde rum på Fridhemsgatan, och han fördes till Kungsholms polisstation, som han sedermera fick lämna.

Den anhållne har tidigare varit straffad för våldtäkt. Vid förhören nekar han, men kriminalpolisen säger sig vara övertygad om att mannen är mördaren."

På sidan åtta finns det foton på de två vittnena droskchaufför Erik Lindgren samt den mördades granne fru Ally Skoog.

Flera artiklar, en med rubriken "Den mördades föräldrar berättar: "Man kunde alltid lita på Sigrid"."

Den större rubriken på denna sida lyder: "Södermördaren greps två i natt. Togs sovande i Djurholmsvilla."

GM efternamn har inte blivit helt riktigt. Hans efternamn var ganska ovanligt och har därför ersatts med ett liknande.

Om jag minns rätt så dömdes han till sluten psykiatrisk vård och hamnade på Sidsjöns sjukhus utanför Sundsvall.

Första sidan.

"Beviskedjan kring grammofonmördaren."

1. BRÄNNVINSGLASEN på köksbordet gav mördarens fingeravtryck.
2. SKIVBYTAREN på grammofonen hos Mildén gav fingeravtryck.
3. GRÀMMOFONSKIVAN "Små, små ord..." visade också mördarens fingeravtryck.
4. OMSLAGET - ett idrottsblad - till halvlitern glömdes kvar hos den mördade.
5. FRU ALLY SKOOG, Mildéns granne, såg mördaren och gav signalement.
6. TAXICHAUFFÖR Erik Lindgren gav också signalement på mördaren.
7. REGNROCKEN som mördaren "lånade" av den mördades make.
8. DROSKCHAUFFÖR Sören Åkesson som mördaren åberopade som alibi.

I mitten bland dessa ovan nämnda foton visas ett större foto på GM. Under bilden står förljande text: "MÖRDAREN Karl Valfrid "Söderberg, adressen i Djursholm, 31 år gammal, järnvägstjänsteman."

"Skuldkomplex gjorde mördaren desperat."

Mördaren från Brännkyrkagatan, K.V. "Söderberg", har sovit lugnt i natt, meddelar polisen. I dag skall det hållas kompletterande förhör med honom. Så mycket mer än vad som redan är känt kommer med all sannolikhet inte att ge. Själva dådet torde vara klarlagt i sina flesta detaljer."

Sista sidan.

"Var dödsdansen ett försök att blidka?"

"Mördaren har haft lugn natt. Förhören återupptas i dag."

"Kompletterande förhör hålls i dag på Stockholmskriminalen med vagnkarlen Karl. V. "Söderberg", som på lördagseftermiddagen inför den överväldigande bevisningen föll till föga och erkände mordet på kallskänkan Sigrid Mildén."

Hopp i artikeln.

"Dansade en stund."

"De dansade en stund tillsammans till tonerna av "Små, små ord av kärlek", och det var tydligen under den dansen "Söderberg" fick ingivelsen till sitt brott. Att fru Mildén dansade med honom berodde, tror man, på att hon inte vågade reta honom genom att säga nej och att hon att hon genom att bevisa honom denna favör lättare skulle bli av med honom.

Då fru Mildén avvisade honom slog han henne sanslös och våldförde sig därefter på henne. Han kom sedan att tänka på att fru Mildén kanske skulle gå till polisen och anmäla honom för våldtäkt och beslöt sig då i sitt upphetsade tillstånd för att göra av med henne. Upprepade gånger stack han en stor förskärarkniv i hennes hjärta.

Därefter plockade han på sig den sprit Mildén hade hemma, tog på sig mannens gandhiskynke för att dölja blodfläckarna och gav sig från platsen.

Han tog droskbil till Långholmsgatan och fortsatte därefter med en lastbil till Fridhemsplan, där han uppehöll sig resten av eftermiddagen tills han kl, 18 greps av Kungsholmspolisen för förargelseväckande beteende."

Ja det stämmer att hamnade på Sidsjön. Någon gång under 1970-talets slút så gick GM ut i en stockholmstidning och beklagade sig över att "vården" aldrig tog slut för hans del. Han ville bli en fri man. Ihop med denna artikel fanns det ett nytaget foto på honom.

Har ingen aning hur det gick sedan för Kalle.

Kommer ihåg när jag läste om det här mordfallet i nå´n av de gamla volymerna om brott förr. Det som störde mig allra mest var att mördaren skyllde på offret och att rätten skrev i domskälen att det åtminstone inte kunde uteslutas att det gått till som den dömde påstått!

Han hade i mer eller mindre direkta ordalag anklagat brottsoffret (som ju inte kunde försvara sin heder) för lösaktighet. Hon skulle ha begärt betalt för att ligga med honom och då blev han skogstokig för nå´t sådant tänkte han inte ställa upp på. Han blev provocerad av hennes uppträdande påstod han!

Om man spekulerar så finns det ju utrymme för en variant av hans version av händelserna. Nämligen att han gjort närmande som hon förnärmat avvisat med något liknande, "jag skulle inte ligga med dig, även om jag finge betalt...!" Eftersom han var kraftigt alkoholpåverkad så kan han ha hört något helt annat. Antingen så eller så är det ett fyllos efterhandskonstruktion för att få lindrigare straff.

Vare med det hur som helst. Det som var mest upprörande var att detta skrevs in i domskälen, att man åtminstone inte kunde utesluta att hon bjudit ut sig själv. Vad tänkte den stackars maken och hennes familj, månne?

Precis FurirRevaer. Detta störde mig verkligen också. Detta fick sedan mordoffrets stackars föräldrar, make, dotter m.fl. släktingar leva med resten av sina liv.

Utdrag ur DN 1962-01-26:

DN 1962-01-27:

DN 1962-12-29:

Tack utdrag från DN 1962-01-26.

Citat:

"Rymlingen, en 44-årig straffriförklarad patient på Sidsjöns sjukhus, kom på fri fot sedan en vårdare på onsdagskvällen tagit honom med sig till en spritrestaurang i Sundsvall där man hade dans. Patienten betecknas som farlig, speciellt för kvinnor och speciellt då han förtärt sprit. Innan han försvann från Sundsvall hade han hunnit bestjäla en av sina kvinnliga danspartner på 1 600 kr."

Hur kunde vårdaren ta med sig den sedermera rymlingen till en spritrestaurang? Naturligtvis passade Kalle på då att ta sig en duktig tår på tand. Klart att han passade på att stjäla från sin danspartner. Han behövde ju pengar då han begav sig ut på rymmarstråt. Kalle var en både farlig person och en besvärlig patient. Vet inte hur länge han "vårdades" men i slutet av 1970-talet pågick fortfarande hans "vård". Som tidigare har omnämnts var han med i en tidningsartikel då han gnällde och beklagade sig över att "vården" aldrig tog slut.

Citat:

"T.ex. Expressen publicerade en ordentlig bild på honom med fullständigt namn och ålder. För att vara på den säkra sidan så att läsarna förstod vem han var publicerade man också adressen - på första sidan dessutom."

Förutom detta publicerades även adressen till hans arbetsplats. På den tiden sparade man verkligen inte på krutet.

Besviken. Trodde det skulle handla om nån som använt en grammofon som mordvapen.