Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Vilka anglicismer stör ni er på mest?

Själv ogillar jag uttryck som "vi brukade vara gifta". För mig betyder "bruka" att man gör eller gjorde någonting vid upprepade tillfällen. Man kan inte "ha brukat vara gift" eller "inte ha lika snygg handstil som man brukade".

Och så gillar jag inte heller svar av typen:

- Vem här gillar messmör?
- Jag gör.

"Jag gör det" heter det.

Äh, använder man otillgängligheten hos en gift person som raggningsknep så funkar det väl? Jag brukade vara gift när jag gick ut

- Extrem
Allmänt förstärkningsord som minst sagt används in extremis.

- Konfrontera
Man konfronterar en misstänkt med en förhörsledare, inget annat.

- Karaktär
I filmer, böcker och spel finns det inga karaktärer utan rollfigurer. Karaktär bör inte avse något annat än en egenskap, en personlighet.

- Spendera
Man spenderar pengar och tillbringar tid.

Begriper egentligen inte varför dylika influenser skulle vara något att uppröras över. Somliga försvinner med tiden, andra består och naturaliseras som idiom. På sikt kan vårt språk bli rikare av detta.

Och "karaktär" tycker åtminstone jag själv låter betydligt bättre än det något otympliga "rollfigur".

Att någonting "appellerar till någons intressen" har däremot alltid klingat riktigt ridikylt i mina öron.

Det är fortfarande en halv anglicism. Idiomet är: Det gör jag. Gillandet (det) är viktigare än jaget som är implicit av svarets akustiska källa. Se även diskussioner av den mognad man (jag) ådagalägger genom att inte börja med Jag.

Att det överanvänds betyder ju inte att det är en anglicism. I vart fall ingen ny sådan.

SAOB håller inte med dig.

Karaktär: om person l. figur i skådespel, roman o. d. som har egen*skaper vilka känneteckna en viss typ l. klass av människor; skådespels- resp. romanfigur av mera utpräglad egenart; förr äv.: roll av viss typisk beskaffenhet.

Dessutom tydligen ett franskt inlånande.

- Spendera
Man spenderar pengar och tillbringar tid.[/quote]
Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande. PKALM (1748) hos LINNÉ Bref

Det är alltid lika kul att komma med förslag i sådana här trådar och se hur sådana här diskussioner alltid slutar med att det konstateras att alla ord på ett eller annat sätt egentligen är inlånade eller ändrade under påverkan av andra språk.

Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande. PKALM (1748) hos LINNÉ Bref[/quote]

Oh snap!

Nja, om man betonar "jag" i "jag gör det" så låter det kärnsvenskt i mina öron.

Det här egentligen samma diskussion som "vi och dem" tjafset i I & I trådarna.

Svenskan har påverkats av många språk de senaste tusen åren. Latin, tyska, franska och nu engelska är några av alla de språk som har deltagit i svenskans utveckling. Dylika spörsmål är inget att uppröras över.

Nej, det vet jag naturligtvis jag också. Men lite irritation har ingen dött av.

Det handlar om en irritation över att det man lärt sig inte längre gäller, inte inlånade ord och direktöversättningar i sig.

Har man fått lära sig att det är skillnad på att konfirmera och att bekräfta så kanske man känner sig lite irriterad på folk som ringer och vill konfirmera vilket datum det var man skulle komma på besök.