Förstör Solna centrum Solna?

Det var skjutbana, träsk(sjö) och soptipp där innan. Idag är det ännu lite för mycket obebyggda ytor för att ge stadskänsla. Området borde integreras bättre med omgivningarna i flera riktningar och en del av sjön återskapas.

Det kanske var tänkt mer som centrum i en "stad" från början eftersom gallerian var först öppen från 1965 och blev en inomhusgalleria senare, 1989.
Skytteholm (Wikipedia)
Solna Centrum (Wikipedia)

Husen i Hagalund borde ha bevarats, men var det inte renoveringsförbud eller något ditåt?

Men i princip alla kranskommuner är ju i stort sett bara administrativa konstruktioner. Tycker ni att Huddinge, Nacka, eller den färska tätorten "Sollentuna Upplands-Väsby" är så himla spännande och fint sammanhållna? Det är ju snarare så att de flesta kranskommuner, särskilt de som passeras av tunnelbana eller pendeltåg, påminner ganska mycket om varandra. Gammal (attraktiv) villastad, lite områden med flerfamiljshus från 50-talet och framåt som upplevs olika attraktiva beroende på demografi, lite mindre attraktiva villaområden från 60-talet och framåt. Motorväg/genomfartsled, stormarknadsområden, köpcentrum.

Det som avviker från detta är väl skärgårdskommunerna Vaxholm, Värmdö. Samt de mindre urbaniserade kommunerna Ekerö, Vallentuna och kanske ett par till.

Vad är det som gör att just Solna förväntas vara mer spännande än de övriga?

Jag vet inte om det var renoveringsförbud i Hagalund, jag antar att det i vart fall infördes nybyggnadsförbud där på typ 50-talet i avvaktan på ny stadsplan. Hagalund hade nog varit riktigt mysigt idag om det kunnat bevaras, om bara kåkarna underhållits och moderniserats på den tid de stod där. Tyvärr var det knappast ekonomiskt rimligt att renovera dem i stället för att bygga nytt, när väl rivningarna skedde. Jag håller hur som helst med dig om att området skulle kunna integreras bättre med omgivningarna.

1. Det var ett totalt byggnadsförbud. Fastighetsägarna blev i den mån de brydde sig om saker som tillstånd tvungna att söka dispens för byggnadsförbudet från regeringen. Byggnadsförbudet var alltså inte planförberedande utan expropriationsförberedande.

2. Det kunde det inte. Det finns flera skäl till det. Länsstyrelsen krävde att Solna skulle bygga mycket för att få behålla sin "självständighet" , Solna styrdes på den tiden genom skulddiktat från en företagskoncern, som tidigare haft gruff med ägaren till Hagalund och där de anställda (som i princip då utgjorde kommunens styrande tjänstemannakader) så att säga, utförde sedan länge smidda planer på rivning då bolaget tidigare exproprierat delar av Hagalunds ägor. Ur de såkallade stadsarkitekternas synvinkel var Hagalund ett värstingbarn av gigantiska mått och något av en bjälke i ögat, som helt förhindrade saker som mutor och planenlighet, då bebyggelsen synbarligen var mycket brokig. Därtill hade tidigare stadsarkitekter i Hagalund inte följt lagstiftningen och försökt stjäla mark varför arkitektväsendet i Solna generellt var mycket illa ansett (jämför med Zigenare och tjuvpatrask ungefär). Därutöver ville politikerna av politiska skäl riva Hagalund, det var saker som att områdets namnsättning åminde om nazism efter ww2. Det bodde Sverigedemokrater och företagare där. I vissa delar av området fanns sanitära besvär och enstaka kåkar kunde inte få vatten och avlopp framdraget p.g.a. att ägarna eller andra ägare vägrade medge sådant.

3. Att kåkarna förföll handlade mest om byggnadsförbudet och spekulationsköp avseende tron på en ny detaljplan med större byggrätter. Däremot var det inte bara träkåkar utan ganska många stenhus.

4. Det där är en kommunistisk värdering. Problemet med nybyggnationen var snarare att den hade låg effektivitet i förhållande till tidigare byggnation. Dvs. extremt låg befolkningstäthet liksom att "blåkulla" bara är ett av många monument till kommunismen. Vill kommunen riva "blåkulla" och bygga om idag så kan de börja precis när de vill.

1. Det där har du läst på någon hemsida.

2. I verkligheten så skapades Råsunda av den icke i kraschen inblandade delen av Kreugerkoncernen maskerad som "spårvägsrörelsen" för att så att säga blockera Stockholms stads möjligheter att kunna bygga på sina markreserver på Järvafältet. För att förstärka sin extremt svårpasserade banvall byggdes Råsunda stenstad och byggnaderna fylldes med regeringstjänstemän, jurister, officerare, konstnärer för att så att säga försvåra passagen ytterligare. Bygget ledes av de mest kvalificerade officerarna i försvarsmakten, vilka även hade ett intresse av järvafältet. Efter en tid hade spårvägshetsen från Stockholm blivit oerhörd varför banvallen byggdes ut med saker som Filmstaden och Råsundastadion.

3. Hagalund byggdes främst för att stora Frösunda behövde hantverkarebostäder. Nya Huvudsta var ett privat initiativ från de dåtida Moderaterna, vilket nog mest fallerade p.g.a. avsaknad av kompetens, SJ-gruff, granngruff och regionavtalsgruff.

4. Saneringsmogenheten bestod mest i att markägarna blivit gamla och dog. Dödsbon och arvingar saknade kännedom om avtal, protokoll och planer, vilket medförde att de oftast inte kunde göra sådana gällande inför domstolarna, trots god tillgång till advokater.

5. Solna centrum är byggt på ett stor ansamling av illegala markreservationer för spårvägar, motorvägar, tunnelbanor, passagespår mellan tomteboda, hagalund, råsta, bromma, ursviks, m.fl. bangårdar.

6. Det var den enda marken som Solna stad "ägde" på den tiden.

1. Soptippen är Solna hallen. Sannolikheten att rudsjön återställs är nog lika med noll. Området är förövrigt en reservplats för idrottsområde och har varit det sedan typ 1920-talet då markägaren på den tiden först ville ha dit Solvalla, sedan fotbollsstadion etc. osv. Idag är det väl mest AIK som är intresserad av platsen som Arenaalternativ.

2. Nej, det byggdes på den enda mark som kommunen "ägde" på den tiden. I övrigt var planeringen inte särskilt genomtänkt. Enligt en intervju på nätet så lurade de dit en tysk arkitekt, tog dennes plankarta och anpassade lite till lokala krav och skickade ut till näringslivet för byggnation. I övrigt är ett område alltid under utveckling. Den kommunistiska tron på att område ska bli stabilt 15 år efter planen och sedan inte förändras till nästa rivning är ju helt hopplöst efterbliven.

Läget, potentialen. Solna, Sundbyberg och västra Nacka har en annan potential att funka som stadsdelar än vad Vallentuna har.

Solna C hade kunnat bli ungefär så här (jämför Frösunda i samma kommun):
https://goo.gl/maps/RughteXrKCm

Visserligen inget optimalt exempel, men man hade kunnat satsa på den typen av gatustruktur om man bara velat. En fullständig integration med Stockholms innerstad hade kunnat ske, precis som Frederiksberg, Neuilly mm. Eller inkorporering? (Varför inkorporerades Spånga men inte Solna?)

Ingen skulle flytta tusentals bankjobb till centrala Flemingsberg. Nu finns det en massa jobb där, men att bankerna hellre väljer Sundbyberg är talande.

Det kanske kan tilläggas att området inte fick fler invånare iom Blåkulla än vad det hade haft innan man rev. (Såvida inte gränser ritades om, men det känner jag inte till.)

Nu är det väldigt mycket 60-talsbebyggelse (/tidigt 70-tal) där och även i Skytteholm och Huvudsta, så det blir spännande att se om man lever den den dag de ev så att säga river hela skiten.

1. I praktiken halverades befolkningsmängden i området. Eftersom det blev uppenbart att det hela var ett felbygge ändrades områdesgränserna för att, så att säga maskera saken. Rena rama folkfördrivningen med andra ord.

2. Alla sådana byggnader är inte dåligt byggda. En del kommer säkerligen att stå kvar i femtio år till, särskilt om de är bostadsrätter på "fri grund".

3. Främsta skälet till att sådana byggnader riskerar rivning är just att de är ineffektiva för befolkningstätheten, lokaltrafiken etc. osv. Eller med andra ord, oekonomiska för markägaren och kommunen. Sedan har den moderna forskningen också kommit fram till att sådana områden är asociala just i konstruktionen och planeringen - det är samma recept som i auschwitz, bergen belsen, gulag eller annat random koncentrationsläger eller krigsfångeläger. Resultatet av sådan planering, främst när det gäller lamellbyggena är just asociala medborgare.

Solna bör riva hela skiten söder om Frösundaleden, och bygga vidare på Sumpans och Råsundavägens stadsstruktur!

1. Sådan gatustruktur fanns inte på bordet fram till 2000-talet. Den modernistiska doktrinen föreskrev att sådan stadsstruktur inte fick skapas.

2. Enligt Stockholms stads protokoll avseende 3 formella inkorporeringsförsök/förslag, varav 2 på avtalsbasis så var anledningarna till att Solna inte inkorporerades:
2.1. Tidigt 1900-tal/sent 1800-tal. Bonnhåla utan nytta för staden.
2.2. 1930 till 1940-tal. Solna är icke en bonnhåla. Redan etablerade administrationer hade dock förorsakat så stora skador att Stockholms stads kostnader för att bringa området administrativt till lagstiftningens standard "på pappret" skulle kräva i estimerade tal runt 20 heltidstjänster på 20år och kosta hundratals miljoner i dagens penningvärde. Att sedan få området att fysiskt överensstämma med "pappret" skulle kostat Stockholms stad i runda tal hela skatteuppbörden i 10år. Vidare hade hela området planlagts vilket i kombination med ägarförhållandena innebar att marken inte kunde "övertas/stjälas" utan orimligt höga kostnader. Särskild kritik riktades mot de övergripande administrationerna vilka enligt Stockholm stads uppfattning var att betrakta som "tomma skal" utan varken beslutskraft eller fysiskt innehåll. Annan kritik riktades mot diverse företagskonstruktion där särskilt ett bolag i Huvudsta ansågs vara problematiskt då beroende på företagets avtal och utfallen av olika optioner kunde medföra att "det offentliga" skulle iklädas enorma ekonomiska ansvar ifall bolaget trädde i likvidation, konkurs eller annars intog en insolvent ställning alternativt tillfördes medel och uppfyllde vissa offentliggjorda optioner. Ett annat bolag nämndes även men anledningen till problemen beskrevs inte annat än ett bilagt utkast till kungligt brev med en massa ändringar och ritade djävulshorn. Därutöver vägrade Solna sockens lägre administrationer lämna ut handlingar till inkorporeringen och i något fall ska fastighetsregister ej kunnat återfinnas. Kort och gott var det alldeles för dyrt att vara ansvarig för Solna.
2.3. Det tredje försöket var någon landshövding som krävde att Solna inkorporeras i samma vända som Överståthållareämbetet och Stockholms läns landsting slogs ihop. Stockholm stad avböjde dock.

3. Spånga var en bonnhåla när det inkorporerades.

4. Attraktionskraften hos de kringliggande kommunerna till Stockholms stad består i en massa olika förmågor och företeelser. Tittar man på Solna så har de:
4.1 Attraktiva prislägen i god lokalitet. Kort och gott får man samma värde till lägre pris än i Stockholm.
4.2. Legal flexibilitet i förhållande till andra orter. Som en funktion av markägarnas starka ställning har i Solna skapats enorma prejudicerande effekter, vilket så att säga gör att detaljplaner inte hindrar verksamhet i Solna på samma sätt som i andra kommuner. Markägarna bakbinds alltså inte av planmonopolet liksom att "allmänningen" inte är lika skräckinjagande som en diktatur styrd av Walther Mehr, endast inskränkt av skatteuppbörden.
4.3. Saker som nationalstadsparken, Ursvik och liknande.
4.4. God etablerad infrastruktur och naturförhållanden som begränsar framtida infrastruktur.

Olika varianter av detta hör/läser man ju om relativt ofta om från olika håll. Av människor som tycker olika mycket om att det förefaller förhålla sig på detta sätt, så att säga. Det är väl sannolikt en bidragande orsak till att Solna "prenumererar" på Svenskt Näringslivs titel "Bästa företagskommun". Vet du om det har gjorts några studier på detta med Solna som case?

Var det inte Anders Gustâv(M) som beskrev Solna som "Stockholms dörrmatta som det inte står välkommen på" ?

Nu verkar det ju vara lite tvärtom...