Citat:
Ursprungligen postat av hashflash
Enligt de beskrivningar som dock getts av frimurare så verkar det ju vara en strävan efter att försöka se allt. Det goda och det onda är båda bra att använda i denna strävan? Enligt symboliken så är ju detta iallafall i högsta grad synligt.
Stämmer det att man försöker balansera det onda och det goda? Kunskapen om dessa tycks ju finnas inom frimureriet iallafall. De tycks ha rätt långtgågna uppfattningar om Lucifer.
Det låter som du beskriver luciferianer (tror jag det skulle heta på svenska). Se t.ex.
http://en.wikipedia.org/wiki/Luciferian om Temple/Order of the Dark Sun. Detta är dock definitivt inget område jag är särskillt hemma på, men luciferianism är definitivt inget som är typiskt för frimurare.
Den enda indirekta frimurarkoppling med Lucifer jag är medveten om är ett kort och ofta lösryckt citat ur en av Albert Pikes böcker (Morals and Dogma);
Citat:
"Lucifer, the Son of the Morning! Is it he who bears the Light, and with its splendors intolerable blinds feeble, sensual, or selfish Souls? Doubt it not!".
Se t.ex.
http://www.masonicinfo.com/lucifer.htm för en lite längre utläggning om just det citatet, men i korthet; Lucifer nämns på ett enda ställe i den engelska Bibeln, Jesaja 14:12. Och bara i King James' Version av Bibeln. I andra versioner talar man om "strålande morgonstjärna" (GT 1917) och "lysande stjärna, morgonens son" (Bibel 2000), vilket här hänvisar till Babylons kung (rubrikerna i de svenska översättningarna är "Babels kung i dödsriket" respektive "Smädesång om kungen av Babylonien") som försökte upphöja sig själv.
"Lucifer" kan vara en felöversättning i flera led, och kommer från latinets "lucem ferre", "bringaren eller bäraren av ljus" som refererar till morgonstjärnan som kommer före dagsljuset, och för fram ljuset.
För att göra det hela ännu mer intrikat refererar Jesus till sig själv i Uppenbarelseboken 22:16 som "den strålande morgonstjärnan".
Så, för en kristen filosof som Pike, med bra mycket mer klassisk skolning än de flesta svenskar idag (och de flesta av hans samtida), var det inte underligt att påpeka att det var konstigt att kalla Lucifer både bringare av ljus och upplysning, och samtidigt jämställa honom med den onde. Att han sedan förväntade sig att folk ska förstå hans invecklade distinktion och språk var nog att överskatta de flesta läsare.
Sedan finns det ett förfalskat citat där samme Pike påstås sagt att Lucifer är Gud, men det är som sagt ett rent påhitt (av Leo Taxil).
Slutligen kan man även nämna att Albert Pike inte på något sätt är något auktoritet. Han hade stort inflytande på de "tilläggsgrader" som är vanliga i södra USA, men i övrigt har han ingen officiell eller inofficiell ställning inom frimurarordnar i världen. Däremot dras han ofta upp av anti-masons som (fullt förtåeligt) misstolkar hans böcker, så därför finns det oproportioneligt mycket information om just Pike. Annars skulle knappast jag som svensk ens hört talas om honom.