Stödtråd för oss som fått bra exjobb som vi inte kommer klara av.

TS! Finns du kvar här? Jag sitter i samma sits som du gjorde med bara veckor kvar till det ska vara klart, och känner att jag behöver avbryta för att inte gå sönder totalt. Har aldrig hört om någon annan som bytt exjobb och känner mig ute på så jävla djupt vatten Hade varit gött att bolla med någon

Utbildning och studier --> Arbetsliv och arbetsmarknad
/Moderator

Skriver själv mitt exjobb på 30 hp just nu, och även om jag personligen inte sitter i din sits så vill jag flika in med att jag vet flera som fortsätter eller börjar om med exjobbet påföljande termin. Du är absolut inte ensam! Om jag får fråga, mer specifikt vad är det som gör att du inte tror dig kunna klara ditt exjobb? Det beror såklart på vad man faktiskt gör sitt projekt inom, men glöm inte att även ett oväntat eller till och med misslyckat resultat är grund för vidare diskussion oh slutsats. Att något inte fungerar är också en upptäckt om vi ser till mer laborativa moment.

Har lite svårt att samla mina tankar med kniven mot stupen just nu, men ska försöka.

För mig handlar det, precis som för TS, till stor del om att mina förkunskaper är alldeles för grunda för att jag ska kunna tillgodogöra mig teorin som krävs. Har svårt att typ ens förstå utmaningarna inom det ämnesspecifika området som arbetet ska behandla. Det har också bidragit till att det blivit svårt att smalna av arbetet till en hanterbar nivå och utarbeta någon form av hypotesförankrade frågeställningar. En försvårande dimension som säkert hänger ihop, är att problemställningen varit sjukt vag från början. Sammantaget har det lett till att jag tappat intresset och motivationen totalt, mycket ska vara klart om ca en vecka, men det känns helt omöjligt.

En till förutsättning som kan vara värd att nämna är att jag skriver exjobbet tillsammans med en annan student som är lite mer optimistisk och gjort det mesta av arbetet hittills. Har dock svårt att avgöra hur mycket som är "bullshitting" för att få upp ordantalet i hopp om att examinatorn slentrianmässigt ska godkänna, och hur mycket som faktiskt är vettigt och vetenskapligt förankrat innehåll. Jag har hamnat efter och är rädd att jag inte kommer kunna peka på att jag gjort tillräckligt för att förtjäna godkänt. Kommunikationen oss emellan är inte toppen, vilket i sin tur präglat kommunikationen med handledarna som har bilden av att det tuffar på. Har svårt att bryta in och förklara hur jag upplever att arbetet går av någon anledning. Skäms kanske lite över min smärtsamt svaga insats hittills och att jag blivit så jävla passiv och handlingsförlamad.

Har hamnat i någon form av ångestspiral där jag halvt gett upp och brottas med stress, press, självförakt och dålig självkänsla istället för att göra något konstruktivt åt situationen. Svårt att se hur jag ska komma ur detta med hälsan i behåll, känns som att jag håller på att krascha totalt.

Gör så jäkla ont när jag tänker på att det är nu borde jag egentligen borde peaka och få självförtroende inför arbetslivet som ingenjör till hösten, att det är nu man ska "knyta ihop säcken" och känna hur mycket man lärt sig av utbildningen. Istället känner jag att jag håller på att totalkrascha psykiskt över ett omöjligt exjobb. Känns som att hela mitt utbildning är förgäves och att jag inte är kompetent till något. Intressant nog har företaget har erbjudit anställning till hösten, men det nog uteslutande baserat på en intervju som gick ok och att jag har rätt profil på pappret. Misslyckas jag med exjobbet nu och avbryter/åker på komplettering så fasar jag inför att jag kommer bli ratad och sedd som en bluff.