2010-05-26, 10:34
#1
Substans:
Toppisar
Dos:
15-20 st
Ålder/Kön/Vikt:
20/F/60 kg
Tid:
3-4 timmar
Beskrivning:
Detta skedde egentligen helt oplanerat. Jag har dock velat testa svamp ett bra tag nu och läst på massor så jag kände mig redo.
[19.00]
Jag och några vänner sitter i parken, dricker alkohol och har det allmänt najs. Vädret är skitfint och jag känner mig allmänt pepp och glad.
[21.30]
Alkoholen är slut och det börjar bli lite småtråkigt. Vi bestämmer oss för att dra hem till en polare (vi kan kalla honom J) eftersom han tydligen har riktigt najs weed hemma.
[22.00]
Vi röker grönt och J säger att han har svamp. Han tar fram en burk med torkade toppisar. En annan snubbe, A kan vi kalla honom, tar kanske 25-30 st på en gång. Jag känner mig lite osäker på hur många jag ska ta i och med att det är första gången och att jag både har druckit och rökt. Jag tar ca 15-20 st och tuggar i några minuter. Det smakar typ trä och jord men inte alls så farligt som många har fått det att låta.
[22.30]
Jag tvivlar på att jag kommer att känna någonting eftersom jag tagit så lite. Känner mig dock glad och pirrig men jag intalar mig att detta beror på weedet. Jag och A går ut och röker.
[22.40]
Jag börjar känna mig konstig. Lite "lätt" i kroppen på något sätt. A säger att han känner av svampen men jag tror inte på honom och säger att det antagligen är placebo. Jag tittar på månen och tycker att den är ovanligt vacker och känner mig harmonisk. Vi går in till dom andra och sätter oss i sängen. J som vi är hemma hos har röda väggar med psykadeliska mönster och dom börjar att se väldigt intensiva ut. Jag börjar prata om konstiga saker. Jag tycker inte att dom är konstiga men jag ser på de andras blickar att dom inte har en aning om vad jag snackar om. A är den enda som skrattar och jag känner att han är den enda som förstår mig eftersom han befinner sig i samma värld som jag.
[23.00]
Alla går till bussen och ska åka in till stan. Vi går ute och alla träd, buskar och blommor ser otroligt vackra ut. Vinden är lätt och ljummen och det känns som den smeker mig i ansiktet och håret. Jag undrar varför jag aldrig har sett naturen så här innan, den är ju riktigt najs. När vi går känns det som att jag inte har någon kontroll över mina ben, som att dom går av sig själva och min överkropp bara sitter fast på dom och följer med. Jag känner mig pirrig och glad i hela kroppen och så fort jag ser något, typ ett stort träd eller blad med en konstig form, så måste jag stanna till och titta på det. Jag och A går runt och skrattar åt saker som vi säger och dom andra som inte har tagit något ser helt oförstående ut. A fastnar med blicken uppe i ingenstans rätt ofta och detta tycker jag ser väldigt roligt ut. Jag tittar på J's ansikte och tycker att det ser väldigt underligt ut. Som om någon har plockat isär en klocka och man ska förstå hur alla delarna sitter ihop.
[23.15]
Vi sitter på bussen och A räcker mig en hörlur. När jag stoppar in den i örat känns det som att mitt huvud fylls med musik, som en ballong. Jag fascineras över att jag kan höra ljud och att jag kan känna ljudet i min kropp. Bussen kör extremt snabbt, nästan som att den flyger fram. Detta gör mig lite orolig men det går över så fort vi hoppat av. Jag får ett starkt behov av att vara ensam med trippen och försöker tänka ut en rimlig anledning för att inte umgås med dom andra mer. Jag känner att jag måste vara ensam med naturen för att kunna få ut så mycket av trippen som möjligt. Jag säger att jag ska köpa cigaretter. A ritar en karta till mig så att jag ska hitta tillbaka. Denna tittar jag på väldigt länge.
[00.00]
Jag går ensam i stan och det är tomt överallt. Jag är superglad och går och ler åt mig själv. När jag tittar upp mot himlen vill jag nästan gråta för att molnen ser så vackra ut mot den svarta himlen. Himlavalvet är så stort och jag är så liten. Jag tycker att detta är helt fantastiskt och upprepar proceduren kanske 5-10 gånger. Varje gång blir jag lika förvånad över himlen.
[00.30]
Jag kommer in i ett område med massa hus. Plötsligt är jag fyra meter lång och alla husen är små, som att det bor pysslingar i dom eller nåt. Jag tycker detta ser väldigt mysigt ut. Plötsligt ser jag en katt gå över gatan. Den stannar mitt i och vänder huvudet mot mig och tittar. Jag har ögonkontakt med den och måste fortsätta ha detta för annars kommer den aldrig acceptera mig. Efter ett tag tittar den bort och fortsätter att gå. Jag känner nu att katten och naturen har accepterat mig och att resten av trippen kommer vara bra.
[01.00]
Börjar gå hemåt och ser ett fint buskage med tulpaner. Jag plockar en och får för mig att jag måste skydda denna med mitt liv. Den ska komma hem i säkert förvar utan att gå sönder och det är mitt uppdrag att se till så att inget händer. Hela vägen hem går jag och tittar på allt som finns och bestämmer mig för att aldrig ta något för givet igen. Jag klappar ett blad och det känns jävligt fett. Försöker tänka mig hur det känns att vara ledsen men kan inte sätta fingret på någon annan känsla än den jag har just för tillfället. Det är som att det inte existerar några andra känslor, som att det är meningen att man ska vara såhär hela tiden. Jag lyckas ta mig hem och tillbringar resten av natten med att titta på olika former, typ mina fingrar och smulor på golvet och är väldigt fascinerad. Tulpanens blad ligger utspridda på golvet. Jag tycker det är synd att den är död men tröstar mig med att tulpanens tid var ute och jag inte kunde göra något åt saken ändå. Att det var ödet. Sen somnar jag runt 4 tiden.
Toppisar
Dos:
15-20 st
Ålder/Kön/Vikt:
20/F/60 kg
Tid:
3-4 timmar
Beskrivning:
Detta skedde egentligen helt oplanerat. Jag har dock velat testa svamp ett bra tag nu och läst på massor så jag kände mig redo.
[19.00]
Jag och några vänner sitter i parken, dricker alkohol och har det allmänt najs. Vädret är skitfint och jag känner mig allmänt pepp och glad.
[21.30]
Alkoholen är slut och det börjar bli lite småtråkigt. Vi bestämmer oss för att dra hem till en polare (vi kan kalla honom J) eftersom han tydligen har riktigt najs weed hemma.
[22.00]
Vi röker grönt och J säger att han har svamp. Han tar fram en burk med torkade toppisar. En annan snubbe, A kan vi kalla honom, tar kanske 25-30 st på en gång. Jag känner mig lite osäker på hur många jag ska ta i och med att det är första gången och att jag både har druckit och rökt. Jag tar ca 15-20 st och tuggar i några minuter. Det smakar typ trä och jord men inte alls så farligt som många har fått det att låta.
[22.30]
Jag tvivlar på att jag kommer att känna någonting eftersom jag tagit så lite. Känner mig dock glad och pirrig men jag intalar mig att detta beror på weedet. Jag och A går ut och röker.
[22.40]
Jag börjar känna mig konstig. Lite "lätt" i kroppen på något sätt. A säger att han känner av svampen men jag tror inte på honom och säger att det antagligen är placebo. Jag tittar på månen och tycker att den är ovanligt vacker och känner mig harmonisk. Vi går in till dom andra och sätter oss i sängen. J som vi är hemma hos har röda väggar med psykadeliska mönster och dom börjar att se väldigt intensiva ut. Jag börjar prata om konstiga saker. Jag tycker inte att dom är konstiga men jag ser på de andras blickar att dom inte har en aning om vad jag snackar om. A är den enda som skrattar och jag känner att han är den enda som förstår mig eftersom han befinner sig i samma värld som jag.
[23.00]
Alla går till bussen och ska åka in till stan. Vi går ute och alla träd, buskar och blommor ser otroligt vackra ut. Vinden är lätt och ljummen och det känns som den smeker mig i ansiktet och håret. Jag undrar varför jag aldrig har sett naturen så här innan, den är ju riktigt najs. När vi går känns det som att jag inte har någon kontroll över mina ben, som att dom går av sig själva och min överkropp bara sitter fast på dom och följer med. Jag känner mig pirrig och glad i hela kroppen och så fort jag ser något, typ ett stort träd eller blad med en konstig form, så måste jag stanna till och titta på det. Jag och A går runt och skrattar åt saker som vi säger och dom andra som inte har tagit något ser helt oförstående ut. A fastnar med blicken uppe i ingenstans rätt ofta och detta tycker jag ser väldigt roligt ut. Jag tittar på J's ansikte och tycker att det ser väldigt underligt ut. Som om någon har plockat isär en klocka och man ska förstå hur alla delarna sitter ihop.
[23.15]
Vi sitter på bussen och A räcker mig en hörlur. När jag stoppar in den i örat känns det som att mitt huvud fylls med musik, som en ballong. Jag fascineras över att jag kan höra ljud och att jag kan känna ljudet i min kropp. Bussen kör extremt snabbt, nästan som att den flyger fram. Detta gör mig lite orolig men det går över så fort vi hoppat av. Jag får ett starkt behov av att vara ensam med trippen och försöker tänka ut en rimlig anledning för att inte umgås med dom andra mer. Jag känner att jag måste vara ensam med naturen för att kunna få ut så mycket av trippen som möjligt. Jag säger att jag ska köpa cigaretter. A ritar en karta till mig så att jag ska hitta tillbaka. Denna tittar jag på väldigt länge.
[00.00]
Jag går ensam i stan och det är tomt överallt. Jag är superglad och går och ler åt mig själv. När jag tittar upp mot himlen vill jag nästan gråta för att molnen ser så vackra ut mot den svarta himlen. Himlavalvet är så stort och jag är så liten. Jag tycker att detta är helt fantastiskt och upprepar proceduren kanske 5-10 gånger. Varje gång blir jag lika förvånad över himlen.
[00.30]
Jag kommer in i ett område med massa hus. Plötsligt är jag fyra meter lång och alla husen är små, som att det bor pysslingar i dom eller nåt. Jag tycker detta ser väldigt mysigt ut. Plötsligt ser jag en katt gå över gatan. Den stannar mitt i och vänder huvudet mot mig och tittar. Jag har ögonkontakt med den och måste fortsätta ha detta för annars kommer den aldrig acceptera mig. Efter ett tag tittar den bort och fortsätter att gå. Jag känner nu att katten och naturen har accepterat mig och att resten av trippen kommer vara bra.
[01.00]
Börjar gå hemåt och ser ett fint buskage med tulpaner. Jag plockar en och får för mig att jag måste skydda denna med mitt liv. Den ska komma hem i säkert förvar utan att gå sönder och det är mitt uppdrag att se till så att inget händer. Hela vägen hem går jag och tittar på allt som finns och bestämmer mig för att aldrig ta något för givet igen. Jag klappar ett blad och det känns jävligt fett. Försöker tänka mig hur det känns att vara ledsen men kan inte sätta fingret på någon annan känsla än den jag har just för tillfället. Det är som att det inte existerar några andra känslor, som att det är meningen att man ska vara såhär hela tiden. Jag lyckas ta mig hem och tillbringar resten av natten med att titta på olika former, typ mina fingrar och smulor på golvet och är väldigt fascinerad. Tulpanens blad ligger utspridda på golvet. Jag tycker det är synd att den är död men tröstar mig med att tulpanens tid var ute och jag inte kunde göra något åt saken ändå. Att det var ödet. Sen somnar jag runt 4 tiden.
nu vill man ju ha lite svamp haha 
