Vad fick er att försöka att sluta knarka?

Jag mordhotade mitt ex under en blackout på benso och alkohol i November förra året. Det var sista droppen för mig, bokstavligen.

Jag må ha varit trasig, men aldrig att jag skulle velat skada någon. Den natten ville jag verkligen mörda honom.

Tjacket körde också ner mig i botten, utmattningsdepression var å vartannat år. Det var inte värt det längre.

Längesen jag mått så bra fysiskt och psykiskt som nu, även om jag inte är helt där själsligt och emotionellt.

Jag kom till en punkt när bieffekterna ofta var mer framträdande än effekterna. Trots detta fortsatte jag ett tag. Men successivt började jag få riktig avsmak för skiten. Växte väl upp lite rent mentalt också. Jag tyckte nog droger var lite balla innan, även folk som brukade. Idag ser jag med helt andra ögon på det. Inte dömande men med avsmak.

Jag bytte mina tankar och min livsstil vilket ledde till att drogerna automatiskt försvann. Nu har jag inte varit en lika tung brukare som vissa men jag tror att man ändå någonstans måste bryta med sitt gamla jag, inte bara bli fri själva drogen.

Det enda olagliga jag konsumerar idag är alprazolam, endast då jag har grov social fobi i vissa situationer vilket leder till panikattacker. Vården är schysst nog och erbjuder atarax

Lycka till för er som vill sluta, bryt med era gamla jag och skapa en ny person som ni inte hatar att identifiera er med

Fint att höra att du kommit så långt, och att du insett att man måste bryta med sitt gamla jag för att komma vidare. Ta nu sista steget och klipp navelsträngen helt till ditt gamla jag genom att kasta Alprazolamen och möta rädslorna utan kryckor - så kommer du vakna upp till en helt ny värld av frihet.

Ja det känns skönt, önskar alla som haft liknande problem samma uppvaknande och motivation att uppnå en positiv förändring. Jag hade gärna skippat dessa, faktum är att jag tar dem sällan. Grejen är att jag har sådan grov social fobi i vissa situationer att jag får ohanterbara panikattacker, spyr och hela verkligheten löses upp runt mig. Det finns liksom inte att bara möta mina rädslor, jag blir helt satt ur spel och slutar fungera. Det spelar ingen roll hur tuff och modig jag är, det håller ju inte att komma in på exempelvis en restaurang och direkt känna att jag vill fly, vilket sedan leder till ovan.

Jag är otroligt tacksam att dessa små piller faktiskt finns, annars hade jag aldrig gjort vissa saker

Det började kosta mer än det smakade, trött på fängelsestraff, avgiftningar, psyken och behandlingshem...

Har väl förstått att jag måste sluta ganska länge.
Ekonomiskt, dömd ett par gånger, hälsan.
Mitt problem är att jag kan hålla mig nykter till en början. Men sedan blir det jävligt svårt att hålla sig borta. Har en psykisk problematik.
Det sjuka är att jag vet om att alkohol och droger lindrar en kort stund tills det blir tvärtom efter en tid. Ångesten och depressionen blir garanterat värre. Ändå tar jag mig tillbaka till substanserna. Lustigt. Så jävla trött på detta.

Önskar er som håller er nyktra lycka till och stay strong. Ser upp till er.