Vad fick er att försöka att sluta knarka?

Jag mår mycket bättre idag och jag upplever inte längre att jag har några problem. Jag gör inte längre saker som jag inte vill och jag vaknar inte med ångest varje morgon.

Den ständiga ångesten att man måste bli hög

För att jag blev en osocial och nervös stackare med noll ansvarstagande

Det som fick mig att sluta var en total känslomässig och psykisk kollaps i princip. Höll på att förlora min fru, mitt jobb och mina vänner. Den totala besattheten att 24 tim/dygn tänka på droger samt all kraft som gick åt att dölja mitt drogande, alla lögner och bristande ansvar...eller rättare sagt, total frånvaro av ansvar, Nu är jag fri från allt detta och jag har aldrig mått bättre.

F.ö. så tror jag personligen inte att det bara handlar om att "bestämma sig". En beroende som är fullt aktiv måste helt enkelt uppleva tillräckligt många konsekvenser av sitt missbruk för att villigheten att sluta ska komma inifrån. Hur många ggr har vi "bestämt oss" på morgonen? "Fy fan, idag ska jag fan inte ta något" för att några timmar senare sitta och slå i oss och inbilla oss att det troligen kommer att funka bättre den här gången. Det är vansinne hela skiten, många av oss har levt en illusion av hur verkligheten är.

Jag håller med om det. I mitt fall har jag sett det som en nackdel att jag aldrig har fått problem med lagen, jobbet familjen eller hälsan pga av mitt knarkande, och jag har knarkat mycket. Men endå alltid haft jobb och klarat skolan osv. Jag tror att man måste hamna på botten eller ialf få väldiga problem för att verkligen vilja sluta med allt.

Samma här. Att jag inte har åkt dit för allt jag har gjort, är otroligt. Fenomenal tur, men också nog lite skicklighet. Men det har varit min förbannelse. Jag har langat, knarkat, langar och knarkar med ständiga återfall i många år.
Men jag har förlorat mitt jobb och jag är högutbildad, och en flickvän som gick under, vänner, och jag har föstört min kropp rätt mycket, och mitt psyke inte minst.

Det som fick mig att vilja sluta var att en av mina bästa vänner såg mig prioritera drogerna mer än han, och genom att få drogerna så hängde jag med fel umgänges krets och det skapade problem, min tjej var även orolig för mig och ville att jag skulle sluta.

Och jag var själv så jävla trött på allt omkring så ja dags att sluta.

Men jag saknas sub så jävla mycket =( vill fortfarande ta det, jag är nästan säker på att i framtiden kommer jag börja med sub igen, dock någon gång då och då för faktum är att jag älskar droger

En gravid flickvän och ett fast jobb på gång i rappet.

Grymt bra motivation, så det är bara att kämpa vidare.
åttonde dagen idag!

Jag har supit i 25 år, först kontrollerat och socialt sedan okontrollerat och osocialt.
Jag har fått sparken från vartenda jobb jag haft och mitt konto hos kronkalle var oändligt stort. Jag fick tuppjuck och slog mig halvt fördärvad när kramperna kom, jag hade inget jobb, körkort, ingen bostad och inget egenvärde. Varje dag tackade jag Gud för att det finns alkohol i den här jämmerdalen, annars hade jag inte pallat att leva, så pissigt var mitt liv. Jag var helt styrd av alkoholen och började snegla på amfetamin när den enda molekylen sunt förnuft jag hade kvar frågade om jag ville ha mer problem eller om jag ville ha något annat... Allt annat var bättre än det jag hade! Jag har varit nykter och drogfri i 12 år nu och jag jobbar med missbrukare/beroende i behandling, ingen av de jag jobbar med kan sluta själva, en del tar återfall men många får ett bättre liv än de hade med alkohol/droger.
Jag läser trådarna här och blir mörkrädd hur naiva en del inlägg är, alla tror att det är en lek att supa o knarka och att ALLA kan lägga av den dag det inte är roligt längre, när det inte är roligt längre är det försent! Då sitter man fast i skiten och livet blir som mitt, det jag beskrivit. Det är lixom därför det är illegalt att droga, hade de hittat på alkohol idag hade det klassats som narkotika det också, gäller ju nikotin också. Ta en riktig funderare på hur du vill att ditt liv skall se ut, gör sedan det val du finner mest attraktivt och var beredd på att leva med det valet. BTW, jag har jobbat i behandling i sex år och varit med på 18 begravningar på jobbet sedan jag börjat, sedan är det mina gamla polares begravningar också som är många fler. Skulle inte byta en minut nyktert liv mot tio år med alkohol/droger idag!

Blev osocial med självkänsla som en räka, tappade all motivation och livslust, alla pengar gick åt till droger, min flickvän lämnade mig, min syrra började hata mig, mina föräldrar deprimerade, gamla vänner tog avstånd.. enda som skulle fattats var att jag skulle hamna på gatan.

Jag nådde alltså min personliga botten, idag har jag varit ren precis 1 månad.

Känner sig överlämnad av sina närmaste "vänner". Detta var nära vänner som man började knarka med. Kändes inte gött längre. Ovärt att fortsätta.

Jag har knarkat i 21 år. Sista tre åren gick jag på lyrica och tramadol och det blev för mycket med att vara slav och se till så man har pengar så man klarar sig. Med pillerna blev det ju röka och munchies väldigt ofta sä pengarna gick åt snabbt. Är nu 2 och en halv månad ren.
Röker dock cannabis