knyta en valuta till en annan valuta

Nja, om PBoC har en fast kurs för sina affärer så är den just fast. Valutan varken trycks ned eller dras upp.
Nu har Kina lika mycket import som export. På årsbasis är det väl ett svagt överskott.
Man har mer export i USD och EUR, men import från Australien, Taiwan, Korea och Japan.

Varför skulle den stiga i värde?
Skulle RMB vara helt flytande (vilket man egentligen skulle kunna säga att den är, eftersom den enda som gör större affärer i RMB är PBoC), så skulle väl inget speciellt hända. Vilka stora kapitalflöden skulle driva den?

Nja, vid ett överskott får dom RMB istället. Det kan vara praktiskt eftersom det är den valutan man använder internt.
Blir det däremot inflation så håller jag med om att det blir ett problem. Det kan dom dock ordna med höjda reservkrav eller högre ränta. Och det senare tycker jag dom kan ha varit hårdare med.
Men med det marginella överskott i handlesbalans som nu råder har jag svårt att se att det skulle gälla.
Det finns flera länder som har överskott i handelsbalans utan att deras valuta far iväg.

Ett mer allmän svar är son lyder:

Det finns tre villkor att välja mellan, "Fri rörlighet av pengar" (bra fär tillväxtå handel tlex.), "En fri penningpolitik" (bra för en stabilare tillväxt t.ex.), "Fast växelkurs"(bra för handel och i sin tur tillväxt t.ex.)... Alla dessa är bra (på lång sikt om man ser det något förenklat)... Problemet är bara att man "aldrig" kan få alla dessa, man kan bara få två. Vilka man väljer är vad man tror på, ta Sverige som exempel, vi har valt bort fast växelkurs, fast vi har "fri rörlighet av pengar" och en "fri penningpolitik". Kina har valt bort "fri rörlighet av pengar", och har istället makten att inneha en "fast växelkurs" och en "fri penningpolitik". OBS.. att detta är en förenkling, ett land kan få alla tre om man t.ex. har en mycket stark valutareserv vilken kan hålla växelkursen fast trots att penningpolitiken är "fri". Detta har dock visats si svårt historiskt....

Jag tror att kineserna skulle sluta vara nettoköpare av dollar om man lät RMB:n flyta fritt. Varför skulle de egentligen vilja fortsätta äga en så pass dödsdömd valuta?

Med en försvagad USD och stärkt RMB köper man istället råvaror (i syfte att exempelvis bygga upp infrastrukturen istället för att samla på treasuries). I ett sådant scenario tror jag att råvaror kommer att gå mycket starkt relativt andra tillgångsslag (i synnerhet ädelmetaller, men i viss mån kommer man att kompensera för USA:s minskade köpstyrka beträffande exempelvis industriella metaller och olja).

Fast detta skulle förstås kunna hindras av en mer allmän avmattning i Kina, vilket inte är helt omöjligt.

Den skulle stiga för att Kina har högre ränta än USD. Den högre räntan dra pengar från USA till Kina.

I vanliga fall skulle jag hålla med. Men verkligheten vill inte hålla med. Trots obefintlig valutarisk verkar det inte ske. (Möjligen finns det något legalt hinder. Skulle nästan tro det). Kina har t ex misslyckas fylla en del auktioner och det borde inte inträffa med en hygglig carry trade.
Från USD har den iaf tidigare gått till AUD. (Vet inte riktigt hur huvudströmmarna går nu).

Eftersom dom har inflöde så hamnar PBoC i situationen att dom i praktiken får lov att växla in den.

Som läget är nu har dom inflöde av USD och EUR men utflöde av andra valutor så valutareserven borde inte ändra sig så mycket nu.

Sina USD kan dom naturligtvis växla in mot någon annan valuta, men dom hittar väl ingen bättre.
Sedan kan dom försöka köpa upp pengarna. Och det försöker dom med. Men t ex USA sätter sig på tvären när det gäller köpa av USA-bolag.

Det har man gjort men det finns praktiska hinder. T ex lagringskostnader. Skulle tro att dom är fullköpta sas.

Sedan finns frågan om RMB kommer att stärkas. Jag är inte så övertygad.

Man importerar mycket från t ex Australien.
Förstår inte riktigt det där. (Kina köper redan mycket råvaror).

Minskad keynesianism i Euroland (troligt) och USA (kanske mindre troligt) kommer att reducera exporten dit. Troligen innebär det en reducerad import för kina också.
Dvs vi kan nog se fram emot en tids världsomspännande lågkonjunktur medan man amortera skulder (dvs tidigare konsumtion med lånade pengar).

Det kanske inte riktigt framgick så tydligt som jag hade önskat, men min poäng är:
Kina kommer att övergå från att tillverka plast-skit åt västerlänningar till att producera för inhemsk konsumtion och ännu fler stora infrastrukturprojekt. Exempelvis kan jag tänka mig att kineserna förbrukar en betydligt större andel av världens olja om fem år. De är såklart stora importörer av råvaror redan idag, men värre kommer det att bli. Du har dock rätt i att det finns fysiska gränser för hur mycket man kan hamstra (undantaget ädelmetaller).

Ekonomin i västvärlden kommer dock att präglas av deleveraging och sju års olycka för industrin. Dock med 70-talets stagflation-prägel, bl.a. eftersom kinesernas köpkraft (och starkare valuta) gör råvarorna allt dyrare mätt i euro och dollar. En stark ekonomi på många emerging markets kommer inte att rädda oss från vår skuldfälla.

Problemet är att Kina har restriktioner på penningströmmarna, det är därför de kan ha en fast växelkurs och en aktiv penningpolitik (med det menar jag att dom själva kan bestämma styrräntan och inte följa den amerikansk)