Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Det är väl skillnad med SB som är under tvångsvård. Han har inget inflytande på vården alls. Om han därmed har ansvar kan därmed diskuteras, eftersom han som sagt själv var drivande. Men det verkar som om ingen har koll på det juridiska här. Om det för finns något att ha efter.

Nej det är väl riktigt att han är utlämnad till fårskallarna i vårdteamet, under ett visste skede. Däremot har han ju största möjliga inflytande över sitt eget beteende och sina egna utsagor, under hela vårdtiden. Han utnyttjar ju detta inflytande när han, efter mycket lång tid, berättar för Råstam om hela härvan.

Att man vårdas enligt LPT (som jag med någon emfas kan uttala mig om och vilken LRV hänvisar till i många stycken), gör en inte ansvarsfri.

Det låter rimligt att man ansvarar för de symptom man spelar upp, vilket jag antar kommer att bli problematiskt för SB. Men mot det kommer SB och TO att hävda att Säter gjorde honom till en tung narkoman, och utan egentlig egen vilja var tvungen att producera dessa fantasier och erkännanden. Sen var han förstås missbrukare redan innan terapin började. Å andra sidan fungerade mekanismen i terapin så att drogerna var lönen för det SB producerade. Fast föra det i bevis är nog inte det lättaste.

Nu blev jag lite rörig. Men det jag menar är att det nog inte är så lätt att reda ut ansvarsförhållandet angående SB.

Ansvaret från vårdgivarens sida är däremot solklart. Och som vi vet arbetar Birgitta Ståhle fortfarande på Säter. Det är förvånande att Socialstyrelsen låter henne ha kvar sin legitimation.

(min fetning)

I det större sammanhanget är detta en petitess, men det är sedan 2013-06-01 IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) som har att sköta just den delen (begäran om återkallande av yrkeslegitimationer).

Att jag beskriver det som en petitess, beror på att det i stort var exakt samma människor som fysiskt besatte de nya tjänsterna på den nyinrättade myndigheten IVO.

Ytterligare en petitess-påpekan från mitt tangentbord:
Det är varken dåvarande SoS eller nuvarande IVO som återkallar några legitimationer.
IVO begär hos HSAN att leg skall återkallas.
Ofta är HSAN betydligt klokare än SoS/IVO..

I det här ärendet med psykolog Birgitta Ståhle har SoS/IVO inte ens begärt att hennes leg skall återkallas.

Nej, inte vill SoS/IVO dra på sig någon extra uppmärksamhet.
Då skulle ju Socialstyrelsens två decennier långa totalpassivitet vad gäller vanvården av SB bli tydlig.

Det anser sig naturligtvis SoS/IVO inte ha råd med.
Det är därför vi finner en viss Kj*ll Aspl*nd nu vara på plats som en sorts damage-controller i Q-kommissionen

Okej, vilka som nu har hand om legitimationer. Jag vet inte om jag hört något från dem i det här fallet. Sen tror jag vi ska vara lite försiktiga med att dra igång på konspirationsteorierna igen. Vresrosen sköter den detaljen med den äran. Det finns alltid konkurrerande intressen inom olika organisationer, och är inte den ryggkliande grå massan vissa framställer dem.

Det är ganska förmätet att angripa andras åsikter på det där sättet. Grismongis har en uttalad och underbyggd uppfattning om vilka som inte bör gå fria (och det handlar inte bara om SB som du skriver utan om en viss typ som uppfyller vissa rekvisit). Jag delar delvis Grismongis uppfattning. Vissa människor bör enligt mig inte gå fria och inte enligt staten heller. Var man själv drar gränsen är en ren smaksak som det bara är fånigt av andra att sätta sig över. Det hindrar inte att man trots sin åsikt kan ha lätt att acceptera att det inte riktigt är som man själv vill. Jag har inga problem med att verkligheten är som NurseRatched beskriver i det här inlägget (FB) Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-). Men personligen anser jag att det är alldeles för tidigt att släppa ut SB. Jag tycker att osäkerheten måste vara nära noll för att ett frisläppande skall kunna tillåtas. Om nu något skulle hända om SB kommer ut är det beroende på ett oförlåtligt agerande från statens sida. Man får enligt mig inte riskera andras hälsa för att tillvara SB intresse att bli fri. I det sammanhanget är det ganska intressant att notera, att de i tråden som är mest kritiska till svensk psykvård samtidigt är de som är mest övertygade om att den senaste diagnosen av SB är den sanna bedömningen. Förstår ni inte hur löjliga ni gör er?

Om detta hur psykologerna kunde hamna så fel, samt att ingen ifrågasatte, finns en intressant artikel från "Psykologtidningen" nr 9 från 2013:

http://www.psykologforbundet.se/Docu..._sid_16_17.pdf

Det verkar vara en rimlig slutsats som dras i artikeln, nämligen att när en sådan här "avvikande" teori dyker upp bör den ifrågasättas utifrån annan beprövad psykologisk teori. En second opinion borde med andra ord ha inhämtats angående den "ovanliga" terapin/ slutsatserna från dåvarande Säter-teamet.

Ibland brukar sägas att jurister är onödigt konservativa och försiktiga. Men det är just undvikandet av sådana här situationer "konservatismen" är till för. När olika expertvittnen kallas in ska deras utsagor granskas och ifrågasättas. Av både motpartssidan och rätten. Det ska granskas om utlåtandet är "hållbart". Det som gjorde att det juridiska systemet ej förmådde hantera detta i Quick-fallet tror jag var att de inte fick klart för sig att Säters metod var just avvikande. Både vittnande psykologer och "minnesexperten" SåS var ju "avvikande" Norellister (detta har blivit känt först nu genom Dan J:s bok). Samt att försvararrollen (den sida som vanligtvis ska ifrågasätta vittnesmål som talar mot klienten) delvis var satt ur spel i och med att klienten ville (krävde) att bara sådant som talade för hans skuld skulle beröras. Jag menar inte att befria Borgström från allt ansvar. Särskilt allvarligt tycker jag hans agerande varit i samband med resningarna då han inte sänkt huvudet, hållit tyst och insett att något nog blev riktigt tokigt. Istället tycker jag hans uttalanden varit illojala mot den tidigare klienten. Men Borgströms situation som den var då innebar att om han på eget initiativ hade krävt av klienten att saker och ting skulle ifrågasättas så hade han självklart fått sparken av TQ. Så hade nästa försvarare kommit in, kanske någon lokal advokat som hade samma lilla möjlighet (eller mindre?) att påverka. Vad jag vet håller advokatsamfundet nu på att utreda hur advokater ska agera då de företräder psykiskt störda samt barn. Det är nog bra, för situationen lär vara knepig då det inte finns en "jämbördig" klient att diskutera med.

Så sammanfattningsvis: Expertutlåtanden ska alltid ifrågasättas och helst ska second opinion finnas.

Men brukar du inte själv ganska grovt angripa andra och deras åsikter? Jag tror mig rätt lätt kunna sammanställa en sådan lista vid behov.

Jag tycker det är bra att du skriver detta rent ut. Då är det lätt att se var skiljelinjerna går och vad vi egentligen är ense/ oense om. Det kan väl konstateras att din inställning för närvarande inte har stöd i gällande rätt. Med ditt synsätt skulle t ex fängelsestraffet som sådant behöva göras om så att en riskbedömning görs även efter avsuttet sådant. Inte bara vid rättspsykiatrisk vård. Många som begått brott skulle då bli inlåsta för all framtid eftersom "nära noll" risk inte blir lätt att konstatera för någon. Vi skulle då inte bara ha en enorm kostnad för fångförvaring utan också ett påföljdssystem som kraftigt avviker från resten av västvärlden.

Under alla omständigheter är det ett faktum att om SB ska behandlas som övriga dömda i Sverige så ska han nu enligt lag slussas ut.

Du är helt osannolik. Vad kom fängelsediskussionen ifrån?

Och vad mina angrepp beträffar tar de sikte på sakfel, missuppfattningar, ologiska resonemang, lögner och annat objektivt fastställbara felaktigheter. Men ställ du samman din lista på mina angrepp av andras åsikter. De ska bli intressant att se om du ens vet vad en åsikt är för något.

Händelse 2006:
SB misshandlades i sitt rum av en annan intagen, som uppgav att han blivit antastad av SB:

"- Jag gick till honom för att låna en film. Jag hann knappt fråga efter filmen förrän han tog mig på kuken. Jag blev så förbannad att det svartnade för ögonen på mig."

Ja det gäller för SB att hålla fingrarna i styr om han ska slussas ut...

http://www.expressen.se/nyheter/seri...ed-i-sitt-rum/

Jag ber givetvis om ursäkt om jag missuppfattat dig. Jag förstod ditt inlägg som att du ansåg att de som begått grova brott och satt intagna för detta inte skulle släppas förrän det var utrett att de hade "nära noll" risk att återfalla i brottslighet. Då ingen som helst återfallsbedömning sker efter avtjänat fängelsestraff i nuläget (samt de flesta som begår mord och andra grova övergrepp döms just till fängelse) förmodade jag att du ansåg detta var ett oacceptabelt risktagande från statens sida. Men nu förstår jag att du menar att risktagande är acceptabelt för de som dömts till fängelse, men inte för de som dömts till rättspsykiatrisk vård.

Vad gäller mina exempel på vad jag anser vara personangrepp från dig, och inte sakliga invändningar, PM:ar jag istället då jag antar moderator skulle anse denna fråga lite off topic. Om du tycker de är on t kan du posta dem i tråden.

Det är en god vän till mig. Mycket muskler/styrka som Sture fick smaka på