Kejneaffären, "Knivfällan"

Detta omnämner Kejne i hans egen bok Om dessa tiga.... utgiven 1950.

Jag utgår alltså nu från boken. Det som kom att bli början på Kejne-affären inträffade på kvällen 1948-03-02 genom ett telefonsamtal hem till Kejne. Samtalet var från en kvinnlig arbetskamrat och hon ville ha hjälp med en ung släkting, en medicine studerande vi namn Ericsson. I bostadsbristens Stockholm så hade den unge mannen haft tur och lyckats få hyra ett möblerat rum. Hans hyresvärd var Gösta Malmberg. Nu passade inte Ericsson det liv som levdes i Malmbergs stora lägenhet.

Jag citerar av följande från boken som återfinns på sidan 32:

"På en ottoman låg en ung flicka avklädd och till synes medvetslös. Ericsson uppskattade hennes ålder till till sexton, högst sjutton år. Och värst av allt att på ottomanen fanns också ett par likaledes nakna ynglingar, som växelvis förgick sig mot henne. Flickan förföll, som sagt, vara fullständigt medvetslös, och pastorn (Malmberg min anmärkning) berättade för den skräckslagne Ericsson att han själv åstadkommit detta genom att ge henne någon slags kärleksdryck, som enligt hans egen uppgift bestått av fenedrin, brännvin och lemonad i någon lämplig blandning."

Kejne utgav sin bok 1950 på Federativs bokförlag och samma år utgav Tullberg sin båda deckare Oskar Eklunds bokförlag.

Tror aldrig att jag har sett några andra deckare utgivna på detta förlag. Åtminstone Tullbergs andra bok måste ha varit ett svar på Kjenes i form av en deckare. Utöver dessa båda deckare utgav han också en deckare åratal innan som inte hade något att göra med rättsröteaffärerna. Kejne kom att skriva minst ytterligare två böcker men ingen av dessa tog upp detta ämne igen.

Kejnes bok lär ha skrivits under åren 1948, 1949 och 1950. Tullbergs andra bok lär ha varit skriven 1949-50. Båda dessa författare kunde föra en penna.

Stukö var inte isbrytare det var en minsvepare Sturkö hade varit C6 stabsfartyg C6= chefen för sjätte minröjningssektionen, Göte hade dock en utrangerad isbrytare som låg vid Stadsgården vid fotografiska. Göte hade sin hytt i mässen/gunrummet som låg innanför entrén på isbrytaren. Därifrån hade han kontroll på vilka som kom och gick ombord på fartyget. Det var i detta utrymme han avled i sin säng. På däck stod ett stort arkivskåp/verkstadsskåp där man fann värdepapper och pengar för miljontals kronor. På utsidan isbrytaren låg Sturkö förtöjd som han även ägde och förfogande över. Efter Götes död tog Tobbe över Sturkö som han hade som dykfartyg den låg förtöjd i Södra Hammarbyhamnen såldes sedan och låg då på varv i nacka innan fartyget skrotades. Tobbe är idag avliden efter att ha misshandlats svårt han avled i sin bostad efter någon vecka.

Inga Oker-Blom var Björn AKA Nalle’s fru de hade 3 barn. Björn var löjtnant i finska vinterkriget där han skadades och fick ett ben bortsprängt. Oker-Blom är en finsk adelssläkt Björn var inte inblandad i Eolshäll Inga var sekreterare i föreningen s/s My de hade de bästa kontakterna med svenskt näringsliv som donerade stora summor och utrustning till föreningen exvis nynäs petroleum donerade all olja som krävdes för att köra fartygen.

De var gifta och hade barn. De var mycket korrekta.

Dagens Nyheter inleder nu en granskning av Sveriges hyllade fosterpappa Göthe Ohlsson och pojkarna på Eolshäll

https://www.dn.se/sverige/400-pojkar...m-overgreppen/

Bumpar ditt inlägg här då Eolshäll är omskrivet i dagens DN https://www.dn.se/sverige/400-pojkar...m_medium=email
Där står bla vad pojkhemmet användes till innan Göte tog över.


Ingen rolig läsning.
(FB) Pojkhemmet Eolshäll

Finns tråd

(FB) Pojkhemmet Eolshäll

Man kan säga som så att Göthe fortsatte med "traditionerna" på Eolshäll. Göthe Ohlsson var verkligen en "fosterpappa" som hette duga och som visste hur han skulle "uppfostra" sina "söner". Övergrepp och kriminalitet.

Göthe och "hans pojkgäng" var mycket ökända på sin tid. Ofta hörde man uttrycket "en av Göthes grabbar". Ändå var denne hemske man hyllad officiellt av myndigheterna på den tiden för sitt "arbete".

Nej, och tyvärr kommer läsningen som du länkar till säga poff eftersom sexuella övergrepp inte har någonting med Urban Exploration att göra. Starta en ny tråd i det här forumet, om det här inte är samma fall.

DN fortsätter berätta om Göthe Ohlsson, han föddes som Simon Gottfrid Ohlsson, arbetade som bilmekaniker och började våldta unga pojkar på 50-talet

https://www.dn.se/sverige/hyllade-fo...er-annat-namn/

Han fick bla Solstickepriset 1986

Det kommer mera.


Det är torsdag kväll 1951.

Simon Gottfrid Ohlsson kliver ut från en biosalong på Kungsgatan i centrala Stockholm. Han styr stegen mot Nybroviken.

Men nu, i september 1951, är Ohlsson en 25-årig bilmekaniker utan fast bostad. Han drygar ut sin inkomst genom att prostituera sig bland farbröder i Saltsjöbaden och Lidingö. Han hänger med huvudstadens mc-knuttar.

I Berzelii park stöter Ohlsson, den här natten 1951, ihop med en berusad 15-åring. Bertil, som han heter, har stuckit från sina föräldrar i Huddinge. Ohlsson erbjuder honom sovplats i en verkstad på Södermalm där han arbetar. De tar Ohlssons motorcykel dit, till Grindsgatan 46.

Ohlsson övertygar myndigheterna om att han tillfälligt ska överta vårdnaden om Bertil. Han får loss pengar till kläder och husrum av staden och inreder ett kyffe åt 15-åringen i verkstaden på Grindsgatan 46.

I november 1951 övernattar Bertil i verkstaden under fem dygn. Redan första natten knäpper Ohlsson upp 15-åringens gylf. Övergreppen fortsätter under de följande nätterna.

Strategin tycks peka framåt mot Ohlssons tillvägagångssätt under 1970- och 80-talet när han etablerar Eolshäll som en skattefinansierad ”fristad” för urspårade killar. Stockholms stad och flera andra svenska kommuner, Röda korset och Försvarsmakten understöder verksamheten samtidigt som Ohlsson förgriper sig på flera av sina fosterhemspojkar.

”Jag får ut lika mycket som Wallenberg”, säger Ohlsson i SVT:s Rapport. ”Han får ut det ekonomiska. Och jag får ut det känslomässigt sett, att jag trivs med ungarna och tycker om dem”.

Han beskriver prostitutionen så här:

”Vid dessa tillfällen fingo vi sprit tills vi vore upprymda o knappast visste var vi voro, sedan fingo vi klä av oss o antingen taga oss an någon av flickorna eller finna oss i att gubbarna kladdade med oss, en del av männen åsåg bara det hela, för en dylik afton erhöll vi mellan 15–20 kr per man.”

Ohlsson säger att han sålt sig till mängder av ”flukttorskar” ur samhällets elit:

”Det är mest fina gubbar, redaktörer, jurister och pampar av alla de slag”. På Stureplan kan Ohlsson inte visa sig utan att de känner igen honom. ”Han har fått mycket pengar, fina presenter, sprit och mat av sina ’torskar’.”



https://www.dn.se/sverige/hyllade-fo...er-annat-namn/