Sveriges Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson, [1] upprepar i sin inledning – säkerligen ett sammanträffande till punkt och prick - min text (här nedanför) publicerade nyligen i analysen "Sweden, Assange and Pinochet. On Torture crimes, Extradition lawyers, and Politically designed judges. Part I" [2]. Artikeln twittrades samma dag av WikiLeaks.org, vilka twittering följds noga av svenska journalister/publicister - samt av ca ett och halv miljon utanför ankdammen, eller 1 347 015, för att vara exakt.
Jag skrev i inledningen den 13 februari:
”Obviously there is no legal case: A)
incongruences in the "investigation" have been explained in detail [3], B)
conflicts of interest in the police interrogations exposed, and while every report points that "new" evidence does not exist beyond the known coordinated self-testimonies of the two accusers, which C) already proven juridical insufficient; facts motivating the first prosecutor (Eva Finné) what is the only feasible:
close the case”
Publicistklubbens ordförande skrev den 14 februari:
“I Stockholm väntar ett kort förhör med åklagaren, som möjligen väljer att
lägga ner åtalet. . . Jag tänker bland annat på [b] ett
polisförhör med misstänkt jävsituation, på
åklagarnas motstridiga bud och på att åklagaren var trög i starten och sjabblade bort en möjlighet att förhöra Assange medan han ännu befann sig i Sverige.”
Det var det enda vad texterna kommit överens om, ty är det enda som till synes är fakta-baserade i Publicistklubbens ordförande inlägg.
Därefter följer plikttrogenvis, precis det som förväntas av den svenska statsjournalistikens patriotiska tradition: det upprepandet utan analys, befriade av frågor eller invändningar, av de direktiven utfärdades av staten vid så kallade psykologisk krigföring. Detta är dessutom i sammanhanget ett motbjudande koncept i sig, eftersom den appellerade ”nationell krigföring” förs av dessa journalister endast i makthavarnas egna politiska, och i vissa fall även ekonomiska, intressen; inte i nationens.
Gällande ”Sveriges” sak mot WikiLeaks grundaren Julian Assange, det centrala i den krigförings tes består av a) förvränga
ad hominem Assanges karaktär, och b) presentera Assange som
den som har orsakat den prestigeförlust Sverige genomlider vid internationella sammanhang. Detta, vill man hävda, skulle ha Assange ”lyckas med” genom påstådda attacker mot den svenska rättsstat och rättssystem.
Ovan omnämndes uttryckligt av Statsministern själv för några veckor sedan [4]. Hela Sverige skall då res upp och försvara fosterlandet! Och de journalister som lyckas best får priset – och anställning. Den MSM samt Statliga media (SVT, SR, etc.) har till och med rubricerat deras kampanj
"How could the WikiLeaks founder Julian Assange get the world to question Sweden's credibility?" [5] som det upprepades om och om i trailer som annonserade dokumentären mot Assange i SvT.
Vem är egentligen skurkarna i dramat?
Däremot är just den svenska rättscirkus som Publicistklubbens ordförande beskriver i sin artikel – processen utifrån ett rättsystem alldeles eget tillverkad av svensk politikernas själva - som är skurken i dramat. Och det finns flera till.
Till situationen skall tillskrivas den brist av professionalism - avsaknad engagemang för sanningen, egen forskning eller kritiska analyser - som har visats omkring fallet av svenska statsjournalister, inför hela världen. Det är det som bidraga till Sveriges internationella prestige förlust.
Huvudorsaken står emellertid att finnas i den vasall utrikes och militär politik som svenska ledare har positionerat Sverige internationellt, inte minst genom skandalösa hemliga överenskommelser ibland bakom ryggen av själva Riksdagen. Och detta är bakgrunden till de ansträngningarna makthavarna utför för att misskreditera Julian Assange. Det gäller att avmobilisera och motverka organisationen, och förhindra ytterligare avslöjanden.
Och eftersom de som har ivrigt förespråkat Assanges död har inte ännu kunnat genomföra önskemålet, de gäller än så länge att mörda hans karaktärer. För detta uppdrag har makthavarna sina statsjournalister. Dessa finns till tjänst här och där i den svenska MSM ankdammen. Men de är inte alla, och den goda journalistiken skall slutligen segra.
För en belagd argumentation beträffande den här typen av svensk journalistik jag hänvisar läsaren till "The “Duck Pond” Theses. Explaining Swedish journalism and the anti-Assange smear campaign" [6].
Då [7] trodde jag att hade hittat en bra definition av Sveriges
”journalistikens ankdamm”. Nu, när godheten i svensk journalisterna överträffar sig själv, jag erkänner att följande beskrivning är den som passar bäst:
"The amoeba thinks that the drop of water in which she lives, is the whole universe" (Albert Einstein)
Refererade länkar:
[1] "Assange ingen modern Robin Hood"
http://journalisten.se/kronika/assange-ingen-modern-robin-hood
[2] "Sweden, Assange and Pinochet. On Torture crimes, Extradition lawyers, and Politically designed judges. Part I"
http://ferrada-noli.blogspot.com/2012/02/sweden-and-pinochet-on-torture-crimes.html
[3] "Karl Rove, Sweden, and the Eight Major Aberrations in the Police Sex Crime Reporting Process in the Assange Case. By Naomi Wolf"
http://ferrada-noli.blogspot.com/2011/02/karl-rove-sweden-and-eight-major.html
[4] "Swedish government using media to interfere in the legal process against Julian Assange"
http://ferrada-noli.blogspot.com/2012/01/does-swedish-government-interfere.html
[5] "The worsening of Sweden's credibility is the responsibility of Swedes themselves "
http://ferrada-noli.blogspot.com/201...bility-in.html
[6] "The “Duck Pond” Theses. Explaining Swedish journalism and the anti-Assange smear campaign"
http://ferrada-noli.blogspot.com/201...g-swedish.html
[7] "Does Sweden Inflict Trial by Media against Assange?"
http://ferrada-noli.blogspot.com/201...faultvmlo.html