Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Jag tolkar "det kan inte förväntas" att man har försökt upprepat men inte lyckats. Då måste man till slut ge upp.
Du är ologisk. Inte ett knyst har hörts om något upprepat försök. Mariannes
förväntan verkar snarare handla om en dålig gissning från hennes sida. Och eftersom efterarbetet med förhöret tog sådan tid (översättning, analys, påstådda uppföljande utredningsåtgärder) så är det ju kristallklart att det inte var någon brådska för Marianne att delge misstanke i november i direkt anslutning till förhöret. Nej, först när efterarbetet med förhöret var klart så verkar det ha varit dags att delge. Och då drar sig Marianne ur, hänvisande till ett känslotillstånd av
förväntan. Hon
förväntar. Hon
förväntar sig att Ecuador inte kommer att bistå henne. Hon frågar inte Ecuador. Hon bara sitter på sitt kontor och upplever en
förväntan.
Det är ett typiskt drag hos lögnare och bedragare (som polisen visst är vaksamma på vid förhör, enligt ett dokument jag sett online nån gång) att en bedragare lyfter fram sina känslor hellre än att tala om fakta och faktiska förhållanden. Så Marianne hänvisar till en känsla -
förväntan - som motivering, hellre än att faktiskt skicka en ny ansökan till Ecuador. Hon brukar ju ta tid på sig innan hon får till det rätt. I allmänhet får hon hemläxa.
Intressant i alla fall att han var misstänkt
innan förhöret och att hon ville delge misstanke
innan förhöret var översatt och analyserat, men inte efteråt.
Förhöret hade därmed effekten att utredningen las ner. Det hade hon kunnat gjort i september 2010. Nu skyller hon den försenade nedläggningen på en ogrundad känsla av
förväntan. Det verkar ju rättssäkert ...