Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Enligt EMF! Ha ha ha ha. Ja, det är väl klart att Fritz vill ha det så. Med lite tid och påtryckningar kan vem som helst övertygas av tillräckligt ihärdiga poliser eller advokater att framställa sina upplevelser på nya sätt som passar någons agenda. Så det flagranta faktumet kvarstår som jag skrev...


De läckta SMS:en ger en unik bild av de målsägandes egenupplevda känslor förhörsledare och advokater hunnit sätta klorna i dem.

I SMS:en framgår det tydligt att att SW var chockad över hur polisen var drivande i att framställa det hela som om något kriminellt hade ägt rum.

Man kan ju jämföra med behandlingen av kvinnorna i fallet med den s.k. kulturprofilen där läget var det omvända. Kvinnor som verkligen kände sig sexuellt ofredade men som drevs till att dra tillbaka sina anklagelser.

När 95 av 100 våldtäktsanmälningar i Sverige i princip läggs ner direkt utan åtgärd i fall där kvinnor med största sannolikhet faktiskt kontaktat polisen för att de UPPLEVT SIG SOM UTSATTA FÖR VÅLDTÄKT så är det löjligt glasklart att Assanges fall (där ingen inblandad kontaktat polisen för att de upplevt sig som utsatta för brott) drivs av helt andra orsaker än normal rättspraxis.

Ljusskygga orsaker som till varje pris måste hållas gömda för allmänhetens insyn.

Det är inte svårt att räkna ut varför åklagaren föreslog att mejl skulle raderas direkt efter läsning och varför dokument skulle sparas i hemliga arkiv som inte kunde spåras.

Ecuador gör väl precis motsatsen när de till och med funderar på att låta Sverige hålla rättegång på ambassaden. Det som satt käppar i hjulet för det är väl Mariannes irrationella beteende. Efter att hon portat PES finns väl ingen som tror på henne längre.

Intressant idé att SW först efter kontakten med myndigheterna lärt sig att hon blivit våldtagen och började ringa runt och berätta det för folk. Det som motsäger detta är kanske att AA verkar ha spridit uppfattningen att SW ville anmäla för våldtäkt. Läser man Irmelis förhör är det svårt att försvara brottsmisstanken våldtäkt, och Eva Finné ansåg heller inte att det förekommit någon våldtäkt. Det verkar vara ett rent önsketänkande från Mariannes sida att SW blivit våldtagen.

Den eller de som förklarat för SW att hon blivit våldtagen kanske hade fel. Det intressanta är i så fall inte vad SW tycker, om det är så att hon anser sig våldtagen bara för att andra har sagt det åt henne. Om JA dessutom inte uppfattade det som om hon sov, hur kan det då vara ett brott? Det handlar väl om huruvida någon avsiktligt utnyttjat att en person sov. Om den misstänkte varken trodde att hon sov eller hade för avsikt att utnyttja ett sovande tillstånd, vem kan då hävda att det enligt lagen i augusti 2010 förekom en våldtäkt? Det verkar som sagt vara ett rent önsketänkande från dem som vill se det som om SW blivit våldtagen. Och SW tror på det som sägs. Hon "inser" (anser) på grund av vad andra säger att hon blivit våldtagen.

Varför finns det då inte tydligare utrett vilka det är som tutat i henne det? Vem eller vilka vill se henne som våldtagen?

För mig är det faktiskt en gåta hur man kan ställa sig bakom en brottsutredning gällande t.e.x våldtäkt om man själv inte anser sig utsatt för det. Bara för att andra människor påstår det. Och då pratar jag vuxna personer. Om man inte räknar med ett skadestånd förstås. Det kan säkert locka en del, att genom den vägen få sin upprättelse.

Eller som i AAs fall, bara gå med som stödjeperson till någon. Absolut inte anmäla. Men väl där fyller i någon mening så det blir en anmälan för båda. Att sen ställa sig bakom 5 sexuella ofredanden och 1 olaga tvång för att en bindgalen åklagare vill det, förstår jag inte heller.

Men man ska kanske inte underskatta hämnden, när man senare blir sne på den misstänkte för andra orsaker.

Nej, man var absolut inte tillbaka på den punkten Finné landade efter ett uselt arbete. Misstanke om våldtäkt kvarstår, man tvingades lägga ner för att man inte kunde delge misstanke, för att JA fick hjälp med att komma undan lagen med stöd av bananrepubliks asyl. Om man kunnat hade man delgivit misstanke om våldtäkt och det lyckades inte Finné komma fram till efter sitt usla jobb med ett beslut som överprövades och höll vad gäller häktning i samtliga rättsliga instanser i Sverige.

Om du adderar den totala tystnaden från alla inblandade personer under nu sju år så ser du ett mönster.

I ett normalt fall finns inte en chans att alla är tysta. I detta fall är alla tysta. Inte ett vittne har trätt fram. Trots garanterat stora pengar från internationell media. Inte någon.
Det visar menar jag att de riskerar något att träda fram. Något allvarligt.
Jag tror de är är hotade av lagstiftningen att hålla tyst.
"Rikets säkerhet" tvingar dem att hålla tyst annars riskerar de fängelse.

Eller har du en bättre förklaring till tystnaden?

Ingen kunde tvinga Marianne Ny att skämma ut sig genom att försöka väcka åtal på undermåliga grunder. Som alla redan räknat ut från dag ett så hade hon inte större möjlighet att väcka åtal i detta fall än i något av de 95 av 100 fall av våldtäktsanmälningar som läggs ner direkt utan åtgärd.

Eftersom ingen officiell protest har presenterats från Sveriges sida gentemot Ecuadors agerande så kan vi ta för givet att Ecuador till punkt och pricka följt det avtal om ömsesidigt rättsligt samarbete som representanter för Utrikesdepartementet och Justitiedepartementet undertecknade i Quito den 14 december 2015.

Det mest avslöjande är tajmingen, att Marianne drog fram delgivningsbluffen i det ögonblick som hon la ner, sannolikt till och med efter själva nedläggningsbeslutet. Kanske hade hon anlitat en PR-byrå som sa att det var hennes bästa drag, hur avslöjande desperat det än verkade.

Att Finnés beslut antogs för överprövning betyder inte att hon hade fel. Det kan fortfarande vara Mariannes beslut att överpröva, eller åtminstone hennes sätt att bedriva överprövningen (dvs knappast alls, med mörkade SMS och raderade mejl) som var fel. Det har ingen ännu kunnat utreda eftersom hon sitter på materialet som en höna på sina ägg och vaktar med näbbar och klor så att de stora stygga journalisterna inte ska komma åt något av hennes kärleksmejl från Close. Marianne har, till skillnad från Eva Finné, fått kritik från både UNWGAD och svenska domstolar. Man kan alltså tippa att det var Marianne som hade fel och Finné som hade rätt. Den avslutande delgivningsbluffen är bara grädden på moset.

En sak lyckades Finné definitivt bättre med: att tillåta JA lämplig juridisk representation under förhöret. Finné vs Marianne? Överväldigande seger för Finné!

Kanske rör det sig om Mariannes agg mot Finné (som hon kan ha ärvt från Borgström som var initiativtagare till överprövningen). Hon var satt att överpröva Finnés beslut, men kunde inte komma till någon annan slutsats än henne. Men kunde inte erkänna sitt nederlag, så efter sju år lämnar hon Finnés slutsats oöverprövad. Det är fortfarande inte klarlagt om Marianne har grund för åtal, även om mycket tyder på att hon inte har det.

Menade Marianne verkligen att hon var redo för slutdelgivning? Eller är det vad hon vägrar erkänna att hon inte är? Hon hade väl kunnat säga till domstolen att hon var redo för åtal och bara behövde ordna slutdelgivningen på något sätt. Hon hade ju kunnat fråga någon annan åklagare till råds om hon isjälv var osäker på hur hon skulle gå vidare. Men det kom inget rop på hjälp från Marianne, ingen vädjan om råd hur hon skulle genomföra delgivningen. Hon bara deklarerade att hon inte trodde att det skulle gå. Och så la hon ner, för då kan ingen hjälpa henne med att delge.

Marianne hade sex månader på sig att fråga någon till råds om hur hon skulle gå tillväga med delgivningen. Man skulle gissa att någon i Sverige hade kunnat tala om för henne hur det hade kunnat ordnats, om det bara hade funnits grund för att delge misstanke.

Om AA och SW kunde gå till polisen och fråga om råd om att testa JA, frivilligt eller under tvång, så borde väl MN kunnat gå till någon och fråga om råd hur hon skulle delge, frivilligt eller under tvång. MN hade bara behövt poppa in hos Klarapolisen på Centralen och uttrycka sin osäkerhet, nämna ordet våldtäkt, och fråga om råd hur hon skulle gå vidare. Jag är övertygad om att någon där hade kunnat hjälpa henne.

Nja. Jag kan bara konstatera att på anmälningsdagen 20 augusti 2010 har vi endast två svenska tjejer som beger sig till klara näpo. Den ena vilsen och lättledd, den andra förslagen och beräknande. Det är först när AA på stationen inser att SWs berättelse inte fäster som hon känner sig tvingad att fylla i de där meningarna som gör att dom då är två kvinnor med "liknande" story, och det är då det blir en anmälan. Innan dess har AA inte en tanke att anmäla. Självklart ville hon inte figurera själv, men blev tvungen att hjälpa till när SWs berättelse var så svag. SW ville inte anmäla våldtäkt, det var AA som hävdade att SW blivit våldtagen. Du kommer ihåg SWs ståndpunkt: Hon kände sig överkörd där på klara polisstation, vilket hon skrev i ett av sina mail.

Det är nu denna sorliga historia tar riktig fart. AA och hennes jäviga poliskompis IK, Linda Wassgren med flera tutar i jouråklagaren att dom var "rörande" överens om att JA våldtagit SW. Jouråklagaren anhåller JA på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och ofredande. På inga som helst bevis , hon hade inte ens läst ett förhör med någon målsägande. Som grädde på moset bekräftar hon senare för Expressen att det är JA det gäller, för maximal skadeverkan, någon annan orsak är svår att finna.

Finne lägger ned hela SWs fall den 25 augusti. Den 26 augusti raderar IK SWs orginalförhör och skriver om förhöret, på inrådan av Polisens utredare Mats Gehlin. Den 27 augusti överklagar Borgström Finnes beslut och in kliver alla våran älskade Överåklagare Marianne Ny.

Det tar nu 27 dagar för NY och Erica Lejnefors innan sista brottsmisstanken läggs till och under tiden för hör NY vänner och bekanta till målsäganden, vars förhör självklart bara innehåller vad andra berättat för dom , ofta i andra och tredje hand. JA däremot, vars förhör är det enda viktiga, vägrar hon utföra. Inte heller anhåller eller häktar hon JA, inte ens ett litet reseförbud, trots att lagen säger att det SKA göras. JA hade ingen fast adress i Sverige, bara det var skäl nog för anhållan, han var även misstänkt för 5 sexuella ofredanden och 1 olaga tvång och våldtäkt !

Hade NY belagt JA med reseförbud eller anhållit honom hade denna soppa varit avklarad på 2-3 månader. Men icke. Istället medelar hon Hurtig att han är fri att resa från Sverige och JA som har åtaganden i många länder reser från Sverige den 27 september, då anhåller hon JA, påstår hon. Inget anhållningsbesut finns i häpm och inget anhållningsbesut har redovisats för JAs advokater.

I och med att NY låter JA resa från Sverige skapar hon själv denna rättscirkus som pågått i över 7 års tid. Ingen annan än NY bär ansvaret för det helvete som målsägande och misstänkt utsatts för i 7 långa år.

Nu till din fråga. Blev lite långt det här.😊

Man kan med fog påstå att efter MNs regelvidriga EAW som hon skickar på JA för att han ska återbördas till Sverige för förhör,har handlat om relationer till andra länder och
påtryckningar från mäktiga länder där Sverige lagt sig platt och JA nästan blivit som en gisslan. Förhoppningsvis kommer vårt rättsväsende inom snar framtid få stå där med skammen,angående hur man agerat i detta fall.

Marianne Nys och åklagarmyndighetens samarbete med CPS i London, brist på samarbete med JAs advokater, brist på samarbete med Eucador präglas av en så oproffsig inställning och attityd man inte trodde fanns.

Jag citerar från Dagens Juridik ang ulämnande av mail.

"Förundersökningsledaren i Assangefallet, överåklagare Marianne Ny, hänvisade dels till förundersökningssekretessen, dels till den bestämmelse som gäller Sveriges förbindelser med andra stater."

"När det gäller vissa av handlingarna, särskilt den korrespondensen mellan Åklagarmyndigheten och myndigheter i USA, finns det enligt kvinnan ett starkt allmänintresse av att handlingarna lämnas ut."

Det fanns många fler som förhördes i HäPM.
Ingen av dem eller någon av dem som var med på kräftskivan har sagt någonting till någon.

Det är ingen slump.

(Urgammal post som kom upp när jag sökte i tråden på Kristofer Sandberg)

En rolig liten detalj i sammanhanget är att expressenfotografen Kristofer Sandberg varit i Paris och fotat Svenska akademiens lägenhet som JCA portats från. Bilden publicerades i Expressen för några timmar sedan, i en artikel där Sara Danius erkänner att hon själv utsatts för skamliga förslag av JCA.

Undrar om Kristofer Sandberg tog någon bild av ambassaden som PES sen portades från när förhöret till slut blev av? Det hade väl varit något att publicera. Alla vet varför JCA portas och tycker det är mer än befogat. PES däremot portades helt obefogat och i strid mot JAs mänskliga rättigheter från ett avgörande polisförhör under åklagarinnan Marianne. Det är väl något som borde lyftas fram i Expressen och alla andra tidningar, varför inte med Kristofer Sandbergs foto av den dörr PES inte tilläts passera för att assistera sin klient under förhöret.

Att ett gubbkräk som JCA portas under rådande omständigheter är mer än normalt och knappast någon anmärkningsvärd nyhet. Men att en högt ansedd advokat som PES portas av en svensk åklagare från ett viktigt polisförhör, det om något borde vara en nyhet att diskutera vecka efter vecka, gärna illustrerat av Krister Sandbergs foto av ambassaddörren. Men det var kanske inte därför Marianne tipsade honom om det hemliga och snabbt påkomna förhörsdatumet?

Marianne är verkligen koko i bollen. Förhörsdatumet sommaren 2015 var hemligt, ingen korrekt ansökan gjordes men en fotograf tipsades för att fotografera icke-händelsen. Vad sjutton har Marianne sysslat med de här åren? När blev det viktigare att anlita en fotograf från Expressen än att göra en korrekt ansökan och bjuda in den misstänktes advokat?

Angående media och smutskastning. Ett sreg i rätt riktning.

http://money.cnn.com/2017/12/08/medi...ory/index.html

Eftersom den är så pass lång så citerar jag här några tidshållpunkter för den som bara vill se en del av det.

about 00:11:00 Julian Assange
about 00:56:00 questions for Julian
about 01:19:00 Jonathan Heawood
about 01:43:00 John Pilger
about 02:38:00 Nowaday's History, 'quality'