Jag hittar följande stycke i Anna Ardins bok.
”21 januari 2016. Ecuadors riksåklagare avslår den svenska åklagarens begäran om förhör. Det krävs ett rättsligt avtal mellan Sverige och Ecuador för att det skall gå och något sådant finns inte”.
Jo, det fanns. Sverige hade fört överläggningar om rättshjälp med Ecuador. Margot Wallström skrev en not till Ecuador, med avtalsförslag, den 15 december 2015.
https://www.regeringen.se/49f146/con...ublicerad-i-so
Avtal undertecknades tydligen den 11 januari 2016.
Ardins påhopp på Ecuador i boken är legio. Hon ser inte det skamliga i att Sveriges regering, genom justitiedepartementet, redan i juli 2012 avisade Ecuadors förslag om rättshjälp. Ecuador skrev i en diplomatisk not följande (25 juli 2012):
…Mr Julian Assange has made known to the Swedish Prosecution’s Office his availability to be interrogated in the facilities of the Embassy in London. …The Embassy of Ecuador makes patent that the National Government willingness to provide the cooperation that would be necessary accordingly with the decision of the Swedish authorities.
Regeringen Reinfeldt/Bildt/Ask nobbade som sagt erbjudandet. Det var regeringen, inte Åklagaren, som tog det beslutet. Regeringen vidhöll så länge man satt vid makten, fram till september 2014, att förhör i London var olaglig eller omöjligt.
Ardin har inte ett ord av kritik att rikta mot dessa herrar och damer, som i praktiken gjorde att förundersökningen kring hennes anklagelser aldrig kunde avslutas. Inte heller låtsas hon om att partikamraten Margot Wallström förhandlat fram ett avtal som öppnar dörren för förhör på ambassaden. Hon projicerar all skuld på Assange och Ecuador.