Hur bör etablerade politiker förklara att i en demokrati kan det bli så här?
Och att det inte behöver leda till förskjutna söner, missnöjda gambianska älskare och psykiska sammanbrott på söndagkvällar?
Citat:
Möt Lisa Wåhlin, som bröt kontakten med sin son, som röstar på sverigedemokraterna.
”Jag har grubblat över om felet är mitt”, säger hon.
Människosynen gick inte att blunda för, förklarar hon. Hon måste välja.
Det handlade om vännerna i Gambia
http://www.aftonbladet.se/wendela/re...icle7924552.ab
Citat:
I söndags kväll bröt jag samman. Dagarna efter valet har varit som ett svart hål. Sverigedemokraterna i riksdagen! Det är ofattbart. Jag har gråtit så mycket att jag varit tvungen att dricka Resorb. Men att vara ledsen och arg står inte högt i kurs hos alla. Jag har fått höra att jag reagerar fel, är en hycklare, använder ”aggresiv retorik” etc etc.
”Jag är ledsen att jag inte är så empatistörd att jag kan hålla mig lugn när rasister väljs in i Sveriges riksdag!”
http://www.etc.se/31960/vaegra-bli-avtrubbad/
