"Du ångrar dig i framtiden" - har ni ångrat er?

Jag vill tatuera mig, men mina föräldrar är helt emot det. Visserligen är jag 18 men jag bor fortfarande hemma. De kör med argumentet "du kommer att ångra dig när du blir vuxen och ska söka jobb" eller "tror du att det kommer att vara snyggt när du är gammal och din kropp inte är så snygg längre?"

Så min fråga till er vuxna med tatueringar är: Har ni ångrat er? Har det blivit svårare att söka jobb? Är den "ful" nu? Skriv gärna ungefär hur gamla ni är och hur gamla ni var när ni tatuerade er!

Att det blir svårare att söka jobb är ju bullshit om den inte tatueringen är på händer/ovanför nyckelbenet.

det beror allt på jobbet. skådespelare, fotomodeller och flygvärdinnor kan bli bortsållade på grund av en tatuering på armen, till exempel.

Jag har inte ångrat det alls, men jag är inte en typ som ångrar saker.

Däremot kan jag ångra att jag tatuerat en kroppsdel där jag nu hellre hade velat ha något annat, men det går ju periodvis, så det kan nog vara svårt att komma ifrån.

Äsch, nej det kan jag inte påstå - som någon innan sa så finns det kanske tatueringar jag hade kunnat tänka mig att göra ogjorda, just för att valet av placering inte är det optimala eller för att jag hellre velat ha något annat där. Men det är inte så mycket att göra åt, jag gråter inte blod för det

Har ingen tatuering själv men jag kan direkt komma på 3st grabbar jag själv känner som redan ångrar sig, de är runt 25-års åldern idag.
När man börjar ge sig själv WT-stämpel så tror jag det är illa faktiskt hehe.

Men sen kan man ju vara en sån som lever för nuet också, det tycker jag själv verkar vara en skön inställning i alla fall. Antar att det är lite det som livet går ut på, att försöka leva ut det till fullo nån gång. Men sen får man kanske inse att det är en aning naivt att göra nån j-la jätteödla på kroppen när man är runt 18-års åldern. Flesta tatueringar blir fulare med tiden känns det som.

Är du själv tatuerad och har råkat ut för det?

Det dummaste man kan göra måste ju vara att tatuera in kärlekspartnerns namn, men bortsett från det så blir det väl inte direkt att man ångrar tatueringar. Man får bazz hela veckan, dom gillar mina looks och mina gadds av bleckan. Yes Yes Jao

nej. hurså?

Jag hade typ tänkt mig ett litet svart hjärta i nacken eller en liten text på insidan av armen, alternativt skulderbladet. Mycket små och "simpla" tatueringar alltså. Men det blir ändå ett jäkla liv när jag drar upp det hemma. Tror ni att det skulle kunna komma att påverka min framtid sååå mycket som mina föräldrar påstår om jag gör nåt så litet? Bring erfarenheter!

Haha fattade typ hälften av dedär xD


Nej jag bara undra. Det är ju så många som säger hur det blir, men få av dom har ju varit med om det själva. Jag säger absolut inte att det du säger inte är sant och jag är tacksam att du svarade, men jag var först och främst ute efter verkliga erfarenheter eftersom jag inte känner några vuxna som är tatuerade som jag kan fråga, och då hör man ju bara från sånna som INTE är tatuerade och dom är ju ofta mer negativt inställda.

när jag var yngre övervägde jag att söka till lufthansas utbildningsprogram för flyghäxor. i papprena jag fick stod då att jag inte fick ha tatueringar eller piercings på synliga ställen, inklusive armar. damer fick emellertid ha piercing i örsnibben tydligen.

i ett senare skede jobbade jag i en teaterproduktion och erfor då hur en skådespelerska, som alla ville ha till en viss roll, inte fick denna då hon hade en tatuering på ryggen som inte var möjlig att sminka över, bl.a. då detta skulle paja scenkostymen. alla var ledsna och samtidigt lite förvånade över hur man kan vara så korkad att man skaffar sig en tatuering på ryggen om man är skådespelerska; det verkade liksom självklart att man inte skulle ha det.

fotomodeller med tatueringar blir allt vanligare, och det var nog mer ett problem för dem förr än nu. en del kanske får jobbet tack vare sin snygga tatuering, vad vet jag.

edit: jag minns för övrigt att jag läste en intervju med backyard babies-sångaren dregen någonstans; han hävdade att han skaffade sig alla sina tatueringar just för att inte kunna bli anställd. om det är sant eller inte går förstås inte att avgöra såhär i efterhand.