Citat:
Ursprungligen postat av
Pinkeponken
Det starkaste indikationen på att det INTE är en "ensam galning" för mig är den manipulation av utredningen som gjorts av någon/några inom polisen. Bevisligen har falska bevis planterats för att döda Patricios och Sigges vittnesmål. Det finns ingen anledning att göra detta om det var en slumpmördare.
Även om det är riktigt i sig att polisen manipulerat bevisningen både vad Sigge Cedergren och Patricio Marquez Araya beträffar så tycker jag kanske ändå inte att de två exemplen spelar i riktigt samma division.
I Sigges fall har man handgripligen gått in och förfalskat bandinspelningen av telefonkontrollen jämte tk-protokollen. Det är ordentliga grejor det, och sådant gör man nog inte om det inte finns något stort att dölja.
I Patricios fall handlar det väl inte så mycket om att förfalska teknisk bevisning som om att försöka underminera vittnets trovärdighet. Men i det avseendet är Patricio knappast ensam, utan det finns ju massor av sådana exempel i utredningen från gaslightingen av Ulla Strömbäck-Larsson och hennes walkie-talkie-observationer i Gamla Stan till att grundlöst kalla Anders Björkman för "riksfyllot".
Rent konkret så finns visserligen skäl att misstänka att det är samme man, nämligen "Skuggan", som Patricio och vittnet på varuhuset PUB ser följa efter Olof Palme. Den här långe och blonde mannen kan även vara identisk med den man som förekommer på inte mindre än åtta ställen i Bert Meléns övervakningsrapport.
https://drive.google.com/file/d/1zS_...yhjJVr5DS/view
Den figuren har jag pekat på flera gånger tidigare här i tråden, och då kallat honom för "Fyrtornet". Jag har då menat, att Fyrtornet dels kan vara identisk med Skuggan och dels även med den man som just Sigge ser springa på Luntmakargatan.
Vidare menar jag att den mannen kan vara den längre av de två män som Lisbeth Palme berättar om i de tidiga förhören och som hade stått utanför bostaden någon vecka innan mordet. Den kortare av de två männen är då "Släpvagnen" i mina beteckningar, och då menar jag att Lisbeths uppgifter till Åke Rimborn på mordnatten tyder på att hon känt igen mördaren som identisk med just Släpvagnen. Vägen till Släpvagnen går då via Fyrtornet, och det är det som gör den här långe blonde mannen så intressant.
Sedan får man kanske tygla entusiasmen lite både vad Patricio och de andra vittnena beträffar, för det är ju inte alls säkert att det faktiskt är samme man de sett – och inte ens säkert att de överhuvudtaget sett någon som följt efter Palme, utan det kan ju även handla om missförstånd eller ren inbillning. Ändå tycker jag att det är så pass mycket som stämmer att man absolut inte får avfärda det, och det är väl just där som skon klämmer med polisens hantering av det.
I Bert Meléns rapport dyker Fyrtornet upp sista gången på mordkvällen och alldeles invid Grand på Kammakargatan. Då är han dessutom tillsammans med en kortare man som kommit att förknippas med rollfiguren Michael Belker från tv-serien "Spanarna på Hill Street". Belkers signalement påminner ju inte så lite om Lisbeths signalement på mördaren, och han bär naturligtvis alltid den där karakteristiska gökbo-mössan med upprullad kant. Även här ser vi alltså, att det finns fog för att misstänka att det är samma duo som Lisbeth sett utanför bostaden – Fyrtornet & Släpvagnen som jag kallar dem – som återfinns på Kammakargatan före mordet.
Nagelfar man vittnesmålen i Grandavsnittet så finner man även där att vittnet Max Dager sett en man med samma signalement som står vid telefonkiosken utanför biografen, och som sagt stämmer även Sigges löpare på signalementet. Det är ganska mycket iakttagelser det, av flera vittnen och i närheten av Grand på mordkvällen både före och efter själva mordet.
Gunnar Walls nya bok innehåller avsnitt både om Sigge och Patricio. I fallet Sigge får vi visserligen en anständig genomgång av frågan, men likväl landar Wall enligt min mening i fel slutsats rörande vad det hela egentligen handlat om.
Istället för att helt enkelt peka på Sigges två iakttagelser på Luntmakargatan – (1) den vita Volvon som han bilstångas med i backen och (2) den långe löparen när de just parkerat – så pekar Wall på eventuell olaglig rumsavlyssning (buggning) av Sigges bostad, men han lyckas inte förklara varför förfalskningen av bevismaterialet skulle ha någon betydelse för den saken. Så det tyckte jag faktiskt var ganska underligt. Vid läsningen fick jag intrycket att även Wall velat dölja vad det rört sig om genom att lägga ut villospår om buggningen.
Sedan om Patricio så drar Wall igång den stora politiska apparaten för att helgonförklara denne chilenare och samtidigt skurkförklara polisen. Det greppet har Wall naturligtvis även tagit tidigare, när han helgonförklarade PKK:arna i syfte att skurkförklara Hans Holmér. Sådant fungerar inte så bra med mig, och hela historien om hur den stackars Patricio fick hembesök från chilenska säkerhetspolisen "bara" därför att han målat Che Guevara på hela husväggen, den talar ju för sig själv.
Här undrar man om Wall även skulle vara beredd att helgonförklara en norrman som fått gå i exil efter att "bara" målat Breivik på hela husväggen och sedan fått hembesök av norska Säpo? Och då är ju Breivik ändå en småhandlare i terrorism jämfört med Che Guevara. Problemet med Wall och andra vänstermurvlar är förstås, att det råder helt olika måttstockar till vänster än till höger.
På ett plan tycker man att det är ett märkligt grepp att använda Palmemordet som ett verktyg för vänsterpolitisk propaganda, men det har vi fått vänja oss vid. Det hör till den där långa marschen genom institutionerna som det talas om, och då är det journalistiken som är den institution som är längst gången i det avseendet, och där det alltså råder ett permanent 1968. Vad det verkar måste den här 68-generationen dö ut innan det kan bli någon rättning på den här lika evinnerliga som tröttsamma slagsidan åt vänster.
Tittar man rent sakligt på Patricios uppgifter så påstår han sig ha sett en man med ett visst – och för all del intressant – signalement gå bakom Olof Palme nere i hästskogången under Sergelfontänen. Det är en vag uppgift från ett vittne, som kan vara riktigt men som även kan vara felaktigt. Om det rörde sig om något annat mordoffer än statsministern så skulle iakttagelsen omgående läggas åt sidan på grund av dess obefintliga koppling till mordplatsen och tillhörande förlopp.
Mer än så är det kanske inte med det, och då tycker man kanske att Wall gör en höna av en fjäder när han rullar ut sin stora vänsterhaubits för att flankera den gode Patricio. Walls hantering av saken luktar minst lika illa i mina näsborrar som polisens hantering av saken.
