Citat:
Det är i så fall ett rent självdestruktivt agerande.Önskar man att hamna i rampljuset av narcissistiska skäl borde det finnas lämpligare sätt.
Kan inte se någon anledning för SE att agera så irrationellt, men man kan förmodligen inte utgå ifrån vad som är normalt och rationellt när man analyserar SE.
I något läge kan han ha sprungit in i gränden, men att han gjort detta i det läge som han uppgett kan man nästan betrakta som uteslutet.
Han borde ha stött på YN/AZ på vägen. Annars borde han sett poliserna i trappen.
Det kan inte ha varit helt folktomt i Tunnelgatans östra del och hela vägen upp i trappen.
Dessutom borde han insett att det knappast kan ha förelegat någon risk för förväxling i det läget.
Det borde nu ha gått över tre minuter sedan mordet.
Ett par förklaringar.
En fantasifull och en något mindre fantasifull, med utgångspunkt för:
1. Han är inte gärningsman.
2. Han har i något läge sprungit.
3. Han har sett LJ på rätt plats vid rätt tillfälle.
4. Han har varit på brottsplatsen efter mordet.
5. Han har ej iakttagits av LJ när han under språngmarsch kom springande efter den flyende mannen över Luntmakargatan.
Det fantasifulla alternativet är att gett sig av strax efter den flyende mannen, men att han försvunnit någonstans på vägen upp mot Luntmakargatan för att innan polisen kommit obemärkt hunnit återvända till mordplatsen.
Det tycks ha funnits en smal korridor mellan byggbarackerna från den norra till den södra sidan.
Kunde han möjligen ha passerat igenom där?
Inte så troligt, men kanske möjligt?
Ingen verkar ha sett två personer springa, men signalementet på den som sprang verkar gå mellan två olika observationer.
Den mindre fantasifulla förklaringen är att språngmarschen ägde rum mycket sent.
Efter att YN/AZ kommit till mordplatsen någon gång efter kl 23.26. Runt två minuter efter att piketpoliserna gett sig av efter den springande mannen.
Det allra mest troliga är ändå att språngmarschen är ett påhitt som han av outgrundlig anledning dragit till med.
Att spekulera i orsakerna övergår min förmåga.