Citat:
Ursprungligen postat av
cherryfive
Har skummat igenom boken och hittat följande:
Stefan Glantz fick se 15 bilder men plockade inte ut SE. (s 70)
Yvonne N som fick se foto av SE som härstammade från Expressen. (s.85)
"Den 5 juni 1986 sammanställde Per Häggström en promemoria om Engström. Till sitt eget material fogade han information som han fått från Arne Irvell, däribland vittnesuppgifter från brottsplatsen: inga vittnen hade sett Engström efter mordet, däremot hade åtminstone tre av dem lämnat signalement på gärningsmannen som stämde in på honom. Häggström kokade avslutningsvis ned det hela till 20 punkter."
Mer utförligt än så är det inte.
Slutligen är det vittnesjämförelsen som kriminsp Jerker Söderblom var ansvarig för, som gjordes efter att SE avförts. Huvuduppgiften var att utröna om det kunde finnas tidigare oupptäckta kurder bland vittnesutsagorna. Man korsade befintliga vittnesmål mot varandra.
"Säpos och Söderbloms sammanvägda vittnesrekonstruktion är inte offentlig, så någon kontroll går inte att göra, men av allt att döma saknas Stig Engström i denna definitiva redovisning av personer på Sveavägen".
Vad Pettersson bygger "av allt att döma" på får man inte veta. I nästa stycke drar han slutsatser utifrån detta "av allt att döma":
"I en mening var resultatet logiskt - inga brottsplatsvittnen hade ju sett vittnet Stig Engström."
Om det finns något i övrigt kanske JeppeNil kan ge en sidhänvisning till "Alla vittnen har ju fått titta på bilder på Engströms ansikte och ingen känner igen honom".
Så blir det när man försöker koka soppa på en spik. Magert.
Och inte blir det bättre av att krydda.
När det gäller exemplet Stefan G undrar man vilka och hur många av övriga vittnen han ”inte pekat ut” på de 15 bilderna.
Ett problem gissar jag kan vara att det inte är första prioritet att registrera ansikten då man är upptagen med att göra konstgjord andning.
Även Anna H säger att hon inte registrerat övriga vittnen eftersom hon var upptagen med upplivningsförsöken.
TP är så förvånansvärt amatörmässig så att man häpnar.
Bara tanken på att SE började förfölja Palme från Grand är befängd.
TP påstår i sitt svar till Gunnar Wall att han ”lätt hunnit gå från Grand till Skandia på fyra minuter” via en bakdörr och genom huset.
”Han och andra har provgått”
Han tar som utgångspunkt att Palme gick 23.15 och har bara utstämplingstiden 23.19 i huvudet, utan att ens reflektera över var Palmes befinner sig på sin promenad.
Inte heller har han räknat in att Mårten Palme faktiskt säger att föräldrarna redan passerade Kammakargatan då han såg den stirrande mannen vid möbelaffären.
Redan där är han alltså 50 meter bakom.
Allt sammantaget hade den mannen en mer än dubbelt så lång promenad inkl passage genom dörrar och korridorer och minst en trappa eller hiss.
Dessutom ett samtal med väktare Olofsson.
Det mest realistiska under de omständigheterna är att Palme redan låg i ambulansen när SE passerade skandiadörrarna.
Även om detta bara är en av flera scenarier som han presenterar, så indikerar det att resterande uppgifter i boken vilar på lika svag grund.
Det tråkiga är att många köper detta.
Medveten eller omedveten desinformation spelar ingen roll. Den leder folk i fel riktning likt förbannat.