Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tema : Bo J Theutenberg och Pierre Schori

"
Bo J Theutenbergs dagboksanteckningar
1 mars - 28 juli 1986:
Statsminister Palme mördad den 28 februari kl 23.21
– Sker 10 dagar efter min avskedsansökan från UD på grund av de
omstridda förhandlingarna med Sovjet om gränsen i Östersjön
– Rykten om kraftiga eftergifter i svang
– Fanns det något samband mellan sovjetförhandlingarna och mordet
– Hit och dit om hur min post skulle omorganiseras – Jag har avgått men är ändå kvar på något sätt

1 mars 1986
(Trollhättan – statsminister Palme mördad igår kväll – händer 10 dagar efter det att jag inlämnade min avskedsansökan till UD på grund av de omstridda förhandlingarna om Östersjön)Väcktes av pappa som knackade på rutan till gäststugan och sade jag skulle sätta på radion. Olof Palme är mördad på en gata mitt i Stockholm (enligt senare uppgifter igår kväll den 28 februari kl 23.21). Otroligt och overkligt! Lyssnade på radion och såg på TV:n. Att detta kan hända. Lyssnade på kommentarerna. Alla tycker det är overkligt.

Varför går han utan livvakter? Ingvar Carlsson framträdde i TV:n. Vem gjorde det, vilket motiv? Flög kl 09.50 med LF 948 upp till Arlanda, landade 10.40. Taxi hem till Djursholm. Bertil Roth ringde. Talade om Palme mest hela dagen. Såg på TV och hörde på radio hela dagen. Alla chockade.
10 dagar efter att jag inlämnade min avskedsansökan till UD – mest på grund av Östersjöförhandlingarnas misskötsel – med kommande kraftiga kompromisser (som det ryktas och skrivs om) – och inför Palmes eget besök i Moskva 7-11 april – så mördas han på öppen gata. Jag har ju gång på gång sagt både till utrikesministern och Schori att offentliga förhandlingar med påtagliga kompromisser/eftergifter var politiskt riskabla och farliga (för Palme).

Gotland och Östersjön ”säljs ut till ryssen” är ”vulgärargumentet” (som pressen frossar i och skriver om). Bättre med hemliga sonderingar, som vore mindre riskfyllda. Har gång på gång erbjudit mitt ”folkrättsliga skydd” som sonderare och även förhandlare, vilket ratats. Och att delta i deras samtal och resor till Moskva, vilket avböjts. Folkrätten kunde ha skyddat dem!
Pressuppgifter och rykten om påtagliga eftergifter/utsäljningar varit i svang. Har funderat på ev. samband mellan den upphetsade stämningen/rykten om eftergifter och mordet. Han var mycket misstrodd i flera kretsar, inte minst hos militären (se ovan Del I kap 18).

2 mars 1986
(läste tidningarna om mordet på Palme)
Läste tidningarna om mordet på Palme. Hela världen reagerade. Han var en stor statsman internationellt. Hörde på radion. Det verkar vara ett planerat attentat (se ovan 1 mars). Började rätta folkrättsskrivningarna 100 stycken. Jobbigt. Höll på hela kvällen. Såg på TV från mordspaningarna.

3 mars 1986
(”jag mår illa av hur de agerar”)
Kl 11.00 Polarforskningssekretariatet KVA. Anders Karlquist genomgång av planerna för Antarktis. Talade med Mats B på telefon. Tydligen skall Östersjöförhandlingarna gå av stapeln. Men det är väl inte decorum när statsministern ligger lik. Talade med Bertil Roth. Myrsten inser att han tagit på sig något som ingen annan ville hålla i. Utrikesminister lär ha sagt att vi så småningom måste kompromissa till 50-50, alltså ge bort halva zonen.
Jag mår illa av hur de agerar. Det är ju sådana rykten som är katastrofala för regeringen. ”Ansvarskännande” kretsar har väl ingripit! Med denna tragedi som följd.

"Skarp protest
I sin bok ”Dagbok från UD” volym 2, menar Bo Theutenberg att Olof Palme var ”mer en CIA-man” och absolut inte en ”KGB-man”.
Theutenbergs personliga erfarenheter av Olof Palme som statsminister understryker denna slutsats: Palmes skarpa protestnoter – som till stor del författats av Theutenberg – vid ubåtskränkningarna i Hårsfjärden 1983 är ett exempel.
Statsministerns önskan om att UD:s folkrättssakkunnige skulle följa med honom till Moskva i april 1986, förstärker också bilden av en statsminister som har nationens bästa som mål.
I sin bok beskriver Theutenberg också hur Olof Palme i högre grad än Birger Elmér höll ett avstånd i relationen sinsemellan.
IB-mannen Svante Winqvist var med när Bo Theutenberg och Olof Frånstedt, tidigare operativ chef för Säpo, träffades under sammanlagt 15-20 timmar under första delen av år 2016.
Han beskriver hur Olof Frånstedt var mycket konsekvent under samtalen och höll fast vid sin inställning att Pierre Schori – som enligt egen uppgift var aktuell som IB-chef och som enligt polisförhören fungerade som bollplank till Jan Guillou inför IB-avslöjandet – rapporterade till KGB.
Svante Winqvist har nyligen själv studerat underrättelsearkiv i Prag som beskriver hur även Tjeckoslovakiens spion i Stockholm, Vladimir Koudelkas, hade Pierre Schori som en av sina rapportörer.
Frånstedt hänvisade till den tjeckiske generalen ”Sjenja”, som kunde berätta om detaljerade sovjetiska invasionsplaner mot Sverige och som visste att det fwanns sovjetagenter kring Olof Palme.
– Han beskrev inte Palme som agent, utan att det fanns personer i hans omgivning som var knutna till KGB. Man kan föreställa sig att dessa personer föste statsministern framför sig och genom olika påverksansprocesser fick honom dit han ville, säger Svante Winquist till Inblick."

http://www.inblick.se/nyheter/2017/0...konflikt-pa-UD

Men det var två stycken i bilen 1986, så i så fall ljuger vi båda två.

Vem var föraren?
Jag var även där på NK, jag såg varken "Flash" eller Anna Lindh, inte lätt att ha koll på allt som händer.
Johan Thorén är ju lite, lite(OBS bara lite)intressant eftersom han var den som ansvarade för stuntmännen vid filminspelningen av, I lagens namn.
Kan han ha sett nåt?

Kompisen Ronny.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ev-aldrig-hord

Familjen är helt avskriven. Ingen har fått svarat på kritiska frågor kring deras förehavanden.

Bilden från sabb är märklig. Är det Mårten som sitter i framsätet?
Varför åkte man via västerlånggatan? En omväg som är orimlig.

Jo, jag kan också se att det s k entouraget givetvis tappade sin maktposition i och med att deras chef försvann. Vet inte om de kan kallas "Palmes grabbar" (så som brukar vara vanligt på arbetsplatser, dvs att några väljs ut till ett särskilt kotteri kring chefen).

Överhuvudtaget är det ju enkelt att förstå att hela den inriktning som Palme hade, med stöd då av sitt entourage, raskt försvann och ersattes av IC:s mer försiktiga linje där det mer handlade om att gardera sig mot alltför stora och svårhanterade konfliktytor mot exempelvis USA och näringslivet.

Om Palme var konfrontationspolitiker som orsakade känslosvall så var IC lite av hans motsats, mer en pragmatiker som kunde de politiska processerna inifrån och kunde manövrera för att undvika i alla fall de största blindskären.

Att någon mördade Palme bör ju ha berott på att han på allvar utmanade för många människor, retade upp dem och tycktes hota deras positioner. Vissa konflikter bedrev han oförsonligt. Sånt funkar inte i längden. Även om nu inte alla sådana politiker blir skjutna.

Folk tycktes inte riktigt kunna komma åt Palme. Han gled undan skickligt och tryckte till folk inför öppen ridå med retoriska snytingar. Så vitt jag förstår röjde han undan rätt mycket folk internt i partiet också, folk som då inte okritiskt anslöt till hans linje.

Man känner igen sorten.

Han skulle enligt Gyllenhammar, brytt sig lite mer om sitt egna lilla land.

Han tycker det ja. Undrar vad han gjorde, åt saken?

Olof Palme ledde en rörelse, Socialdemokraterna, som spretade väldigt mycket. När han släppt fram Ola Ullsten statsminister får han gira vänster inom Partiet för att inte splittra det eller röstas bort. För SAP har utrikespolitik alltid varit för inrikes bruk och inrikespolitik har varit för utrikes bruk.

Det som ändras när OP dör ÄR att retoriken skruvas ner. Ingvar Carlsson behöver inte den retoriken som OP hade. IC kan föra en mindre dubbeltungad politik då läget är sådant. Sverige och inte minst SAP hade sedan slutet av andra världskriget orienterat sig mot USA, ett land med många svenska kopplingar, många svenskamerikaner. Ett land som stod för det många inte fick i Sverige, möjligheten ATT.

Att sen retoriken i Sverige från SAP, i samhället, från tid till annan har haft en prägel som gör att det kan låta som att det är motsatsen, det är just bara det, retorik.

Bilden är tagen strax före halvett . Mårten Palme och Ingrid Klering ska ha tagit taxi från hennes bostad på Vanadisvägen till Västerlånggatan. Fjorton minuter in i nedanstående berättar MP om mordkvällen och är luddig om hur han får budet om OPs död.

https://m.youtube.com/watch?v=YoHlsvUw58Y

Vad menar du med att han är ”luddig”? De kom hem och efter ett tag så var det någon som ringde från sjukhuset. Inga konstigheter.

Mårten Palmes något släpiga diktion, som kanske ger intryck av luddighet, är något han ärvt av sin far.

Hur fick Mårten taxi så fort? Löningshelger i Stockholm betyder väntetider. 1986 var inget undantag.
Hela scenariot dom beskriver tyder på lögner.

Precis, jag vet. Så vitt jag minns hade väl Palme pratat med ÖB eller någon i motsvarande position när han blåste på USA som mest för Vietnamkriget. Budskapet från Palme inofficiellt var att till varje pris behålla de goda relationerna med USA med tanke på kommunisthotet.

Mikael Holmström visar ju också det utvecklade svenska samarbetet med Nato under kalla kriget. Neutraliteten var en chimär.

Men Palmes inrikes smockor mot meningsmotståndare, såväl moderatpolitiker som näringslivsföreträdare och militärer, bör rimligen ha irriterat folk som inte kände till Palmes dubbelspel. De trodde på fullt allvar att han var sovjetvänlig och hatade marknadsekonomi/USA.

Det blir lite spegelkrig det här. Man vet inte riktigt vem/vad man ser och ej heller vem som är vän eller fiende.

Folk som har svårt att sortera ut vad som är svart och vitt och grått kan lätt gripa till vapen om de tror att svart gubbe verkligen är svart och inte egentligen vit. If you get my meaning.

IC såg väl ingen anledning att spela det höga dubbelspelet utan återgick till ett mer stabilt grundspel och fokuserade på inrikes frågor. Alla utflykter till Arafat, Honecker, Castro, kommunistregimen i Vietnam, ANC m fl ansågs inte längre nödvändiga.

Palme, som likt många andra övervärderade sin internationella betydelse och sin egen förträfflighet, trodde nog på fullt allvar att han skulle kunna skapa världsfred och kärnvapennedrustning.

Att det sovjetiska ledarskiktet och USA:s president med entourage log överseende förstod han inte. En statsminister i ett litet land kan skälla och tillåts skälla. Tills han kommenderas att vara tyst.

Och min poäng är att många inte förstår. Även folk som ogillade/hatade Palme förstod inte vad som hände. Det måste ha varit rätt enkelt att övertyga någon/några att skjuta Palme. För den som ville ha bort honom ur svensk politik för gott.

Palmehatet hade inte funnits om folk på högerkanten hade förstått att Palme egentligen lirade i samma lag som dem.

Han kunde inte bekänna färg inför sina partimedlemmar. Han fick fortsätta spela socialistspelet. Med känt resultat.

Man får inte glömma finlandiseringen med löpande kontakter med
"husryssen". Ett trippelspel med USA-kritik på ytan, NATO-samarbete
i det diskreta och öst-dialog i det dolda. Vad hände på FRA på 60-talet
och vad hände på Matreco och under fiktiva marinövningar på
70-talet?